This study is about a mapping of the Swedish Defense Staff's focus area for information gathering regarding the Soviet military capability, based on their military build-up in Estonia during the fall of 1939 and the spring of 1940. Relevance for this study is found in the research gap identified in previous research and intends to be able to produce a deeper understanding of the defense staff's view of the military-strategic significance of the Soviet Union's military build-up. This study also deals with the defense staff's need for information gathering and how they attacked and handled challenges. The material in this study consists of archives from the Defense Staff's intelligence department where documents have been analyzed through a qualitative text analysis using hermeneutics as a basis. The theoretical standpoint is based on a cultural analysis of military organizations, that is operationalized using two theoretical concepts. One is future orientation which measures the extent to which a military engages in future-oriented actions such as planning and investing in the future. The second is uncertainty avoidance and measures the extent to which a military relies on rules and procedures to reduce the unpredictability of future events. The conclusions drawn in this study shows that regarding the Soviet military capability the focus was primarily on studying the establishment of Soviet bases in Estonia, in particular the location of the bases. Observations and assessments were also carried out regarding its military strategic importance, such as a more favorable naval strategic position for the Red Fleet where the possibility of operations to certain areas of the Baltic Sea, including Sweden, seemed likely. The conclusion can also be drawn that, of all things, the attachés' continued intelligence gathering was of great importance to the Defense Staff. The interpretation of the material suggests that the defense staff had a culture with a high future orientation, and overall, also a high uncertainty avoidance.

The matter of placing Russia in a cultural and historical context has ever since Peter the Great´s reforms in the 17th century permeated the country´s philosophical and historiographical evolution. Nowhere has this been as clear cut and caustic as the question of Norse influence in Viking-age Russia. In tandem with every major historiographical and political transition in Russia, archaeologists, philosophers and politicians alike have been forced to reassess the role of the Norse seafarers, Varangians, in the wider cultural and political development of the Russian state. Previous research has in this regard predominantly focused on the archaeology of the Varangians without considering the consequences of Russia´s political upheavals and its direct impact on the archaeological research itself. Thus, rooted in the ambition to examine the reciprocity between archaeology and politics, this essay explores how Russia´s political history has influenced the archaeological research regarding the Varangians. What his essay has tried to demonstrate, by investigating Russia's political development from the late 17th century to the modern-day in conjunction with the politically entrenched archaeology, is thus the occurrence of an ever-shifting archaeological attitude towards the Varangians.

This thesis is about a remarkable experience lived through by Latvian émigrés in the mid-1950s. They were the targets of a Soviet repatriation campaign, operated by the KGB, which not only envisioned their repatriation to the Soviet Latvian homeland, but also anticipated the destruction of their émigré society as they knew it. The purpose of this thesis is to portray and analyze this repatriation campaign and the émigré Latvian reactions to it. By looking at the activities of the Committee For Return to the Motherland in East Berlin, the contents of the Latvian language repatriation newspaper Par atgriešanos Dzimtenē (For Return to the Motherland), and the reactions to the campaign in contemporary émigré press, this study shows how highly developed strategies and tactics were implemented in order to elicit certain behaviors from émigrés, and how émigrés advanced their own counter-strategies to offset the effects of the campaign. More specifically, this study examines the standardized narratives in Par atgriešanos Dzimtenē that were meant for émigré self-identification and emulation. This thesis proposes that the repatriation campaign was a highly complex Soviet propaganda effort. The publicly announced goal of repatriation included several parallel goals, aims, and purposes and encompassed many types of activities. Above all, deception was used to cover the actions undertaken against émigrés and to mislead host country governments and agencies. This thesis concludes that notwithstanding the Soviet superiority in organization and resources, a small, unprotected, and internally divided community could withstand the concerted efforts of Soviet propaganda if the group’s sense of mission was sufficiently strong and firm. / Denna avhandling behandlar de lettiska flyktingarna från andra världskriget och deras erfarenheter av ofrivilliga kontakter med Sovjetlettland vid mitten av 1950-talet, då flyktingarna blev måltavla för en sovjetisk repatrieringskampanj. Målet för denna kampanj var repatriering, dvs att få flyktingarna att återvända till hemlandet, det av Sovjet ockuperade Lettland. Ett annat mål var att splittra flyktingarnas sammanhållning. Avhandlingen beskriver och analyserar den sovjetiska repatrieringskampanjen och de lettiska flyktingarnas reaktioner. Studien bygger på källmaterial från kampanjverkamheten Committee For Return to the Motherland, som hade sin bas i Östberlin, samt från artiklar i den lettiskspråkiga tidskriften Par atgriešanos Dzimtenē (For Return to the Motherland) som riktade sig till de lettiska flyktingarna. Flyktingarnas reaktioner studeras genom en rad lettiska tidningar som utgavs i Väst. Min avhandling visar hur väl utvecklade strategier användes i syfte att framkalla önskade reaktioner från flyktingarna, samt vilka motåtgärder flyktingar själva utvecklade mot repatrieringskampanjen. Mer specifikt analyseras standardberättelser i Par atgriešanos Dzimtenē som var avsedda för flyktingarnas självidentifiering och igenkännande. Avhandlingen pekar på att den sovjetiska repatrieringskampanjen var en mycket komplex propagandaverksamhet. Utöver det offentligt tillkännagivna kampanjmålet fanns flera parallella målsättningar och avsikter som omfattade en stor mängd skiftande aktiviteter. En strategi som användes aktivt var vilseledning, bl a för att dölja verksamheter riktade mot flyktingarna, och för att förvilla statsledningar och myndigheter i de nationer där flyktingarna vistades. Avhandlingens slutsats är att trots den sovjetiska överlägsenheten i organisation och resurser kunde en liten oförsvarad och inom sig splittrad lettisk gemenskap motstå de samordnade ansträngningar från den sovjetiska propagandan.

Studiet av post-sovjetisk litauisk emigrantlitteratur är ett forskningsområde som har vuxit fram först de senaste åren. Forskningen har hittills fokuserats på hur litauiska emigranter bevarar eller inte bevarar sin litauiska identitet utanför hemlandet. Denna uppsats har en annan inriktning. Med utgångspunkt från de kronotopmodeller som tagits fram av litteratur-vetaren Juris Rozītis analyseras två böcker av litauiska författare som skriver om liv i Storbritannien respektive Irland med syfte att undersöka hur det upplevda emigrantlivet framställs. Forskningsfrågorna är: Hur avbildas emigrantlivet i post-sovjetisk litauisk emigrantlitteratur? Hur skiljer sig den avbildning från den som framkommer i lettisk efterkrigslitteratur? Den nya ”Inspärrad i det nya landet”-modellen visar sig vara mycket lik en av Rozītis modeller, dock inte den som avbildar livet i det nya landet utan den modell som avbildar livet i flyktinglägren. ”Inspärrad i det nya landet”-modellen visar hur emigranterna lever i värld där det inte finns utrymme för det egna jaget eller intima förhållanden. De lever i en grå zon. I det nya landet men inte riktigt en del av det nya landet. Den närmaste omgivningen utgörs av andra som är marginaliserade i samhället: andra migranter, kriminella osv. Emigranterna är inspärrade i denna gråa zon. De stängs in av ett osynligt men ändå påtagligt stängsel mellan dem och det inhemska samhället. En väsentlig skillnad mot Rozitis flyktinglägersmodellen är dock att banden till hemlandet inte har skurits av utan utgör en levande del av emigrantens liv. / The study of post-Soviet Lithuanian emigrant literature is a research field that only recently has emerged. The research published so far generally concentrates on “identity”: how Lithuanians conserve or do not conserve their Lithuanian identity while living abroad. This paper has another approach. Based on the chronotope models elaborated by literary scholar Juris Rozītis, two books by Lithuanian authors writing about life in the UK and Ireland are analysed with the aim to investigate how emigrant life is depicted. The research questions are: How is emigrant life depicted in post-Soviet Lithuanian emigrant literature? How does this image differ from the one in Latvian post-World War II exile literature? The resulting “confined in the new country model" turned out to be very similar to the "life in the refugee camps model" presented by Rozītis. The “confined in the new country model" shows emigrants living in a world where there is no space for personal self or for intimate relations with family or loved ones. Instead they live in a grey zone, IN the new country but not really as a PART OF it. Their immediate environment is constituted by other ”outsiders”: other immigrants, petty criminals, etc. Confining this zone of ”outsiders” there is an invisible but no less real delimitation from the normal society of the host country. However, there is a significant difference from the "life in the refugee camp model": the presence of active contacts with the home country.

Detta examensarbete handlar om orgelmusiken i Östeuropa – Ryssland och Sovjetunionen. Orgelrepertoar från denna del av världen brukar inte spelas i Sverige så ofta och många tonsättare och verk förblir helt okända. Svenska organister kan dessutom inte få tillgång till källmaterialet på grund av språkbarriären då majoriteten av tillgängliga källor är på ryska. Orgelkulturen i Ryssland har haft en annorlunda utvecklingsväg jämfört med orgelkulturen i Västeuropa – på grund av den ortodoxa kyrkan har orgeln i Ryssland nästan alltid varit ett profant konsertinstrument. Detta arbete ger en historisk överblick över orgelmusikens utveckling i Ryssland och Sovjetunionen och fokuserar på orgelrepertoar från ca 1850-talet till nutid. I detta arbete finns även en beskrivning av interpretativa förslag till gestaltning av orgelverk av Aleksandr Glazunov, Vladimir Odoevskij, Sofia Gubaidulina, Georgij Muschel och Juri Butsko. / This master thesis focuses on the organ music from Eastern Europe - Russia and the Soviet Union. Organ repertoire from this part of the world is not often played in Sweden and many composers and works remain completely unknown. Moreover, Swedish organists lack access to the source material due to the language barrier as the majority of available sources are in Russian. The development of the organ culture in Russia has had a different path compared to that of Western Europe - because of the Orthodox Church, the organ in Russia has almost always been a profane concert instrument. This thesis provides a historical overview of the development of organ music in Russia and the Soviet Union, focusing on organ repertoire from about the 1850s to the present. It also includes a description of interpretative proposals for the performance of organ works by Aleksandr Glazunov, Vladimir Odoevsky, Sofia Gubaidulina, Georgy Mushel and Yuri Butsko. / <p>Examenskonsert</p><p>Orgelverk av A. Glazunov, V. Odoevskij, S. Gubaidulina, J. Butsko, G. Mushel</p><p>Mila Thoors - ogel</p>

What does it mean when there is nothing behind the façade? The schism between Russia and the international society reached a new level of depth as of February 2022. Тhis predicament was facilitated by events and developments prior to it, and this build-up also saw itself reflected in the sphere of international law. There was a crucial moment in 2015 when the Russian Constitutional Court passed decree 21-P. This decision was the culmination of a long legal struggle between the Russian Constitutional Court and the European Court of Human Rights. The conclusion was that if a judgment of an international court is incompatible with the Russian Constitution, then the execution of measures foreseen in the judgment of its legal order can be prevented. This thesis seeks to delineate in what way key aspects of legal scholar Mikhail Antonov’s dissertation Formalism, Realism and Conservatism in Russian Law are found manifest in the linguistic properties and legal methodology applied by the Constitutional Court in decree 21-P. The document concerning decision 21-P was subjected to a three-step assessment including an analysis of the document’s quantitative properties, a discourse analysis, as well as an analysis of the court’s legal methodology. The research results indicate that Antonov’s conception of the Russian legal system expresses itself in a diffuse multi-dimensional system in decision 21-P. It is a multifaceted pattern where different elements can elicit formalism, realism, or both simultaneously, with different degrees of prevalence. / Eсли за фасадом ничего нет, что это значит? Раскол между Россией и международным сообществом достиг нового уровня после февраля 2022 года. Этому затруднительному положению способствовали предшествующие ему события и эта эскалация нашла отражение и в сфере международного права. Переломный момент был в 2015 году, когда Конституционный Суд РФ принял постановление № 21-П. Это решение стало кульминацией длительной правовой борьбы между Конституционным судом России и Европейским судом поправам человека. Был сделан вывод о том, что в случае несовместимости решения международного суда с Конституцией РФ исполнение предусмотренных в решении мер его правопорядка может быть предотвращено. В данной диссертации делается попытка определить, каким образом ключевые аспекты диссертации профессора Михаила Антонова «Формализм, реализм и консерватизм в российском праве» проявляются в лингвистических свойствах и правовой методологии Конституционного Суда РФ в постановление № 21-П. Документ Был подвергнут трехступенчатой оценке, включающей анализ количественных характеристик документа, дискурсивный анализ, а также анализ правовой методологии суда. Результаты исследования показывают, что концепция российской правовой системы Антонова выражается в многоаспектной системе в решении № 21-П. Это многогранный паттерн, в котором разные элементы могут вызывать формализм, реализм или и то, и другое одновременно, с разной степенью преобладания. / Vad betyder det om det inte finns något bakom fasaden? Schismen mellan Ryssland och det internationella samhället nådde en ny nivå i februari 2022. Denna splittring förutsågs av händelser som ägde rum i förväg och finns även återspeglade inom internationell rättssfär. Det fanns ett avgörande ögonblick 2015, när den ryska författningsdomstolen antog dekret 21-P. Detta beslut var kulmen på en lång rättskamp mellan den ryska författningsdomstolen och den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Slutsatsen var att om en dom från en internationell domstol är oförenlig med den ryska konstitutionen, kan implementeringen av åtgärder som förutses i bedömningen av dess rättsordning förhindras. Detta arbete syftar till att utforska vilket sätt de centrala aspekterna av rättsforskaren Mikhail Antonovs avhandling Formalism, Realism and Conservatism in Russian Law manifesteras i de språkliga egenskaper och den juridiska metodik som tillämpas av författningsdomstolen i dekret 21-P. Det officiella dokumentet rörande beslut 21-P genomgick en trestegsanalys som inkluderar en granskning av textens kvantitativa egenskaper, en diskursanalys samt en analys av domstolens juridiska metodik. Forskningsresultaten indikerar att Antonovs uppfattning om det ryska rättssystemet uttrycker sig i ett diffust flerdimensionellt system i beslut 21-P. Det är ett mångfacetterat mönster där olika element kan framkalla formalism, realism, eller båda samtidigt, med olika grader av prevalens.

Because of the recent ban on a Bible translation, in part because of the renderingof God’s name as Jehovah, this thesis analyses what can be learned on the topic of the attitude in Russia towards that name from a historic viewpoint. Early occurrences of the name within the Russian Orthodox Church, as well as examples of prominent authors’ usage of the name in the secular literary sphere, are being discussed. Particular interest is paid to the literature of the 19th century, in an attempt to determine what knowledge the authors had access to, as well as to establish how familiar this rendering of the name was to the society. The analysis continues with literary examples from the 20th century, searching for indications that could reveal the time and possible reason for the altered connotations to the name. My interest is the cultural and historical perspective on the awareness of the name, whether it was a natural part of the cultural and religious heritage or not. And if it was – when and why was the general public deprived of that heritage?I believe that this interdisciplinary approach can provide a valuable picture, impossible to gain if the discussion would have been solely about religiousminorities’ rights.