Denna studies syfte var att undersöka hur elever i behov av särskilt stöd uppfattade musikundervisning och med ett särskilt fokus på sånginlärning. Frågeställningarna var hur elever beskrev det som de brukade göra på musiklektionerna, hur eleverna uppfattade sin inlärningsmiljö och hur eleverna uppfattade sin sånginlärning. Eleverna var 10-11 år. Elevernas huvudsakliga aktiviteter under musiklektionerna var sång, dans och instrumentalspelande. Medan fria val av musikaktiviteter upplevdes som positivt, upplevdes brist på koncentration som negativt. Svaren visade även betydelsen av lyssning och upprepad övning, utifrån såväl skriven text som i form av härmning av framförd text. I resultatet framkom det att sjunga tillsammans med hela klassen medförde en risk att höras om inte samtliga sjöng med. Det kunde i sin tur medföra en känsla av obehag och resultera i en ovilja att delta i den gemensamma sången. Även den egna rösten upplevdes som främmande. Lite oväntat fanns en skillnad mellan flickor och pojkar i de redovisade svaren. Skillnaden framkom hos både flickor och pojkar, men i olika moment.