Företaget Ortoma utvecklar i samarbete med Sahlgrenska Universitetssjukhus och Smart Textiles ett implantat som ska placeras mellan ländryggens taggutskott för att lindra spinal stenos. Implantatet ska ha en kuddeliknande form och bära den last som uppstår mellan taggutskotten, det ska även återställa distansen mellan dem. De flesta implantat på marknaden idag är tillverkade i hårda material, exempelvis titan, för att bära upp den höga last som uppstår i ryggen. Detta ger ofta friktionsskador på bendelar och kan även innebära ett stort operationsingrepp. Följande examensarbete syftar därför till att utveckla ett textilt ytskikt till ett implantat i en sömlös tredimensionell konstruktion som ska klara en kompressionslast på 10 kN. Tre olika typer av provkroppar handvävdes i 100 % Dyneema®. En remsa, en tub och en tredimensionell kudde som sedan fylldes med silikon. Samtliga provkroppar vävdes i två olika grundbindningar, tvåskaft och batavia. För att utvärdera och jämföra de båda bindningarna testades provkropparna med egenutvecklade dragprovnings- och kompressionstester. De konstruktioner som påvisade högst brottlast i samtliga tester var vävda i grundbindningen batavia, vilken innehöll nästan tre gånger så många inslag per centimeter som bindningen tvåskaft. Inslag per centimeter visade sig vara den parameter som till största del avgjorde skillnaden mellan provkropparnas styrka eftersom mängden material då blev betydligt större. De tredimensionella kuddarna klarade en belastning på strax över 10 kN under kompressionstestet. Dock observerades en svag länk i konstruktionen vid övergången mellan dubbelväv och enkelväv, vilken behöver utvecklas vidare. Genom en förfinad konstruktionsteknik och vidare utveckling skulle det textila ytskiktet som utvecklats under projektet kunna konkurrera med dagens implantat. Tillverkningen skulle kunna ske i en Jacquardvävstol med skyttel och skulle då få en kortare produktionstid, samt möjliggöra en individuell anpassning av implantatet.

Bakgrund: Spinal stenos är en förträngning av ryggmärgskanalen längs med hela ryggmärgen. Akupunkturbehandling vid tillståndet har sedan 2013 konstaterats vara av låg evidensgrad, men viss behandlingseffekt går att se trots bristande studiekvalitet från tidigare forskning. Trots detta använder en majoritet av fysioterapeuter behandlingsmetoden vid spinal stenos. Syfte: Syftet med studien är att sammanställa litteratur gällande huruvida akupunkturbehandling har effekt på smärta, funktionell förmåga och livskvalitet hos individer med spinal stenos. Metod: PICO-modell användes för att definiera sökning till en litteraturöversikt. Sökningarna avgränsades till att avhandla studier skrivna efter 2013. Studier granskades utifrån studiekvalitetenligt EPHPP och PEDro. Resultaten för varje enskild studie granskades och sammanställdes sedan i en sammantagen bedömning för att besvara syftet. Resultat: Sju studier omfattades av sökningen varav tre studier med case-series design och fyra studier med RCT-design. Övervägande andel av studierna var av låg eller måttlig kvalitet. Av sex studier som undersökte smärta redovisade samtliga studier minskad smärta av akupunkturbehandling och fem av sex studier konstaterade statistiskt signifikant skillnad. Fyra studier som undersökte gångförmåga konstaterade förbättring, men utan tydlig skillnad mot andra interventioner. Övriga utvärderingsinstrument av funktionell förmåga visade tvetydiga resultat mellan studier. Tre studier som undersöker livskvalitet visar tvetydiga resultat. Slutsats: På grund av bristande urval och låg studiekvalitet går det inte att dra en slutsats huruvida akupunktur går att rekommenderavid spinal stenos. Resultaten tyder dock på positiva behandlingseffekter av akupunkturbehandling mot smärta vid spinal stenos. För att ge belägg för eventuella behandlingseffekter behöver mer forskning av högre kvalitet genomföras.