Syftet med studien är att med en enkät undersöka 39 flerspråkiga gymnasieelevers exponeringstid för svenska utanför klassrummet. Det totala antalet timmar, kumulativ exponeringstid, ställs i relation till elevernas språkliga nivå, testat med språktest avsett att mäta högsta nivån i processbarhetsteorin (PT). Resultatet visar att kumulativ exponeringstid är ett relevant mått på elevers språkliga input och att detta värde korrelerar med språklig nivå, så att 89 % av eleverna med en kumulativ exponeringstid över 10 000 timmar har nått den högsta nivån. Mindre än 16 % av eleverna med en exponeringstid under 10 000 timmar har nått motsvarande nivå. Detta tyder på att elevernas språkliga exponering för målspråket utanför klassrummet har en central roll för deras språkutveckling. Resultatet visar också stora skillnader i elevernas förmåga att producera bisatser. Nästan alla elever använder subjektsrelativer. Objektsrelativer, ett av kriterierna för högsta nivån i PT, tycks kräva betydligt högre språkförmåga och vållar svårigheter, även för de elever som uppnått högsta nivån mätt med andra kriterier.