Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares syn på samlingens funktion som en språklig mötesplats samt hur förskollärare förhåller sig och om deras intentioner realiseras i en samlingssituation. Intervjuer och observationer är de valda metoderna för denna studie. Intervjuer genomfördes med tre stycken olika förskollärare och det genomfördes också observationer av tre stycken samlingar som dessa förskollärare höll i. Resultatet visar på att förskollärarna ser den traditionella samlingen som ett tillfälle där alla barn kan mötas och känna en samhörighet. Förskollärarna i studien menar att samlingen är ett tillfälle då språkutveckling kan ske, men de är samtidigt kritiska till samlingens funktion och menar att det språkliga utbytet hamnar i skymundan. De menar att språkutveckling kan ske genom exempelvis sång, rim och ramsor, och då är samlingen ett bra tillfälle. Dock ser förskollärarna en problematik med samlingen, de menar att ett språkligt utbyte i form av utvecklande samtal, diskussioner och dialoger blir svåra att möjliggöra med de olika hinder som finns i samlingen. En av slutsatserna i denna studie är att den traditionella samlingen kanske inte är den optimala platsen för ett språkligt utbyte.