Påverkar dagomsorgen ett barns språkutveckling, och i så fall hur?I den här uppsatsen undersöks just den frågan. Jag har, under två veckor, besökt och spelat in åtta femåriga barn (fyra barn från dagis och fyra barn från dagmammegrupper.) och deras språk, för att uppmärksamma och jämföra eventuella skillnader och / eller likheter. I  uppsatsen diskuteras bland annat frågor som Finns det någon skillnad i ordförrådets utveckling hos dagbarn, jämfört med dagisbarn? och Finns det någon skillnad i barnens ordval? Ett stort tack till de barn och fröknar som deltog i undersökningen.

Studien syftar till att undersöka varför pedagoger högläser i förskolan, samt barns upplevelser av högläsning i förskolan. Följande frågeställningar har använts för att specificera studiens syfte: Varför högläser pedagoger? Vad upplever barnen vid högläsning? Metoderna som använts i studien består av frågeformulär riktat till pedagoger samt barnintervjuer. Frågeformulären lämnades personligen till förskolorna med en önskan om att få en bredare svarsfrekvens. I studien deltog trettiotre pedagoger och tjugoåtta barn från förskolor i en och samma kommun. Studien består av både kvalitativa och kvantitativa data. Den teoretiska ansats som grundar studien utgörs av pragmatismen då den enligt Dewey (1897/2004) betonar vikten av barns erfarenheter, barns nyfikenhet samt förståelse för sitt eget lärande för att kunskap ska uppnås. Studiens resultat påvisar att de deltagande pedagogerna använder olika tillvägagångssätt av högläsning i språkstimulerande syfte. Ett oväntat resultat uppkom då vissa barn upplevde högläsningsstunden i förskolan som en situation där de förväntades vara tysta och sitta stilla.Trettio pedagoger av de trettiotre deltagande ansåg högläsning som mycket viktigt och resultatet i studien synliggör att pedagogerna i medelvärde läser 13,75 minuter per dag. Resultatet av barnintervjun visade att majoriteten av de deltagande barnen ville ha mer högläsning i förskolan. Studien riktar sig till arbetslag i förskolan samt förskolechefer.

Syftet med vår studie är att undersöka pedagogers tankar om och arbete med barnlitteratur för att främja barns språkutveckling, då bokläsning oftast är ett kontinuerligt inslag i förskolans vardag och det finns ett relativt stort utbud av barnlitteratur. Metoden för den kvalitativa studien är semistrukturerade intervjuer med nio verksamma pedagoger. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet att barn lär i samspel med pedagoger i en språkmiljö med artefakter. Resultatet och analysen visar att pedagogerna lyfter fram att bokläsning är språkutvecklande för barnen men att det finns flera faktorer som påverkar hur det ter sig i språkmiljön. Slutsatsen är att pedagogernas föreställningar om arbetet med barnlitteratur för att främja barns språkutveckling utgår från läsvila och samtal med barngruppen.

Syftet med studien är att, genom de didaktiska frågorna vad? och varför?, studera synen på begreppet språk i läroplanen för förskolan i Sverige och Finland. En jämförelse av dessa två styrdokument, Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Reviderad 2010) (Skolverket 2010) och Grunderna för planen för småbarnsfostran (Stakes 2005), visar på likheter och skillnader i idéer om språk. Metoden för analysen är kvalitativ, och lingvistisk textanalys kombineras med idéanalys. Resultaten visade att likheterna i de studerade styrdokumenten rörde sig om flera gemensamma teman men ordvalen och betoningarna skiljde sig. Vad språket sägs vara och vilka begrepp språket förknippas med skiljer sig åt i de studerade dokumenten: Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Reviderad 2010) (Utbildningsdepartementet 2010) behandlar språket i mindre omfattning än Grunderna för planen för småbarnsfostran (Stakes 2005). I det finländska dokumentet sägs språket vara ett medel för kommunikation och interaktion, och språkets roll är mer grundligt uttalat, eftersom språket ses som något grundläggande i alla aktiviteter och i barns utveckling. I det svenska dokumentet bildar barns språkliga utveckling ett mål och ett innehåll. Det ideala språket och det idealspråkande barnet har färre bestämda egenskaper i det svenska styrdokumentet än i det finländska.

I studien intervjuades sex stycken olika pedagoger från olika förskolor. De intervjuade var förskollärare och barnskötare. Syftet var att få reda på vad pedagogerna i verksamheten gör för att hjälpa stammande barn samt ta reda på hur viktigt pedagogerna anser att barnens språkutveckling är. I intervjun fick pedagogerna bland annat frågan om vad de har för erfarenhet av stammande barn, hur dem arbetar med barns språkutveckling och om de har träffat på stammande barn under deras tid i förskolan. Intervjuerna skedde på pedagogernas arbetsplatser på en bestämd tid som passade pedagogerna som skulle bli intervjuade. Resultatet blev att de flesta av dem intervjuade pedagogerna inte hade stött på några barn som stammade och pedagogerna som hade gjort det lät bara barnet vara utan att göra några speciella åtgärder. Alla pedagogerna belyste vikten av att arbeta med barns språkutveckling och gav exempel på vad de gör för att arbeta med språkutveckling.

Syftet med studien är att, genom de didaktiska frågorna vad? och varför?, studera synen på begreppet språk i läroplanen för förskolan i Sverige och Finland. En jämförelse av dessa två styrdokument, Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Reviderad 2010) (Skolverket 2010) och Grunderna för planen för småbarnsfostran (Stakes 2005), visar på likheter och skillnader i idéer om språk. Metoden för analysen är kvalitativ, och lingvistisk textanalys kombineras med idéanalys. Resultaten visade att likheterna i de studerade styrdokumenten rörde sig om flera gemensamma teman men ordvalen och betoningarna skiljde sig. Vad språket sägs vara och vilka begrepp språket förknippas med skiljer sig åt i de studerade dokumenten: Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Reviderad 2010) (Utbildningsdepartementet 2010) behandlar språket i mindre omfattning än Grunderna för planen för småbarnsfostran (Stakes 2005). I det finländska dokumentet sägs språket vara ett medel för kommunikation och interaktion, och språkets roll är mer grundligt uttalat, eftersom språket ses som något grundläggande i alla aktiviteter och i barns utveckling. I det svenska dokumentet bildar barns språkliga utveckling ett mål och ett innehåll. Det ideala språket och det idealspråkande barnet har färre bestämda egenskaper i det svenska styrdokumentet än i det finländska.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares syn på samlingens funktion som en språklig mötesplats samt hur förskollärare förhåller sig och om deras intentioner realiseras i en samlingssituation. Intervjuer och observationer är de valda metoderna för denna studie. Intervjuer genomfördes med tre stycken olika förskollärare och det genomfördes också observationer av tre stycken samlingar som dessa förskollärare höll i. Resultatet visar på att förskollärarna ser den traditionella samlingen som ett tillfälle där alla barn kan mötas och känna en samhörighet. Förskollärarna i studien menar att samlingen är ett tillfälle då språkutveckling kan ske, men de är samtidigt kritiska till samlingens funktion och menar att det språkliga utbytet hamnar i skymundan. De menar att språkutveckling kan ske genom exempelvis sång, rim och ramsor, och då är samlingen ett bra tillfälle. Dock ser förskollärarna en problematik med samlingen, de menar att ett språkligt utbyte i form av utvecklande samtal, diskussioner och dialoger blir svåra att möjliggöra med de olika hinder som finns i samlingen. En av slutsatserna i denna studie är att den traditionella samlingen kanske inte är den optimala platsen för ett språkligt utbyte.

No description available.

Studien undersöker hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med barns språkutveckling i förskolans verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats och med metoden semistrukturerade intervjuer har vi undersökt hur förskollärarna beskriver att de arbetar med miljön för att främja barns språkutveckling samt vad förskollärarna beskriver är betydelsefullt i deras roll för att utveckla barns språk. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretisk utgångspunkt i studien och resultatet visar att miljön, val av material och förskollärarnas roll är betydelsefullt i arbetet med barns språkutveckling där benämna ord, TAKK-tecken och högläsning ses som viktigt. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med att skapa miljöer som ger barnen möjlighet att samtala och samspela i. Val av material och gruppindelningar är viktiga faktorer i deras arbete för att utmana och stötta barns språk. Förskollärarna är medvetna om att de har en betydelsefull roll i barns språkutveckling och ses som språkliga förebilder.