Despite the fact that society is investing substantial resources in individuals not to relapse into crime, then relapse is still a large percentage of new crimes. Crime is something that all societies are dealing with and at all social levels. By punishing individuals they are excluded from the society. This serves as a form of social control. It has been shown that there is no solution to the problem. Punitive legal system generates stigma. Social reactions to crime are designed as an individual problem and not as a social problem. The correctional treatment is the fourth largest authority in Sweden and the main goal is to prevent relapse in crime. Despite this 41 % fall into crime again within 3 years. The study aims to examine the experiences of recidivism and to promote understanding of individual perceptions of factors that were critical to relapse into crime. A qualitative method was used because the objective was to access the subjective experiences. The study is based on six interviews with individuals who relapsed into crime. The theoretical framework is broad. This is because different theories get different conclusions. Theorists as George Herbert Mead, Charles Horton Cooley, Erving Goffman, Thomas J. Scheff, Peter L. Berger and Thomas Luckmann are relevant for the interpretative work in this study. The conclusion made is that group identity, social integration and loneliness are important to study when trying to find why individuals relapse into crime.   Keywords: crime, relapse, socialization, stigma, self, criminal self, social bonds / Trots att samhället satsar stora resurser på att individer inte ska återfalla i brott, återfaller ändå en stor andel i nya brott. Brottslighet är något man har försökt att komma tillrätta med i alla samhällen och på alla sociala nivåer som avspeglas i samhället. Genom att bestraffa individer exkluderas de från samhället. Bestraffning ska försvara de andras intressen och tjänar som en form av social kontroll. Det har visat sig att det inte löser problemet. Straffande rättssystem genererar stigma. Samhällets syn på brott är utformat som en individuell problematik och inte som ett socialt problem. Kriminalvården är Sveriges fjärde största myndighet. Det viktigaste målet är att förebygga återfall i brott. Trots detta återfaller 41 % i brott återigen inom 3 år. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av återfall i brott. Samt att skapa förståelse för individuella uppfattningar om faktorerna som är avgörande för att återfalla i brott. En kvalitativ metod har använts då önskan var att komma åt subjektiva upplevelser. Studien bygger på sex intervjuer utförda med individer som återfallit i brott. Den teoretiska referensramen är bred då olika slutsatser som teoretiker framför är relevanta för studien. Bland annat används George Herbert Meads, Charles Horton Cooleys, Erving Goffmans, Thomas J. Scheffs och Peter L. Berger och Thomas Luckmanns tankesätt. Den konklusion som görs är att grupptillhörighet, integration i samhället och ensamhet är viktigt att studera vidare när man vill finna faktorer till varför en individ återfaller i brott.   Nyckelord: kriminalitet, återfall, socialisation, stämplingar, självet, kriminella självet, sociala band