Det problemområde vi identifierat i vår undersökning är att även om historielärare förväntas undervisa mot ett interkulturellt lärandemål så finns det inte mycket forskning om huruvida lärare gör detta i praktiken samt hur denna undervisning i så fall ser ut. Det finns samtidigt mycket forskning som tyder på att de läromedel som finns tillgängliga i historieämnet inte är väl anpassade för interkulturell historieundervisning men att de trots detta har en stark ställning i undervisningen. Syftet med vårt arbete är således att undersöka hur lärare hanterar uppdraget att utveckla elevers interkulturella historiska kompetens. Vår teoretiska utgångspunkt är begreppet interkulturell historisk kompetens, en sammankoppling av narrativ kompetens och interkulturell kompetens, och framförallt den första av dess tre delkompetenser, erfarandets kompetens. Vidare har vi använt oss av teorier om hur berättelser kan kategoriseras utifrån, å ena sidan, hur pass interkulturella de är, å andra sidan, hur pass öppna eller stängda de är. För att få en inblick i hur historielärare kan förhålla sig till interkulturell historisk kompetens, och särskilt delkompetensen erfarandets kompetens, har vi intervjuat fyra lärare i Malmö. Resultatet tyder på att majoriteten av lärarna ser positivt på interkulturellt och öppet historiskt innehåll i historieundervisning. Många av lärarna visar även att de arbetar med interkulturellt och öppet historiskt innehåll i sin undervisning, men beskriver att detta arbete kan försvåras av bland annat bristfälliga läromedel och det omfattande centrala innehållet i kursen historia 1b.