Ett självmord påverkar inte enbart den enskilde, utan även en mängd personer i den enskildes omgivning. Tidigare forskning visar på att processen som efterlevande genomgår kan vara mycket varierande. Forskningsfältet påvisar även vikten av stöd till efterlevande som genomgår en sorgeprocess. Syftet med denna studie är att undersöka vilket behov av stöd efterlevande har efter att ha förlorat en närstående i självmord, med utgångspunkt i efterlevandes egna berättelser. Vi har genomfört fem kvalitativa intervjuer med personer som mist en närstående i självmord och genomgående i studien har ett narrativt synsätt anammats. Intervjuerna har genomförts via semistrukturerade telefonintervjuer. Den insamlade datan har analyserats med hjälp av en tematisk analys. Ett centralt resultat i studien är att stöd till efterlevande är viktigt. Behovet av stöd som synliggörs i studien är varierande och unikt för varje efterlevande, vilket lyfts fram genom fyra olika teman. Tre övergripande teman som identifierades var: direkt stöd, långvarigt stöd och preventivt stöd. Det fjärde tema som identifierades var: efterlevande som riskgrupp. Det varierande behovet av stöd påvisar en komplex sorgeprocess som innebär att det finns svårigheter att bistå med adekvat stöd. För att uppfylla efterlevandes behov av stöd krävs det att stödet ges både direkt, långvarigt och preventivt. Det krävs även att stödet kommer från flera olika aktörer samtidigt och kan samverka med varandra, för att skapa ett adekvat stöd som sträcker sig över tid. Det fjärde temat påvisade att efterlevande som förlorat en närstående i självmord, kan utgöra en riskgrupp för att själv få självmordstankar samt ökad risk för självmord. Detta indikerar på ett behov av stöd som kan komma att bli aktuellt för efterlevande som får tankar på självmord.