The use of high strength steel has the potential to reduce the amount of steel used in bridge structures and thereby facilitate a more sustainable construction. The amount of steel and what steel grade that can be used in bridge structures and other cyclic loaded structures are often limited by a material degradation process called fatigue. The fatigue resistance of steel bridges are to a large extent depending on the design of structural details and connections. The design engineer is limited by a few pre-existing structural details and connections – with rather poor fatigue resistance – to choose from when designing steel bridges, and is therefore often forced to increase the overall dimensions of the structure in order to cope with the design requirements of fatigue. This licentiate thesis aims at increasing the fatigue resistance of fatigue prone structural details and connections by implementing new and innovative structural solutions to the already pre-existing details given in the design standards. A typical fatigue prone detail is the vertical stiffener at an intermediate cross-beam, which will be in focus. By improving the fatigue resistance, less steel material will be required for the construction of new steel bridges and composite bridges of steel and concrete. It is shown in this thesis and the appended papers that the use of high strength steel for bridge structures can considerably reduce the amount of steel used, the steel cost and the harmful emissions. However, this is only true if the fatigue strength of critical details can be substantially improved. Furthermore, a few new and innovative structural details and modifications to already existing details are proposed in this thesis and in the appended papers, that have the potential to increase the fatigue resistance of steel bridges and composite bridges of steel and concrete. However, further analyses are required in order to make these structural details viable for construction. / Genom användandet av höghållfast stål så kan en mindre mängd material användas som i sin tur leder till ett mer hållbart byggande. Mängden stål och vilken stålkvalité som kan användas vid byggandet av stålbroar och andra cykliskt belastade konstruktioner avgörs ofta av nedbrytningsprocessen utmattning. Utmatningskapaciteten hos stålbroar är till stor del beroende av brons anslutningsdetaljer. Brokonstruktören har vid designstadiet ett begränsat antal beprövade anslutningsdetaljer att välja bland – vilka ofta har relativt låg utmattningskapacitet – och konstruktören är därmed ofta tvungen att öka konstruktionens dimensioner för att klara av kraven gällande utmattning. Den har licentiatuppsatsen har till syfte att förbättra utmattningskapaciteten för utmattningsbenägna anslutningsdetaljer i stål genom att införa nya och innovativa anslutningsdetaljer, bland de redan existerande detaljerna som finns i de olika standarderna. En utmattningskritisk detalj som kommer att ligga i fokus är anslutningen mellan livavstyvningen och tvärförbanden hos en I-balk. Genom att förbättra utmattningskapaciteten så kan en mindre mängd stålmaterial användas vid byggandet av stålbroar och samverkansbroar i betong och stål. I denna uppsatsen kunde det påvisas att höghallfast stål for broar kan betydligt sänka mängden stålmaterial, stålkostnaden och koldioxidutsläppen. Dock så gäller detta enbart om utmattningskapaciteten for kritiska anslutningsdetaljer kan ökas avsevärt. Dessutom, som en del av den har uppsatsen så har ett par nya och innovativa anslutningsdetaljer föreslagits som har potential att forbättra utmattningskapaciteten. Dock, så krävs ytterligare studier for att dessa förslag skall kunna användas i byggnation av nya stålbroar. / <p>QC 20190925</p>