När en helikopter befinner sig i brownout saknar besättningen referenser till omvärlden vilket kan försämra det spatiala medvetandet. Om besättningen inte har koll på helikopterns position i luftrummet kan det leda till skador på både materiel och besättning i samband med landning. Denna rapport undersökte, på ett övergripande plan, vilka möjligheter sensorer inom det elektromagnetiska spektret hade att bidra med information till det spatiala medvetandet. Rapporten fann att sensorerna behöver vara anpassningsbara till följd av stoftmolnets vida varierande karaktäristik. Sensorerna hade möjlighet att generera en bild av landningsplatsen före brownout inträffar. Radar lämpade sig bäst till att uppdatera bilden när brownout inträffat då de elektrooptiska sensorerna kraftigt begränsas av stoftmolnet. Däremot genererade de elektrooptiska sensorerna en bild av omgivningen som motsvarade ögats tolkning av samma omgivning, något som en radar har svårare att göra. / When a helicopter is in brownout the crew looses references to the world outside which could decrease the spatial awareness. If the crew does not know the accurate position of the helicopter it can lead to damage on both equipment and crew when landing. This report examined, on a general level, how sensors within the electromagnetic spectrum could contribute with information to the spatial awareness. The report found that the sensors need to be adaptable due to the widely varying characteristics of the dustcloud. The sensors were able to generate an image of the landingsite prior to brownout. Radar was best suited to updating the image when brownout had occurred, whereas the electro-optical sensors are highly attenuated by the dust cloud. However, the electro-optical sensors generated an image of the environment corresponding to the eye's interpretation of the same surrounding, something that a radar has greater difficulty with accomplishing.