Jag har gjort en jämförande studie mellan utvecklingen i Danmark och utvecklingen på Gotland under romersk järnålder. Som underlag har jag framförallt använt Lotte Hedeagers avhandling Danmarks jernalder – Mellem stamme og stat (Hedeager 1992) och Kerstin Cassels redovisning av det arkeologiska källmaterialet från Gotland i hennes avhandling Från grav till gård – romersk järnålder på Gotland (Cassel 1998). Syftet med studien var att undersöka om Hedeagers slutsats att det etablerades en centralmakt med territoriell kontroll, en tidig stat, i Danmark redan i övergången mellan äldre och yngre romersk järnålder, även skulle gå att dra vad gäller Gotland baserat på det gotländska källmaterialet, och i så fall om detta kunde förklara uppkomsten av stengrundsbebyggelse och fornborgar. Jag har jämfört det arkeologiska källmaterialet från Danmark och Gotland avseende gravfynd och offerfynd, bebyggelseutveckling och landskapsutnyttjande samt vapenoffer och försvarsanläggningar. Vad gäller gravfynden går det att se stora likheter både i hur gravgodset ser ut och i de förändringar som sker mellan äldre och yngre romersk järnålder. Det går också att se stora likheter i kulturlandskapets utveckling med en övergång från ett extensivt åkerbruk med kollektivt brukande till familjejordbruk med intensiv odling. Både på Gotland och i Danmark kan man datera storskaliga försvarsanläggningar till slutet av äldre eller yngre romersk järnålder. Exempel på detta är Olmerdiket och Torsburgen. En väsentlig skillnad mellan Danmark och Gotland är hur praktföremål fördelas mellan offerfynd och gravar övertiden från förromersk järnålder till folkvandringstid. Det jag kommit fram till är att likheterna är så stora att man genom att tillämpa Hedeagers analysmodell kan dra slutsatsen att omläggning av jordbruket, uppkomst av stengrundshus och stensträngar, och anläggande av försvarsborgar gjorts på initiativ av en centralmakt med kontroll över det gotländska territoriet.

This thesis studies settlement continuity on Gotland between approximately AD 200 and AD 1700. The method used is to calculate correlation between the geographical distribution of all known Iron Age stone-wall-houses (on Gotland known as "kämpagravar") and all farms included in the detailed taxation maps from approximately 1700. The number of remaining house foundations is between 1800 and 1900. A model to estimate the number of removed foundations is presented. It is based on the assumption that the settlement density was proportional to land use around 1700, and that the rate of removal is related to the current land use. Based on similarity with contemporary farms on Öland and in Denmark, it is also proposed that Iron Age farms on Gotland were less dispersed. The common view in archaeological literature is that Iron Age farms on Gotland often had their buildings spread more than 200 meter apart. It is estimated that the remaining 1800+ foundations represents more than 2700 Iron Age farms with a total of more than 4700 houses. Compared to previous studies, the fluctuation in number of farms between maximum expansion during Late Roman Iron Age and Viking Age, and maximum contractions during the Migration Period and Late Middle Ages, also is much larger. By parish, the number of farms per km2 and the average farm size have been calculated, both for the stone-wall houses and for the farms as they were represented around 1700. Using regression analysis, the correlation between the two datasets was estimated. No significant correlations were identified. The distribution of the remaining stone foundations and/or the estimated distribution before removal have also been compared to known borders and corresponding administrative districts – since the Middle Ages, Gotland has been divided in tredingar (third parts), settingar (sixth parts), 20 thing/court districts and 95 parishes. The tredingar and partly the settingar correlate with the stone foundation distribution, but not the thing districts or parishes. The correlation and lack of correlation might be explained by input errors or confounding factors, but the historical records supports the interpretation that the tredingar and settingar has been in continuous use since before the Middle Ages, and that the thing districts and the parishes were introduced during the Middle Ages. At least 24 farms with the name "Stenstugu" are known in Gotland. "Stenstugu" distribution coincides with centrums of stone foundation concentrations in a way that cannot be explained by coincidence or confounding factors. Probably, the name "Stenstugu" originates from the Roman Iron Age and is related to stone foundations settlements. / Syftet med uppsatsen är att studera kontinuitet från gotländsk stengrundsbebyggelse på äldre järnålder till bebyggelsen ca år 1700. Detta har skett genom en statistisk-geografisk jämförelse av alla kända stengrunder på Gotland med 1700-talsbygden sådan den framträder i skattläggningskartan från ca år 1700. Antal kvarvarande stengrunder på Gotland är drygt 1800. En bortodlingsmodell har tagits fram som är baserad på antagandena att ursprunglig stengrundskoncentration är beroende på ägoslag år 1700 och att bortodling är beroende av nutida markanvändning. Dessutom har en ny tolkning av vad som motsvarar en gård i stengrundsmaterialet föreslagits. Den baseras på att stengrundsgårdar liksom samtida gårdar på Öland och i Danmark var tätt grupperade. Det innebär att gårdsantalet blir mycket högre än tidigare beräkningar som baserades på gårdar med byggnader som ibland låg mer än 200 meter ifrån varandra. Med den nya bortodlingsmodellen och det nya gårdsbegreppet har bortodlingen skattats till ca 60 %, vilket innebär att antalet stengrundshus skattats till drygt 4700 och antalet stengrundsgårdar till drygt 2700. En konsekvens av det betydligt större antalet gårdar än tidigare beräkningar är att fluktuationerna i antal gårdar mellan höjdpunkterna under yngre romersk järnålder och vikingatid, och lågpunkterna under folkvandringstid och senmedeltid också varit betydligt större än tidigare beräkningar. För varje socken har antal gårdar per km2 och genomsnittliga storleksmått per socken beräknats, och använts för jämförelser mellan äldre järnålder och 1700-tal. Regressionsanalyser har inte påvisat någon korrelation mellan bevarade stengrunder och 1700-talsbebyggelse. Eftersom beräkning av järnåldersbebyggelsen före bortodling bygger på just 1700-talsbebyggelse är det inte meningsfullt att söka korrelation mellan dem. Fördelning av bevarade stengrunder och beräknad fördelning av stengrunder före bortodling har jämförts med historiskt kända administrativa indelningar på Gotland – tredingar, settingar, ting och socknar. Tredingarna och i någon mån settingarna korrelerar med stengrundernas fördelning, men inte tingen och inte socknarna. Dess statistiska samband kan naturligtvis bero på att stengrunder och tredingar var samtida, men inte de övriga indelningssystemen. Det skulle också kunna förklaras med att det finns felkällor i mätningarna och samvarierande faktorer snarare än ett direkt orsakssamband. Även de historiska källorna går att tolka som att tredingar och settingar har hög ålder, och inte de andra indelningarna, vilket innebär att det finns visst stöd för att tolka korrelationen mellan stengrunder och tredingsindelning, som att de existerade samtidigt. Det finns minst 24 gårdsnamn med "Stenstugu" jämnt fördelade över Gotland. "Stenstugu" visar ett tydligt samband med förekomsten av stengrundskoncentrationer, vilket inte kan förklaras med slumpen eller andra samvarierande faktorer. Namnet bör därmed kunna kopplas till stengrundsbebyggelsen från romersk järnålder.