Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilka argument som presenteras i debatten om straffreduktionen i svensk media samt hur dessa perspektiv kan förstås i förhållande till kriminalpolitiska begrepp. Argumenten som har identifierats i mediaartiklarna har sedan presenterats och jämfört hur de förhållit sig till Statens offentliga utredning 2018:85 (SOU 2018:85). Uppsatsen genomfördes med straffrättsteorierna och straffrättspolitiken som teoretisk grund. Materialet bestod av argumenterande artiklar från dags- och kvällstidningar samt begränsades till de som publicerats efter SOU 2018:85 (18 december 2018). Vi utgick från en positivistisk vetenskapsteori och använde oss av en tematisk analysmetod. Resultatet visar att bland argumenten för straffreduktionens slopande återfanns förtroende för både individualprevention, allmänprevention och vedergällning. Återkommande ansåg dessa straffrättsteorier ha goda förutsättningar för att hantera och minska brottsnivåerna i samhället och flera skribenter ansåg att dessa var ett måste för att motverka grov kriminalitet. De som argumenterade emot slopandet förkastade dock de ovannämnda teorierna, där kunde i stället proportionalitetsprincipen och humanitetsprincipen identifieras. De som argumenterar emot straffreduktionens slopande förhåller sig i större utsträckning till SOU 2018:85 då de menar att slopandet inte kommer verka brottspreventivt och potentiellt kan leda till höjda brottsnivåer i framtiden. De som argumenterar för slopandet hänvisar i större utsträckning till det allmänna rättsmedvetandet då fokus ligger kring rättvisa och upprättelse. Vilket indikerar att debatten har en linje av offensiv straffrättspolitik.