Att anamma hållbarhet och ta strategiska beslut har blivit allt viktigare för textilföretag idag då kraven på socialt och miljömässigt ansvar har ökat. Genom den roll som inköpare besitter och sin delaktighet i inköpsprocessen har de möjligheter att påverka flera beslut i företag som kan kopplas till hållbarhet. Trots detta är inköparens roll i textilföretags hållbarhetsarbete ett område som saknas i tidigare forskning. För att skapa mer hållbara inköpsprocesser krävs således en djupare förståelse för inköparens roll i textilföretag. Denna studie syftar därmed till att undersöka inköparens roll för hållbara inköp i svenska textil- och modeföretag genom att studera hur de kan påverka hållbarhetsbeslut och vad som påverkar deras möjlighet att arbeta med hållbarhet i inköpsprocessen. Teori: Studiens teoretiska referensram bygger på Van Weeles inköpsprocessmodell, inköpsorganisationsstruktur, sustainable supply chain management (SSCM) strategier samt intressentteorin. Metod: En etnografiskt inspirerad forskningsmetod har använts då materialet samlats in genom deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer. Totalt bestod materialinsamlingen av intervjuer med sju inköpare från fyra textil- och modeföretag, samt åtta veckor av observationer inom inköpsfunktionen på ett av modeföretagen. Alla intervjuer spelades in, transkriberades och reducerades för att därefter analyseras genom en tematisk analysmetod. Resultat: Studien visar att arbete med social och miljömässig hållbarhet är en pågående process inom inköp och viktigt i alla led i textil- och modeföretagen. Arbetet syns i att studien identifierar fem SSCM-verktyg som inköparna använder sig av. Däremot har både organisationen och intressenter inflytande över inköparens möjlighet att påverka beslut kring hållbarhet i inköpsprocessen. Detta innefattar inköparens frihet i organisationen att ta beslut, de mål och krav företaget har, kundens villighet att betala mer, konkurrenters strategier samt leverantörers krav och utbud. Vidare spelar även inköparens egna intresse och kunskap om hållbarhet en avgörande roll. Diskussion: Studien bidrar till forskningen genom de tre områdena: inköparens strategiska roll för implementering av hållbarhetsstrategier, inköparens möjlighet i organisationen att ta beslut samt begränsningar för inköpare att välja mer hållbara inköpsalternativ. Slutsats: Genom att ta eget ansvar kan inköparen påverka hållbarhet i samtliga delar av inköpsprocessen. Detta innefattar att aktivt tänka på hållbarhet i alla beslut de tar, vara proaktiva och använda sig av de fem identifierade SSCM-verktygen. Samtidigt behöver de parera de begränsningar som finns. För att underlätta inköparens arbete är det viktigt att textil- och modeföretagen utvecklar kompatibla mål, utbildar inköparna i hållbarhet samt förenklar de hållbara processerna. / Embracing sustainability and making strategic decisions have become increasingly important for textile companies today as the demands for social and environmental responsibility have increased. Through the role that purchasers hold and their involvement in the procurement process, they have the opportunity to influence several decisions within companies that are connected to sustainability. However, the purchaser's role in sustainability efforts within textile companies is an area that is lacking in previous research. To create more sustainable procurement processes, a deeper understanding of the purchaser's role in textile companies is therefore required. Consequently, this study aims to investigate the purchaser's role in procurement in Swedish textile and fashion companies by examining how they can influence sustainability decisions and what factors affect their ability to work on sustainability in the procurement process. Theory: The study's theoretical framework is based on Van Weele's procurement process model, procurement organisational structure, sustainable supply chain management (SSCM) strategies and the stakeholder theory. Method: An ethnographically inspired research method has been used, with data that was collected through participant observations and semi-structured interviews. In total, the data collection consisted of interviews with seven buyers from four textile and fashion companies, as well as eight weeks of observations within the purchasing function of one of the fashion companies. All interviews were recorded, transcribed, and condensed, and analysed using a thematic analysis method. Results: The study shows that working on social and environmental sustainability is an ongoing process within procurement and is crucial at all levels in textile and fashion companies. The work is evident as the study identifies five SSCM-tools that purchasers utilise. However, both the organisation and stakeholders have influence over the purchaser's role in influencing sustainability decisions in the procurement process. This encompasses the purchaser's freedom within the organisation to make decisions, the goals and requirements set by the company, the customer's willingness to pay more, competitors' strategies, as well as supplier demands and offerings. Furthermore, the purchaser's own interest and knowledge about sustainability also play a decisive role. Discussion: The study contributes to the research through three areas: the purchaser's strategic role in the implementation of sustainability strategies, the purchaser's decision-making capability within the organisation, and the limitations on purchasers in selecting more sustainable procurement alternatives. Conclusion: By taking personal responsibility, the purchaser’s can influence sustainability in the purchasing process. This includes actively thinking about sustainability in all decisions they make, being proactive and using the five identified SSCM-tools. At the same time, they need to parry the limitations that exist. In order to facilitate the buyer's work, it is important that the textile companies develop compatible goals, educate the buyers in sustainability and simplify the sustainable processes.