Depersonalization-Derealization Disorder (DDD) is a dissociative syndrome characterized by a sense of disconnectedness from one’s own self and the world around. People suffering from the condition report feeling like external observers, cut off from their own bodies, emotions and thoughts; their surroundings are perceived as unreal. The present thesis analyses DDD by sustaining the view that its phenomenology can be understood through Metzinger’s notion of phenomenal transparency. This idea is not entirely new: recent contributions (Ciaunica et al., 2020; Ciaunica et al., 2021; Seth et al., 2012) have framed the dramatic experiences of depersonalization and derealization as instances of highly opaque mental states. However, more detailed discussions of phenomenal transparency are sparse. My contribution wishes to partially fill in this gap. To elucidate the concept of transparency, I will first highlight the distinction between the classical representationalist notion of transparency and the metzingerian, phenomenal account of it. I will then argue that phenomenal transparency adequately describes the associated depersonalized phenomenology. Finally, I will attempt to present and dissipate ambiguities contained in the concept and address potential criticism regarding the redundancy of transparency as an explanatory tool for dissociative phenomena. / Depersonalisations- och Derealisationssyndrom (DDD) är ett dissociativt syndrom som kännetecknas av en känsla av att vara frånkopplad från ens eget jag och omvärlden. Människor som lider av tillståndet rapporterar att de känner sig som externa observatörer, avskurna från sina egna kroppar, känslor och tankar; deras omgivning upplevs som overklig. Denna avhandling analyserar DDD genom att stödja uppfattningen att dess fenomenologi kan förstås genom Metzingers föreställning om fenomenal transparens. Denna idé är inte helt ny: senaste bidrag (Ciaunica et al., 2020; Ciaunica et al., 2021; Seth et al., 2012) har ramat in de dramatiska upplevelserna av depersonalisering och derealisering som förekomster av mycket ogenomskinliga mentala tillstånd. Mer detaljerade diskussioner om fenomenal transparens är dock sparsamma. Mitt bidrag vill delvis fylla denna lucka. För att belysa begreppet transparens kommer jag först att lyfta fram distinktionen mellan den klassiska representationalistiska föreställningen om transparens och den metzingerska, fenomenala redogörelsen för den. Jag kommer då att hävda att fenomenal transparens på ett adekvat sätt beskriver den associerade depersonaliserade fenomenologin. Slutligen kommer jag att försöka presentera och skingra oklarheter som finns i konceptet och ta upp potentiell kritik angående transparensens redundans som ett förklarande verktyg för dissociativa fenomen.