Bakgrund: I museivärlden har man i skyddande syfte fram till 1980-talet behandlat fågel- och djurskinn med arsenikföreningar som har cancerframkallande egenskaper. Torkade museiväxter har behandlats mot ohyra med kvicksilverdiklorid, som succesivt förångas till reproduktionstoxiskt kvicksilver. På ett svenskt museum i Stockholm vill man kartlägga hur stor andel av museisamlingarna behandlades med de äldre bekämpningsmetoderna. Syfte: Målet med examensarbetet är att bedöma om risker förknippade med hantering av kvicksilver- och arsenikinnehållande objekt i museisamlingar varierar beroende på tidsepok eller typ av museiföremål. Ett annat syfte att se över om det behövs särskilda skyddsåtgärder för museipersonalen som arbetar med samlingarna. Metod:54 torkade växter och mossor valdes ut, liksom 40 skinnlagda eller monterade fåglar och däggdjur, samt 16 insektslådor. De valda objekten fick representera 1700- och 2000-talet. Även damm samlades in från respektive samling. Alla prover undersöktes med direktvisande, handhållen och icke-förstörande röntgenfluorescensteknik (XRF) för innehåll av arsenik och kvicksilver. Objekten riskvärderades utifrån ämnenas hälsofarliga egenskaper, exponerings-vägarna och tiden för hantering av objekt. Resultat:Av de 54 analyserade växterna innehöll 91% kvicksilver. I genomsnitt innehöll växterna 700 ppm kvicksilver, vilket innebär 0,07 viktprocent. Pappersarken som växterna är fästa på innehöll en tiondel av kvicksilverhalter i jämförelsen med analyserade växter. Växterna var som mest behandlade på 1800- och 1900-talet. Sju växter innehöll även arsenik. Alla testade fågelobjekt innehöll arsenik i fjäderdräkten, även de från 2000-talet. Fågelobjekt från 1800-talet verkar innehålla mest arsenik. I snitt innehöll fågelobjekten 0,7% arsenik i fjäderdräkten, medan pälsen i gnagare och andra däggdjur innehöll 0,5% arsenik. Damm insamlat i muséets samlingar återspeglade i stort objektens innehåll. I dammet hittades även bly, mest i de zoologiska samlingarna. Diskussion: Den kvicksilverdioxid som växter har varit behandlade med har akuttoxiska effekter, men det är förångning till kvicksilverånga med sina reproduktionstoxiska egenskaper som är bekymmersam. Den teoretiska exponeringen via luft understiger 1% av ämnets nivågränsvärden, och exponeringen anses vara begränsad. En särskilt utsatt grupp anses dock vara gravida och ammande, med omplacering som möjlig åtgärd. Möjliga arsenikföreningar i fågelfjädrar och skinn i däggdjur förknippas med akuttoxiska och cancerframkallande egenskaper, ger anledning till åtgärder för en säker hantering. Riskbedömning för hantering av museiobjekt visade att preventivt arbete bör vidtas i zoologiska muséets samlingar vid hantering av samlingsobjekten. Samlingarnas damminnehåll av bly ger behöver ytterligare utförligare riskbedömning, då bly är reproduktionstoxiskt. Slutsatser: Tekniska skyddande åtgärder mot exponering av arsenik, arsenikarsenit/arseniktrioxid med akuta toxiska effekt i zoologiska objekt behövs. Såväl individen som organisationen en betydande del i att kemikaliernas skador begränsas. / Background: Chemical exposure due to historical treatments with insecticides is of interest to a Swedish museum in Stockholm. In zoological collections skins have been treated with cancerogenic arsenic compounds, while herbs in botanical collections were treated with mercury dichloride (sublimate). The latter may still evaporate reprotoxic mercury. Aim: The aim of this project is to survey the risks of handling object at the museum, and investigate if the risk vary depending on the type of objects as well as the preparation date of the objects. Methods: A handheld XRF instrument was used to test 54 dried herbs and mosses, as well as 40 specimens of vertebrates, for arsenic and mercury. Even 16 insect boxes, and dust from the floors were tested. The objects represented the 18th-21th century. Measures were suggested after considering normal handling of the objects (exposure and duration of the exposure), the risk of suffering and the consequence from being exposed to chemicals. Results: 91% of the 54 tested herbs contained mercury. The herbs contained 700 ppm mercury. On average, the sheets of paper that the herbs are fastened on contained 1/10 of the level in the herbs. The herbs from the 19th-20th century contained most mercury. All tested bird objects contained arsenic in the feathers, even those representing the 21st century, with a peak in treatment in the 19th century. On average, the feathers contained 0.7% of arsenic. The fur of the vertebrates contained 0.5%. The treatment of rodents and other mammals peaked in the 18th century. Tested dust from the collections showed similar results to the content of the objects. Lead was also found, mostly in the zoological collections. Discussion: Herbs treated with mercury dichloride release reprotoxic mercury vapour, but the theoretical concentrations in the air is assumed to be below 1% of the occupational limit values, and the exposure is assumed to be limited. Pregnant and breastfeeding women are considered to be an extra vulnerable group. Arsenic compounds on feathers, furs and skins have acute toxic and cancerogenic properties. By approximation of exposure (probability) and toxic health consequences of the compounds, it was concluded that precautionary measures need to be taken at the museum. The lead with reprotoxic properties that was found in dust needs an extra risk assessment. Conclusion: Precautionary technical measures are needed to protect against exposure to cancerogenic and reprotoxic chemicals. Measures should be taken at organisational, as well as on individual level.