Ämnet för denna uppsats är sugardejting och den yngre partens, så kallade sugarbabies, upplevelser av företeelsen. Tidigare forskning i Sverige har en utgångspunkt i prostitution, internationellt pekar det i stället på sugardejting som en gråzon mellan vanlig dejting och sexhandel. Studiens syfte är att undersöka hur svenska sugarbabies ser på sugardejting, hur de förhåller sig i relationerna med den äldre parten och hur de hanterar känslor som förekommer i anslutning till sugardejtandet. Frågeställningarna utgår från hur sugarbabies definierar sugardejting, samt hur de hanterar möjligheter och problem kopplat till deras sugardejtande. Det empiriska materialet består av tio ostrukturerade intervjuer med sugarbabies, vilka har angripits utifrån en fenomenologisk ansats. Materialet har analyserats med hjälp av Bernsteins teoretiska begrepp bunden autenticitet, samt Hochschilds emotionellt lönearbete. Resultaten från studien visar att respondenterna har skilda förståelser av vad sugardejting innebär, vilket indikerar att fenomenet befinner sig inom en gråzon. Samtliga respondenter resonerar kring sugardejting i relation till sexhandel, även om alla inte anser att de varit delaktiga i prostitution. Den vaga definitionen kan ses som ett problem, eftersom fenomenet betraktas vara glamoriserat kan det därmed anses vara en ingång till sexarbete. Den tydligaste möjligheten som presenteras är att de får ekonomisk ersättning, en annan är att det för en äventyrslysten person kan innebära spänning. Det största problemet som beskrivs är att man löper risk att utsättas för sexuella akter man egentligen inte vill delta i. Hanteringsstrategierna som respondenterna använder kopplas främst an till de negativa aspekterna av sugardejting. Dessa är rolltagande och att vara öppen med sitt sugardejtande. Slutsatsen är att individuella upplevelser i stor utsträckning påverkar hur individuella respondenter definierar sugardejting, samt att det finns ett behov hos sugarbabies att få utrymme att tala om sugardejting utan att bli dömda.