No description available.

The purpose of this project was to create a research‑based sibling support group for 7 to 12 year‑old children who have a sibling with autism. Typically‑developing children (N = 3) and their parents attended a four‑week, once‑weekly sibling support group. The program focused on topics found to be the key issues of typically‑developing siblings who have a sibling with autism: discovering that others share similar family circumstances, learning about their sibling with autism’s special needs, discussing issues and problems children with siblings who have ASD typically face (and developing effective coping strategies to deal with these issues), and having an opportunity to express who they are as individuals. Pre‑and post‑ assessments showed that the group only slightly increased their knowledge about autism. Feedback from the children suggested that they especially enjoyed the opportunity to speak openly about their sibling with autism and having the opportunity to share activities and items that were important to them. The children reported that they did not enjoy having to complete worksheets related to information about autism spectrum disorder. Additionally, they did not understand the information that was presented about the programs and interventions that some children with ASD may use. Overall, the sibling support group provided an opportunity for children with a sibling with autism to share feelings and experiences about their sibling, including problems they face.

Demenssjukdomar drabbar mer än 35 miljoner människor världen över, en summa som kommer att fördubblas vart tjugonde år.    Demens är en global störning av intellektuella funktioner: förmågan att minnas försämras, och förmågor som att orientera sig i tid och rum, språklig förmåga, tankeprocesser som att gå från tanke till handling, problemlösande, utföra saker praktiskt och känna igen föremål. Symtomen följs ofta av förändringar i beteende och personlighet, som låg initiativförmåga, irritation, grovt socialt beteende och humörsvängningar. I Sverige diagnostiseras 25 000 personer per år, totalt så lever 160 000 personer med sjukdomen i Sverige idag. I Sverige ställs diagnosen ofta utifrån blodprover, hjärnröntgen och Mini Mental Score Evaluation-Swedish Revision tillsammans med personens sjukdomshistoria.   Efter diagnosen har ofta anhöriga många frågor om hur livet kommer att te sig framöver, är det bra att flytta eller ska man bo kvar? Hur kommer sjukdomen att förändra livet och personligheten hos den drabbade? Tidigare studier visar att dessa frågor ofta förblir obesvarade, det är svårt att få en uppföljning hos läkare och det finns få länder där stöd efter diagnosen är vanligt förekommande.    Sverige har sen 2009 lagstiftat om rätten till stöd till anhöriga och närstående med demenssjukdom eller andra kroniska sjukdomar med funktionshinder. Typen av stöd som ges skiljer sig däremot åt, Socialstyrelsen kom därför hösten 2013 ut med riktlinjer för hur stödet bör se ut för att vara effektivt: 8-10 träffar under 3-6 månader med information och socialt stöd till anhöriga. En kommun i norra delen av Sverige har gett långvarigt stöd till personer med demenssjukdom och deras anhöriga sen 2006. Ett nära samarbete med Landstinget i regionen och på senare tid även privata vårdcentraler i området har lett till att stöd kan erbjudas i direkt samband med diagnostillfället. Personerna deltar ofta i stödgrupp inom ca 4-6 veckor efter sin diagnos. Avhandlingens syfte var att fördjupa kunskapen om personernas upplevelse av att vara i stödgrupp under lång tid; den längsta i 4 år. Intervjuer gjordes med anhöriga och personer med demenssjukdom. Resultaten visade att de par som varit med längst i stödgrupp kände sig trygga, de upplevde att de fick god kunskap om demens och var förberedda på den förändring som skulle komma. Resultaten visade också att vara vuxet barn till en person med demens innebar att vara tyngd av ansvar för att agera i den sjuka förälderns intresse trots en djup känsla av sorg of förlust vilket ofta leder till frustration med situationen. Relationerna inom familjen kan förändras efter demens diagnosen både till det bättre; att man sluter upp kring den demenssjuke föräldern men också till det sämre; att familjen splittras då relationerna utsätts för påfrestningar. Personerna med demenssjukdom som deltog i stödgrupperna upplevde och skattade sin känsla av sammanhang högt; att livet var meningsfullt, begripligt och hanterbart. Deras friska partner upplevde mindre begriplighet och hanterbarhet och de vuxna barnen mer meningsfullhet. Avhandlingens resultat har legat till grund för en modell för stöd till personer med demenssjukdom och deras anhöriga kallat PER-modellen®; Pedagogisk, Emotionell och Relationsbaserad modell för stöd. / Dementia disorders affect more than 35 million people around the world, which will double every twenty years. Dementia is a global disruption of intellectual functioning; there is a decrease of memory ability and other intellectual abilities such as orientation, visuospatial- perceptive ability, language, thinking, executive abilities, problem solving, apraxia and agnosia.  These symptoms are often followed by behavioral changes and changes in the personality, such as loss of initiative, emotional instability, irritation, apathy, coarse social behaviour and mood changes. The most frequent symptoms were apathy, depression, irritability, and agitation. About 25, 000 persons are diagnosed with dementia each year in Sweden. Today, estimates are that 160, 000 persons in total are suffering from dementia in Sweden. In Sweden, most diagnoses are done in the primary health care setting by general practitioners  and are based on the person´s own history, interviews with next of kin and an Mini Mental Score Evaluation- Swedish Revision (MMSE-SR) along with blood work and a brain scan to rule out any other diseases. After diagnosis the next of kin often have many questions about the coming lifestyle changes and ways to handle the personality changes that the person suffering from dementia may go through. Previous studies show that in many cases these questions are left unanswered, because it is difficult to get a follow up with a physician and there are few countries where support after diagnose is common.    In 2009, the Swedish Parliament passed a new law that states that support is to be given to persons caring for people with chronic illnesses, elderly people, or people with functional disabilities. There was, however, no detailed description of the extent or kind of services to be provided, and the municipalities had extensive freedom in implementing the legislation. In the autumn of 2013 the Swedish National Health Board therefore, issued guidelines where eight to ten meetings during a three- to six-month period with information and social support were recommended.A municipality in northern Sweden have a long term ongoing support to persons with dementia and their next of kin since 2006. A close collaboration with the geriatric clinic and private health centers has resulted in support being offered within 4-6 weeks after diagnose.     The overall aim of this thesis was to explore experiences of living with dementia both as a sufferer and as a next of kin; and being part of a long-term ongoing support group, the longest for four years.     Interviews were done with persons with dementia and their next of kin. Results showed that couples who had been the longest in a support group felt great comfort and support. They experienced that their knowledge about the disorder was good and that they could prepare for the changes to come. Results also showed that to be an adult child of a person with dementia disease means being burdened with the responsibility to act on behalf of the diseased parent despite a deep sense of grief and loss, which leads to frustration with the situation.     Relationships within the family can sometimes change when a family member is affected by dementia. Sometimes for the better; where the family rallied to support the affected member and sometimes for worse; where the relationships were strained when pressure became too much. The persons with dementia who participated in the support groups experienced a great sense of coherence and felt that life was manageable, comprehensible and meaningful. Their healthy partners experienced less comprehensibility and manageability and the adult children more meaningfulness.   The results of the thesis have founded a model for support called PER-model®; Pedagogical, Emotional and Relationship based model of support.

Research consistently demonstrates parents of children diagnosed with autism spectrum disorder (ASD) experience more parental stress than parents with children in any other developmental category (Hayes & Watson, 2013). Previous research has begun investigating the use of ACT protocols as an intervention to increase psychological flexibility and reduce stress among this population (Hahs, Dixon, and Palilunas, 2018). Due to evidence provided in the literature demonstrating ACT as an effective intervention for parents of individuals with ASD, the current study conducted an evaluation of a brief ACT training in comparison with a traditional parent support group for this population. Participants of the study were twenty caregivers of an individual diagnosed with ASD. Each intervention consisted of two, two-hour sessions. Participants were provided with the Acceptance and Action Questionnaire-II and Parental Stress Scale pre and post intervention. Independent t-tests were ran in order to determine if mean change scores differed on the questionnaires across the ACT and TAU groups. Results of the independent t-test indicated that the difference in mean change scores of the AAQ-II across groups was statistically significant, however the difference in mean change scores of the PSS were not. Clinical implications are offered.

Class of 2014 Abstract / Specific Aims: To assess the prevalence of mothers asking pharmacists for pediatric dosing and mothers’ knowledge of pediatric OTC use. Subjects: Mothers with ≥ one child under 6 years old in a local mothers’ support group in Tucson. Methods: Questionnaires were sent out weekly for a month by the group’s listserv and social media website to determine the prevalence of mothers that ask pharmacists questions and assess their knowledge of OTC medications and what medical sources they use. Data on ages, ages of children, number of children, race/ethnicity, pharmacy visited, education, insurance coverage, and children’s chronic diseases were collected. Main Results: Twenty-six people responded. About 46% of the participants were 30 - 34 years old. Forty-six percent of mothers had 2 children; 42% had 1 child. About 54% of mothers have asked a pharmacist for pediatric OTC dosing. The reasons mothers gave for not asking pharmacists dosing information were that they hadn’t needed to ask (25%), they asked a doctor (16%), they used an online resource (8%), and they didn’t think about asking (8%). Three questions assessed OTC knowledge; 50% of participants got all questions correct, 38.5% got two questions correct, and 11.5% got one question correct. There wasn’t a difference in OTC knowledge and whether they asked a pharmacist questions (p=0.373). Conclusion: More than half of mothers asked pharmacists dosing information, but this percentage could still be higher. Fifty percent got all three questions right, 38.5% got two questions correct, and 11.5% of mothers got only 1 question correct.

No description available.

No description available.

The internet has revolutionized the way people are able to seek information and express themselves. Many fields have been dramatically impacted by its occurrence and the health field is no exception. It is becoming increasingly popular to participate in online discussion forums centered on health-related topics. The goal of this research is to describe participants' experience of using an on-line forum focused on Chordoma, a rare form of cancer. Analysis of free-response questionnaires filled out by members of the forum, revealed four key themes: (a) the forum is a source of invaluable information, (b) the forum is a source for emotional support and hope, (c) members share a unique bond that often results in friendship, and (d) members' involvement changes over time. Benefits obtained by the users and implications for medical professionals are discussed. / Master of Science

<p>Abstrakt</p><p>När någon i familjen drabbas av sjukdom, står oftast de närmast anhöriga för den vårdande omsorgen, vilket kan vara påfrestande för hälsan. Det senaste decenniet har det offentliga stödet till anhöriga uppmärksammats i Sverige, vilket har inneburit en satsning på 300 miljoner kronor, Anhörig 300. Vars avsikt var att stödja och underlätta de anhörigas livssituation. Då kan en stödjande verksamhet som anhöriggrupp, vara ett viktigt komplement för reflektion och utveckling med andra. Tillvaron är full av påfrestningar, vad är det som gör att vissa klarar av dessa, medan andra inte gör det? Antonovsky (1991) svar på detta är känslan av sammanhang (KASAM). Syftet med studie var att studera om och i så fall hur interventionen i en anhöriggrupp kan påverka de anhörigas KASAM. Arbetet inleddes med en genomgång av både litteratur och forskning, för att öka kunskap inom problemområdet. Datainsamlingsmetoden som användes var ett ”Livsfrågeformulär”. Urvalet bestod av anhöriga till person över 20 år som drabbats av sjukdom och/eller funktionshinder. Studien genomfördes som en för- och eftermätning av interventionen i en anhöriggrupp. Resultatet visade att KASAM förändrades, men inte endast i positiv riktning, vilket var författarnas hypotes. Detta behöver inte ses som något negativt enligt Antonovsky (1991), utan det är mycket vanligt att en utveckling föregås av ett tillstånd av obalans, vilket kan påverka KASAM tillfälligt. Vad som orsakade detta kan vara svårt att fastställa. De slutsatser som gjordes var att trots fördelar med stöd i grupp, så kan det vara svårt att påvisa att det var just det stödet som påverkade KASAM, däremot kan det ses som en resurs, enligt forskning, i omsorgsarbetet för de anhöriga.</p>

Abstrakt När någon i familjen drabbas av sjukdom, står oftast de närmast anhöriga för den vårdande omsorgen, vilket kan vara påfrestande för hälsan. Det senaste decenniet har det offentliga stödet till anhöriga uppmärksammats i Sverige, vilket har inneburit en satsning på 300 miljoner kronor, Anhörig 300. Vars avsikt var att stödja och underlätta de anhörigas livssituation. Då kan en stödjande verksamhet som anhöriggrupp, vara ett viktigt komplement för reflektion och utveckling med andra. Tillvaron är full av påfrestningar, vad är det som gör att vissa klarar av dessa, medan andra inte gör det? Antonovsky (1991) svar på detta är känslan av sammanhang (KASAM). Syftet med studie var att studera om och i så fall hur interventionen i en anhöriggrupp kan påverka de anhörigas KASAM. Arbetet inleddes med en genomgång av både litteratur och forskning, för att öka kunskap inom problemområdet. Datainsamlingsmetoden som användes var ett ”Livsfrågeformulär”. Urvalet bestod av anhöriga till person över 20 år som drabbats av sjukdom och/eller funktionshinder. Studien genomfördes som en för- och eftermätning av interventionen i en anhöriggrupp. Resultatet visade att KASAM förändrades, men inte endast i positiv riktning, vilket var författarnas hypotes. Detta behöver inte ses som något negativt enligt Antonovsky (1991), utan det är mycket vanligt att en utveckling föregås av ett tillstånd av obalans, vilket kan påverka KASAM tillfälligt. Vad som orsakade detta kan vara svårt att fastställa. De slutsatser som gjordes var att trots fördelar med stöd i grupp, så kan det vara svårt att påvisa att det var just det stödet som påverkade KASAM, däremot kan det ses som en resurs, enligt forskning, i omsorgsarbetet för de anhöriga.