Uppsatsens syfte är att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersöka den ökade popularitet som prepping åtnjuter i Sverige. Med prepping avses i denna studie att medvetet förbereda sig för en större eller mindre samhällskris. Det huvudsakliga teoretiska ramverk som används vid analys av empirin är risksamhället som Ulrich Beck och Anthony Giddens beskriver. Resultatet som framträtt visar att orsaken till prepping i viss mån kan ses som en konsekvens av risksamhället, men handlingen baseras även till stor del på personliga erfarenheter, insikter och värderingar. Det innebär att såväl mikroprocesser kopplade till individer som makroprocesser kopplade till samhället behöver tas i beaktning för att förstå fenomenet. I tidigare forskning beskrivs preppers ofta som personer som förbereder sig för att överleva en total samhällskollaps. I vår studie möter vi istället människor som vill skapa sig ett handlingsutrymme vid en samhällskris. Det handlar alltså inte om att överleva en apokalyps utan om att ha en realistisk förväntan på samhällets krisberedskap och att komplettera den med eget ansvar. I likhet med flertalet andra studier indikerar vårt resultat att prepping kan ses som en livsstil drivet av ett kontrollbehov. Dock uppfattar vi en skillnad mellan våra respondenters svar och andras forskares resultat. De vi intervjuat ger uttryck för att prepping stärker samhällets beredskap, i kontrast till flera andra studier där preppers ses som en grupp som bidrar till samhällets instabilitet och polarisering. Strävan, för de som deltagit i vår studie, är således att stärka samhället, inte att försvaga det. Vidare ser vi att prepping till stor del är drivet av ett intresse och en kunskapstörst. Prepping verkar inte i första hand vara ett svar på risksamhället, utan snarare en reaktion på just-in-time-samhället.