Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskan ställs ibland inför att vårda svårt sjuka barn på allmänna intensivvårdsavdelningar som i huvudsak vårdar vuxna patienter. Studier har visat att detta kan vara stressande och krävande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka små barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige. Metod: En kvalitativ metod valdes och data samlades in genom fokusgruppsintervjuer. Fyra fokusgruppsintervjuer med fyra till sex deltagare genomfördes på tre olika sjukhus. Data bearbetades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Huvudresultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Samspelet med föräldrarna, Att känna osäkerhet, stress och rädsla och Att känna stöd och meningsfullhet. Två underkategorier från den första huvudkategorin framkom som var: Föräldrar som tillgång och Kommunikation med föräldrarna. Fyra underkategorier framkom under den andra huvudkategorin: Rädsla för att göra fel, Brist på erfarenhet, Brist på stöd och Brist på utbildning. Under den tredje huvudkategorin framkom två underkategorier: Stöd från arbetskamrater och Roligt att vårda barn. Diskussion:Föräldrarna kan vara en stor tillgång vid vård av svårt sjuka barn och det är viktigt att intensivvårdsjuksköterskorna kommunicerar med dem för att skapa trygghet. Alla respondenter upplevde någon form av osäkerhet, stress eller rädsla för att göra fel. Detta kunde bero på flera företeelser som till exempel brist på erfarenhet, stöd eller utbildning. Något som tidigare inte framkommit var att intensivvårdssjuksköterskorna kände glädje och meningsfullhet att vårda barn. / Introduction: The Intensive CareNurse sometimes needs to care forcritically ill childreningeneral intensive care unitswhich mainlycare foradult patients. Studies haveshown that itcan be stressfuland demandingto care forcriticallyill childrenin general intensive care units.Aim: The aimof this study wasto determineintensive carenurses' experiencesof caring forcritically ill childrenin generalintensive care unitsin Sweden.Method: Aqualitative methodwas selectedand datawas collected throughfocus groupinterviews.Fourfocus group interviews with four-six participants in each were conductedat three differenthospitals.Datawas processedbyGraneheimand Lundman's qualitativecontent analysis.Main Results: The results revealedthree main categories: Interaction with the parents, To feel uncertainty, stress and fear and To feel support and meaningfulness. Two sub-categories from the first main category emerged which were: Parents as an asset and Communication with the parents. Four sub-categories emerged from the second main category:Afraid to make mistakes, lack of experience, lack of support and lack of education. Two sub-categories emerged from the third main category: To feel support fromcolleagues and Fun to care for children. Conclusions:Parents can be a great asset in the care of critically ill children and it is important that intensive care nurses communicate with them to provide a sense of security. All respondents experienced some form of insecurity, stress or fear of making mistakes. This could be due to several phenomena such as lack of experience, support or education. Something that had not previously been shown was that critical care nurses felt joy and meaningfulness in caring for children.

Bakgrund: På allmänna intensivvårdsavdelningar vårdas i huvudsak vuxna patienter och endast 5 % av patientklientelet är barn. Detta medför att det är svårt för specialistsjuksköterskan att inneha tillräcklig erfarenhet för att bli skicklig och/eller expert på att vårda barn vilket kan leda till osäkerhet, oro och stress.  Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ beskrivande intervjustudie genomfördes med sju specialistsjuksköterskor vid två olika allmänna intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Osäkerhet och oro i vårdandet, Att vårda barn är att vårda föräldrar, samt Ett gott omhändertagande kräver vissa förutsättningar. Sjuksköterskorna uttryckte att de aldrig fick tillräcklig erfarenhet av att vårda barn samt att svårt sjuka barn väckte starka känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna till barnen behövde stöd men också var viktiga för att kunna bedriva vård. Specialistsjuksköterskorna hade årliga barnscenarioövningar, dock önskades mer utbildning och övning. Slutsatser: För att möta svårigheterna med att vårda barn intog sjuksköterskan en professionell roll och olika system hade upprättats för att förenkla mottagandet av ett barn. Scenarioövningar mer frekvent torde öka specialistsjuksköterskornas möjlighet att nå expertkunskap och på så sätt öka tryggheten i att vårda barn. Det skulle kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön för specialistsjuksköterskorna. Trots svårigheterna med att vårda barn så uppgav flera specialistsjuksköterskor att de fann det positivt, roligt och stimulerande att vårda barn.