Enligt Svenska Downföreningen finns brister i hur föräldrar som får ett barn med Downs syndrom blir informerade om barnets diagnos. Vårdpersonal upplevs ibland som osäkra av föräldrarna och informationen de ger kan vara otillräcklig. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur information om att barnet har Downs syndrom ges till föräldrarna samt hur föräldrarna upplever informationen och om de saknar något. Vetenskapliga artiklar till denna studie har hämtats ur databaserna CINAHL och Medline. Sökorden var Down syndrome, disclosure, adaptation, nursing care, psychology och parents. Resultatet visade att vårdpersonal, i huvudsak läkare, får någon form av utbildning i att lämna svåra besked under sin studietid. Deras självskattade förmåga i dessa situationer var i genomsnitt hög. Mot det kan ställas att ungefär hälften av de föräldrar som fått beskedet att deras barn har Downs syndrom var nöjda med informationstillfället. De som var nöjda uppger att vårdpersonalen haft en positiv inställning till deras barn, att de fått informationen så snart som möjligt efter förlossningen och att detta skett på en avskild plats. De föräldrar som upplevt informationstillfället negativt har fått lite information, ibland utan att deras partner varit närvarande. Vårdpersonalen har haft en negativ attityd till sjukdomen samt att obehöriga personer har kunnat befinna sig i samma rum under informationen. Det skriftliga materialet föräldrarna fått i samband med barnets diagnos var ofta dåligt uppdaterad där omoderna ord och gamla attityder fanns med. Tidigare ansågs att personer med Downs syndrom var efterblivna och skulle därför institutionaliseras. Detta synsätt har i många kulturer förändrats över tid och idag kan personer med Downs syndrom leva relativt självständigt.

No description available.

No description available.

Magisteruppsats i musikpedagogik (80 poäng)

Magisteruppsats i musikpedagogik / inriktning musikterapi (80 poäng)

Finns där skillnader i framtidsplaner gällande arbete, studier och boende då vi jämför kön och i så fall vilka? Finns där skillnader i framtidsplaner gällande boende då vi jämför bostadsort och i så fall vilka? Vi har använt oss av enkäter som ger databearbetning av kvantitativ art. Denna enkät delades ut till sammanlagt 100 ungdomar med Aspergers syndrom som antingen går sista året på gymnasiet eller går på folkhögskola. 55 ungdomar kom att svara på vår enkät. Åldern har varit mellan 18 till 24 år. Vi har skickat ut enkäterna till skolor som har elever ifrån stadsområden, mindre tätort samt ifrån landsbygden. Vi har sedan bearbetat materialet och gjort jämförelser mellan kön och bostadsort. Genom att använda våra teoretiska utgångspunkter, utvecklingsekologiskt synsätt enligt Bronfenbrenners, utvecklingsteori enligt Antonovskys KASAM-teori och den proximala utvecklingszonen enligt Vygotskij har vi sedan analyserat resultatet.   Sammanfattningsvis pekar vår studie på att ungdomar med Aspergers syndrom har en positiv syn och tydliga ambitioner gällande sin framtid.  Att flytta hemifrån, studera eller att skaffa ett arbete visar sig vara självklara saker bland dessa ungdomar. Generellt sätt så visar studien att kvinnorna har en högre ambition med att förnya sin tillvaro, medan männen är mer försiktiga. Det visar sig även att ungdomar som bor inne i staden jämfört med de ungdomar från landsbygden är tydligare med vad de vill gällande sin framtid.

Zugl.: Flensburg, Univ., Diss., 2009 u.d.T.: Giese, Petra: Musikunterricht mit ADHS-Schülern in der Orientierungsstufe an allgemein bildenden Schulen - Entwicklung eines ganzheitlich-orientierten Fördermodells und empirische Belege für die Wirksamkeit

Syfte Syftet med denna studie är att beskriva föräldrars upplevelse av bemötande, stöd och information i samband med födseln av ett barn med Downs syndrom, DS.                         Bakgrund Ungefär 120 barn per år föds med Downs syndrom i Sverige och vårdas den första tiden på nyföddhetsavdelningar. Tidigare forskning har visat att föräldrarna upplevt otillräckligt stöd och information under den första tiden. Idag finns konkreta råd för hur det tidiga föräldrastödet ska se ut.                                                                                            Design En kvalitativ studie.                                                                                                 Metod Enkäter med öppna breda frågor skickades ut till 47 föräldrar till barn med DS. Av dessa analyserades 28 enkäter. Enkäterna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Data insamlades under april 2015. Resultat: Fyra teman identifierades vilka illustrerar föräldrars upplevelser i samband med födseln av ett barn med DS. När misstanken väcktes beskriver föräldrarnas upplevelser av hur och av vem misstanken väcktes att deras barn hade DS. Otydlig och bristfällig information Trots att goda exempel finns, är det många föräldrar som har dåliga erfarenheter av den första tiden. De beskriver hur personalen har undanhållit information samt att informationen har varit otydlig. Föräldrarna vill ha tydlig och ärlig information Vi har fått barn, inte bara en diagnos Vårdpersonalens attityder till DS har haft betydelse för föräldrarnas upplevelse på gott och ont, vilket även har påverkat deras copingstrategier.  Viktig att bli bekräftad beskriver hur föräldrarna önskar mer tid för samtal, många föräldrar har upplevt sig utelämnade. De önskar att vårdpersonalen vågat vara personliga och ge sitt stöd.

Bakgrund Prader-Willis syndrom (PWS) är en genetisk mutation och drabbar cirka 8-10 barn per år i Sverige. Personer med syndromet upplever en ständig hunger och har en tvångsmässig relation till mat, samtidigt som de har ett lågt energibehov. Drabbade personer löper stor risk för fetma och behöver en diet med kalorirestriktion samt mycket fysisk aktivitet, och personer med PWS behöver ständig tillsyn av vårdare och anhöriga. Eftersom PWS är komplext med flertalet svårigheter är det angeläget att utforska hur vårdare upplever sitt arbete med vuxna som har PWS. Syfte Att undersöka hur vårdare upplever att arbeta med vuxna med PWS när det kommer till kosten, hälsoförebyggande åtgärder samt de boendes autonomi. Metod Fem semi-strukturerade intervjuer genomfördes med vårdare på ett boende i Sverige för vuxna med PWS. Intervjuerna spelades in digitalt via mobiltelefon och transkriberades sedan ordagrant. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och meningsbärande enheter skapade koder och kategorier som sedan formade rubriker till resultatet. Resultat Informanterna upplevde stort ansvar kring de boendes liv och hade hand om allt kring exempelvis kost och ekonomi. De upplevde att mat utgjorde grunden till flertalet konflikter som ofta ledde till aggressivitet och känslomässiga reaktioner hos de boende. De upplevde även ett dilemma mellan att värna om de boendes hälsa och att uppmuntra till deras självbestämmande. Motion och aktiviteter var något som prioriterades högt på boendet. Slutsats Vårdarna upplevde flertalet svårigheter när det kom till kost och kände ett stort ansvar för de boende. Att finna balans mellan att värna om de boendes hälsa och självbestämmande var ett gemensamt problem. Samtliga ansåg att boendet arbetade aktivt med hälsoförebyggande åtgärder och att de boende fick goda möjligheter till motion och aktivitet. / Background Prader-Willi syndrome (PWS) is a genetic mutation which affects around 8-10 children each year in Sweden. People with this syndrome experience constant hunger and have an obsessive relationship with food, moreover, they also have a lower energy requirement. People with PWS run the risk of becoming obese and are in need of a diet that restricts the caloric intake, they also need increased physical activity. People with PWS are in need of constant surveillance from caregivers. Since PWS is complex with multiple issues it is of interest to explore how caregivers experience their work with adults with PWS. Objective To explore how caregivers experience working with adults with PWS when it comes to food and physical activity, as well as their residents’ autonomy. Method Five semi structured interviews were conducted with caregivers at a group home in Sweden for adults with PWS. The interviews were recorded digitally using a mobile phone and then transcribed. The data was analysed using qualitative content analysis and meaning units created codes and categories which then formed the headlines of the result section. Result The caregivers experienced great responsibility for the residents and took care of everything from their food to their economy. They felt that food was the basis of many conflicts which often could result in aggression and emotional outbursts. They also experienced a dilemma between caring for the residents’ health and encouraging their autonomy. Physical exercise and activities was a priority at the group home. Conclusion The caregivers experienced numerous difficulties when it came to food and felt great responsibility for the residents. To find a balance between caring for the residents’ health and autonomy was a common problem. All informants felt that the group home worked with health promoting measures and that the residents got a lot of exercise and activity.

Vårt huvudsakliga syfte är att söka kunskap om och fördjupa förståelsen för hur gymnasieelever med diagnosen Aspergers syndrom (AS) upplever sin skolgång. Vår konkreta frågeställning är att undersöka elevernas upplevelser av bemötandet från lärare genom en kvalitativ intervjustudie där 4 gymnasieelever med diagnosen AS har intervjuats. Den litteratur som använts har varit kopplad till skolan och Aspergers syndrom. Uppsatsen ger en överblick av tidigare forskning om Aspergers syndrom och hur undervisning av dessa elever kan läggas upp. Vårt resultat pekar på att det är nödvändigt att ta hänsyn till den enskilda Aspergers elevens behov. Det är även viktigt hur dessa elever blir bemötta. En lärare ska acceptera elever som de är och möta dem med empati, värme och respekt. Det är också väsentligt att ha en kännedom i hur man på ett medvetet sätt kan arbeta och bemöta elever med denna diagnos.