I detta examensarbete studerades metanpotentialen för brunalger och rödalger som hämtades vid två olika tillfällen. Förutsättningarna för att tång och alger ska kunna användas som substrat för biogasproduktion samt vilken miljönytta som kan uppnås undersöktes också.  Satsvisa försök har gjorts i laboratoriemiljö genom att ta reda på metanpotentialen för de olika substraten. Biogasproduktion skedde i en syrefri rötningsprocess som innebar ett komplext förlopp där olika mikroorganismer sönderdelade substratet i flera steg för att slutligen bilda biogas samt en rötrest. Ympen som användes i försöket kom från en biogasanläggning och bestod av en blandning av naturgödsel och organiska restprodukter från slakterier och annan industri. Substratblandningar mellan tång och rötrest undersöktes genom satsvis teströtning i 15 flaskor under mesofila förhållanden, 37 °C. Gasmätningar utfördes kontinuerligt under försökets gång. Metanhalter analyserades med en gaskromatograf. Testerna avslutades efter 17 dagar eftersom produktionen för samtliga flaskor då hade upphört. Resultatet visar att samrötning av rödalger som hämtades i oktober med ymp genererade en högre metanpotential än andra substrat. Den högsta metangaspotentialen var 159 l/kg VS. Rödalger som inhämtades i januari genererade lägst metangaspotentialen, cirka 60 l/kg VS. Att samla upp tång och alger från stränder innebär många fördelar. Exempelvis att ta bort lukt, att öka rekreationsvärdet, att förbättra vattenkvaliteten, att minska övergödningen samt att stränderna blir mer badvänliga.  Genom att framställa biogas från tång ökar dessutom produktionen av förnybar energi. Energin från biogas uppvisar mycket hög klimatprestanda och bidrar till en minskning av utsläpp av växthusgas.