<p>Bakgrund: Sveriges arbetsföra befolkning kategoriseras av SCB och dess arbetskraftsundersökning (AKU). Den arbetsföra befolkningen som indelas i två huvudgrupper:"I arbetskraften"och"ej i arbetskraften". Dessa delas i sin tur in i undergrupper. Problemet är att indelningen inte är tillräckligt detaljerad och döljer då vissa grupper t.ex. långtidssjuka och förtidspensionärer. Ett annat problem med AKU: s kategorisering är att det är svårt att verifiera de personer som verkligen är i arbete. </p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att granska och ge förslag på hur AKU: s något abstrakta kategorisering ska bli mer preciserad. Dessutom ska vi mer ingående beskriva de grupper som tillhör arbetskraften, de som hamnar utanför, och hur många som verkligen är i arbete. Syftet är också att beskriva utvecklingen av valda kategorier under åren 1990-2001. </p><p>Resultat: Vi har kommit fram till att AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning generellt behöver bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som verkligen existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden. Ett viktigt exempel är de långtidssjuka med bibehållen anställning. De existerar inom de sysselsatta men döljs inom kategoriseringen. Vid en mer preciserad kategorisering tydliggörs alla grupper inom de sysselsatta. Resultatet av detta är att anses som sysselsatt inte är detsamma som att vara i arbete. Med hjälp av våra studier av arbetskraftsstatistiken har vi funnit att den ökning i sysselsättningsgraden under de senaste åren inte beror på att allt fler arbetar, utan ökningen beror på att de långtidssjuka med anställning har ökat.</p>

Bakgrund: Sveriges arbetsföra befolkning kategoriseras av SCB och dess arbetskraftsundersökning (AKU). Den arbetsföra befolkningen som indelas i två huvudgrupper:"I arbetskraften"och"ej i arbetskraften". Dessa delas i sin tur in i undergrupper. Problemet är att indelningen inte är tillräckligt detaljerad och döljer då vissa grupper t.ex. långtidssjuka och förtidspensionärer. Ett annat problem med AKU: s kategorisering är att det är svårt att verifiera de personer som verkligen är i arbete. Syfte: Syftet med uppsatsen är att granska och ge förslag på hur AKU: s något abstrakta kategorisering ska bli mer preciserad. Dessutom ska vi mer ingående beskriva de grupper som tillhör arbetskraften, de som hamnar utanför, och hur många som verkligen är i arbete. Syftet är också att beskriva utvecklingen av valda kategorier under åren 1990-2001. Resultat: Vi har kommit fram till att AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning generellt behöver bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som verkligen existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden. Ett viktigt exempel är de långtidssjuka med bibehållen anställning. De existerar inom de sysselsatta men döljs inom kategoriseringen. Vid en mer preciserad kategorisering tydliggörs alla grupper inom de sysselsatta. Resultatet av detta är att anses som sysselsatt inte är detsamma som att vara i arbete. Med hjälp av våra studier av arbetskraftsstatistiken har vi funnit att den ökning i sysselsättningsgraden under de senaste åren inte beror på att allt fler arbetar, utan ökningen beror på att de långtidssjuka med anställning har ökat.