I vårt dagliga liv navigerar vi genom livliga stadsmiljöer fyllda med bilar, bussar och cyklister som kommer från olika håll. Oavsett om det är medvetet eller omedvetet, prioriterar vi vår säkerhet och vidtar åtgärder för att förhindra olyckor i denna dynamiska miljö. Anmärkningsvärt nog huserar våra ögon 70 procent av kroppens känselceller, vilket gör att vi kan fånga 80 procent av våra upplevelser genom synen.   Men hur navigerar personer med synnedsättning i dessa miljöer för att undvika faror?  Syftet med detta arbete är dels att undersöka vilka hjälpmedel som finns tillgängliga generellt, men också att utforska hur Luleås stadsmiljö och offentliga platser är utformade för att vara tillgängliga och underlätta orienteringen för personer med nedsatt syn. För att få svar på frågeställningarna i denna rapport har en litteraturstudie och fallstudie genomförts. Fallstudien inkluderar platsanalyser för att undersöka hur stadsmiljön modifieras för att tillgodose individer med synnedsättning. Dessutom har intervjuer genomförts med fyra personer som har olika grader av synnedsättning. Intervjuerna fokuserade främst på de utmaningar och hinder de möter när de navigerar i stadsmiljön, vilka hjälpmedel de använder och deras åsikter om hur tillgängligheten kan förbättras. Resultaten tyder på att de nuvarande alternativen för assistans huvudsakligen består av olika tekniska hjälpmedel, såsom teknikkäpp, ledarhund, ledsagare, GPS och appar.  Problem och hinder som observerades under platsanalysen, samt de som nämndes under intervjuer, inkluderar plötsliga avslutningar av tillgängliga ledstråk, övergångställen utan kupolplattor, svårigheter att orientera sig mot huvudentrén till kulturenshus på grund av saknade ledstråk, kontrastmarkeringar samt bristande information om gångvägs- och områdesombyggnationer innan de påbörjas.