Syfte Syftet med föreliggande litteraturstudie är att jämföra behandlingseffekten av kliniska studier som utgår från patienter med käkledssjukdomar, temporomandibulär dysfunktion, TMD och bruxism  där behandlingsalternativen stabiliseringsskena och/eller läkemedlet botulinumtoxin (botox) inkluderats.    Material och metod Litteraturstudien genomfördes via PICO-systemet, med litteratursökning i databaserna Medline/PubMed, Web of Science och Scopus. Insamlad data bearbetades genom en granskningsprocess på titel-, sammanfattnings- och slutligen fulltextnivå, utifrån förutbestämda inklusions- och exklusionskriterier.   Resultat Två studier uppfyllde urvalskriterierna. Behandlingsterapin med botox och stabiliseringsskena kunde följas under sex månaders tid i båda studierna. Ena studien bestod av 40 patienter som delades in i två grupper, en för varje behandlingsmetod med fyra uppföljnings- och behandlingstillfällen. Den andra studien bestod av 73 patienter som delades in i tre grupper, en för respektive behandlingsmetod och en grupp som inkluderade båda behandlingsmetoderna, med tre uppföljningstillfällen. Antal enheter och placering av botoxinjektioner skilde sig åt i studierna, tillika antal timmars användning av stabiliseringsskena. Studierna presenterade trots skillnader liknande resultat.    Slutsats  Behandling med stabiliseringsskena är inte nödvändig för patienter som behandlats med botulinumtoxin, eftersom de statistiska resultaten inte påvisade någon större skillnad i effekt. Behandling med botulinumtoxin och dess effekt på patientens besvär beror på antal enheter av läkemedlet och placering vid injektion samt i jämförelse med omfattningen av hur mycket patienten använder stabiliseringsskenan. Botulinumtoxin kan användas som behandlingsmetod när patienten av olika anledningar inte kan använda stabiliseringsskena. / Purpose The purpose of this literature study is to compare clinical studies that have included the treatment options of using stabilization appliances and/or medication with botulinum toxin. The included studies must have included and treated patients with temporomandibular disorders, temporomandibular dysfunction, TMD and bruxism.    Material and method The literature study was executed based on the PICO system and through searches in the databases Medline/PubMed, Web of Science and Scopus. Subsequently, a review process was carried out at title, abstract and finally full text level, based on predetermined inclusion and exclusion criteria.   Results Two studies met the selection criteria. The treatment therapy could be followed for a period of six months in both studies. One study consisted of 40 patients who were divided into two groups, one for each treatment method with four follow-up and treatment sessions. The second study consisted of 73 patients who were divided into three groups, one for each treatment method and one group that included both treatment methods and three follow-up sessions. Units and location of botulinum toxin injections and the hours of use of the stabilization appliance differed slightly in the two studies. However, the studies reported similar outcomes.   Conclusion The treatment with stabilization appliance is not necessary for patients who are being treated with botulinum toxin due to non-statistical significance reported. The outcome of botulinum toxin treatment may depend on the location and number of units of the medication in comparision to the extent to which the patient uses the stabilization appliance. Botulinum toxin may gain as a treatment method when the patient is unable to use a stabilization appliance for various reasons.