Syfte Syftet med föreliggande litteraturstudie är att jämföra behandlingseffekten av kliniska studier som utgår från patienter med käkledssjukdomar, temporomandibulär dysfunktion, TMD och bruxism  där behandlingsalternativen stabiliseringsskena och/eller läkemedlet botulinumtoxin (botox) inkluderats.    Material och metod Litteraturstudien genomfördes via PICO-systemet, med litteratursökning i databaserna Medline/PubMed, Web of Science och Scopus. Insamlad data bearbetades genom en granskningsprocess på titel-, sammanfattnings- och slutligen fulltextnivå, utifrån förutbestämda inklusions- och exklusionskriterier.   Resultat Två studier uppfyllde urvalskriterierna. Behandlingsterapin med botox och stabiliseringsskena kunde följas under sex månaders tid i båda studierna. Ena studien bestod av 40 patienter som delades in i två grupper, en för varje behandlingsmetod med fyra uppföljnings- och behandlingstillfällen. Den andra studien bestod av 73 patienter som delades in i tre grupper, en för respektive behandlingsmetod och en grupp som inkluderade båda behandlingsmetoderna, med tre uppföljningstillfällen. Antal enheter och placering av botoxinjektioner skilde sig åt i studierna, tillika antal timmars användning av stabiliseringsskena. Studierna presenterade trots skillnader liknande resultat.    Slutsats  Behandling med stabiliseringsskena är inte nödvändig för patienter som behandlats med botulinumtoxin, eftersom de statistiska resultaten inte påvisade någon större skillnad i effekt. Behandling med botulinumtoxin och dess effekt på patientens besvär beror på antal enheter av läkemedlet och placering vid injektion samt i jämförelse med omfattningen av hur mycket patienten använder stabiliseringsskenan. Botulinumtoxin kan användas som behandlingsmetod när patienten av olika anledningar inte kan använda stabiliseringsskena. / Purpose The purpose of this literature study is to compare clinical studies that have included the treatment options of using stabilization appliances and/or medication with botulinum toxin. The included studies must have included and treated patients with temporomandibular disorders, temporomandibular dysfunction, TMD and bruxism.    Material and method The literature study was executed based on the PICO system and through searches in the databases Medline/PubMed, Web of Science and Scopus. Subsequently, a review process was carried out at title, abstract and finally full text level, based on predetermined inclusion and exclusion criteria.   Results Two studies met the selection criteria. The treatment therapy could be followed for a period of six months in both studies. One study consisted of 40 patients who were divided into two groups, one for each treatment method with four follow-up and treatment sessions. The second study consisted of 73 patients who were divided into three groups, one for each treatment method and one group that included both treatment methods and three follow-up sessions. Units and location of botulinum toxin injections and the hours of use of the stabilization appliance differed slightly in the two studies. However, the studies reported similar outcomes.   Conclusion The treatment with stabilization appliance is not necessary for patients who are being treated with botulinum toxin due to non-statistical significance reported. The outcome of botulinum toxin treatment may depend on the location and number of units of the medication in comparision to the extent to which the patient uses the stabilization appliance. Botulinum toxin may gain as a treatment method when the patient is unable to use a stabilization appliance for various reasons.

Syfte: Syftet med föreliggande in vitro-studie är att undersöka passformen på ett 3D-printat polymerbaserat material för stabiliseringsskenor över tid, framställt i två olika printningsvinklar.  Material och metod: 16 provkroppar tillverkades av Keysplint soft® Clear for Carbon® Printers och delades in i två grupper beroende på printningsvinkel. Åtta provkroppar printades i 0° och åtta printades i 10°. Provkropparna genomgick termocykling på 10 000 cykler och passformen utvärderades med replikatekniken där gruppernas medelvärden jämfördes i fem parametrar mot respektive referensvärde i CAD-inställningen. Statistisk analys gjordes med One-Way ANOVA, Tukey’s test och signifikansnivån sattes till α = 0,05.  Resultat: Signifikant skillnad fanns för grupperna 0° och 0°TC i två av fem parametrar. Det fanns ingen signifikant skillnad före och efter termocykling för provkroppar printade i 10°. Signifikant skillnad hittades i tre parametrar mellan grupperna 0° och 10°. Slutsats: Inom föreliggande studies begränsningar kunde det påvisas att: 3D-printade stabiliseringsskenor med 0° printningsvinkel ger bättre passform än skenor med 10° printningsvinkel. 3D-printade stabiliseringsskenor med 10° printningsvinkel ger bättre passform över tid. / Aim: The purpose of this in vitro study is to evaluate the fit of a 3D-printed polymeric material for splint appliance over time with two different printing angles. Material and method: 16 specimens were manufactured by Keysplint Soft® Clear for Carbon® Printers and were divided in two groups. Eight specimens were printed with a 0° angle and eight printed with a 10° angle. The specimens underwent a thermal cycling of 10 000 cycles and the fit was evaluated by the replica technique. The groups mean values were compared in five parameters against the reference value in the CAD-setting. Statistical analysis was done with One-way ANOVA, Tukey’s test and significance level was set to α = 0,05. Results: Significant differences were found between groups 0° and 0°TC in two out of the five parameters. No significant differences were found before and after thermal cycling for specimens printed with a 10° angle. Significant differences were found in three parameters between groups 0° and 10°. Conclusion: Within the limitations of this study the conclusions are: 3D-printed splint appliance indicates a better fit printed with 0° angle than with 10° angle. 3D-printed splint appliance printed with the 10° angle indicates a better fit over time.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten på 3D-printat material avsett för stabiliseringsskenor som är tillverkade i olika vinklar och både före och efter polering. Material och Metod Totalt framställdes 50 rektangulära provkroppar i vinklarna 0°, 25°, 45°, 75° och 90° med måtten 64 x 10 x 4,5 mm av Keysplint Hard och hälften polerades med Otec poleringsmaskin. Alla provkroppar utsattes för ett trepunktsböjhållfasthetstest med Instron 4465 med en lasthastighet på 5 mm/min till fraktur och värdena dokumenterades i Bluehill-mjukvara. Resultatet analyserades med One-Way ANOVA, Tukey s’ test och signifikansnivån sattes till α = 0,05. Resultat Enligt resultat från programmet SPSS (IBM® SPSS® Statistics powerful statistical software platform) observerades högst böjhållfasthet i den 3D-printade gruppen vid 25° som var polerad, vilket innebar en signifikant skillnad mellan denna grupp (25°) och de övriga grupperna (p<0,05). Statistisk påvisades inga signifikanta skillnader mellan de andra grupper oavsett om det var opolerade och polerade provkroppar printade i vinklarna 0॰, 45॰, 75॰,90॰ (p>0,05). Slutsats Inom ramen för studiens begränsningar kan följande slutsats dras: Printningsvinkel och polering påverkar böjhållfastheten hos 3D-printad polymer. En printningsvinkel på 25॰ i kombination med polering ger högst böjhållfasthet. En printningsvinkel på 0॰ger numeriskt lägst böjhållfasthet. Mer omfattande studier beträffande olika printningvinklar, olika printningsmaterial (resin) och 3D-printrar och dess inverkan på böjhållfastheten krävs för att säkerställa resultaten. / Aim The purpose of this in vitro study was to investigate the flexural strength of 3D-printed material intended for stabilization splints that are manufactured at different angles, both before and after polishing. Material and Method A total of 50 rectangular specimens at angles of 0°, 25°, 45°, 75° and 90° with dimensions of 64 x 10 x 4.5 mm were produced by Keysplint Hard and half were polished with the Otec polishing machine. All specimens were subjected to three-point flexural strength test using the Instron 4465 at a loading rate of 5 mm/min to fracture and the values were documented in Bluehill software. The result was analyzed with One-Way ANOVA, Tukey's test and the significance level was set at α = 0.05. Results According to results from the software SPSS (IBM® SPSS® Statistics powerful statistical software platform), the highest flexural strength was observed in the 3D-printed group at 25° that was polished, which means a significant difference between this group (25°) and the other groups (p<0.05). Statistically, no significant differences were detected between the other groups regardless of whether they were unpolished and polished specimens printed at angles 0°, 45°, 75°, 90° (p>0.05). Conclusion Within the limitations of the study, the following conclusion can be drawn: Printing angle and polishing affect the flexural strength of 3D-printed polymer. A printing angle of 25° in combination with polishing gives the highest flexural strength. A printing angle of 0° gives the numerically lowest flexural strength. More extensive studies regarding different printing angles, different printing materials (resin) and 3D-printers and the effect on the flexural strength are required to ensure the results.