Uppsatsen undersöker aspekter av Theodor W. Adornos konstellationsbegrepp såsom det presenteras i Negativ dialektik, för att visa dess potential som metod lämplig att adressera praktiska, politiska problem. Det kan tyckas motsäga Adornos negativa dialektik där tonvikten läggs på ett behov av kritiska förhållningssätt i filosofiska frågor, inte konstruktiva förslag, men författaren ämnar utveckla argumentationen i linje med Adornos kritiska teori. Uppsatsen går igenom bakgrunden till och aspekterna av konstellationen, där influenser från Hegel och Benjamin lyfts fram, innan en diskussion förs om dess konstruktiva element, med hänvisning till hur Adorno ser på relationen mellan teori och praxis. En rekonstruktion av Adornos användning av konstellationen i föreläsningen Den nya högerradikalismen utgör grunden för den avslutande diskussionen. Syftet med uppsatsen är att presentera en idé om konstellationens potential som teoretisk metod, som kan riktas mot praktisk förändring utan att upprätthålla status quo. / This paper explores aspects of Theodor W. Adorno’s concept of constellation, as presented in Negative dialectics, to show its potential as a method for addressing practical, political issues. While this can seem to contradict Adorno’s negative dialectics with its insistence on criticism rather than constructive proposals, the author seeks to develop the argumentation in line with Adorno’s critical theory. The essay moves through the background and aspects of the constellation, highlighting influences from Hegel and Benjamin, before discussing its constructive elements, with parallels to Adorno’s understanding of the relationship between theory and praxis. A reconstruction of Adorno’s use of the constellation in the lecture ”Aspects of the New Right-Wing Extremism”, acts as a structure for the final argumentation. The aim is to present an idea of the potential the constellation holds as a theoretical means for practical change that does not sustain status quo.

Det är förmodligen många som föreställer sig att religiöst motiverad etik är någonting statiskt och orörligt. Så är det kanske särskilt med katolsk etik. De flesta föreställer sig att katolsk etik formas ovanifrån, av påven och biskopskollegiet och att kyrkans medlemmar sedan måste rätta sig efter detta utan tillstymmelse till inflytande. Är det så? I denna uppsats undersöks relationen mellan de religiösa idealen och de pastorala problemen i syfte att se hur teori och praxis samverkar i formerandet av den katolska etiken. Den teoretiska utgångspunkten för arbetet är de fyra modeller för hur teori och praxis påverkar varandra som Niclas Lindström lyfter fram. Det material som undersöks är den katolska kyrkans nyligen utgivna post-synodala exhortation Amoris Laetitia, som översatt till svenska kan kallas ”Kärlekens glädje”. Genom att undersöka vilka ideal, problem och åtgärder som nämns i exhortationen och genom att jämföra undersökningen med tidigare forskning om doktrinär utveckling inom den katolska kyrkan mynnar arbetet ut i en slutsats: Katolsk etik utvecklas och förtydligas långsamt genom att biskoparna fastställer läror utifrån teologiska ideal, i frågor som de vanliga medlemmarna sätter på agendan utifrån pastorala problem. Slutligen presenteras förslag på hur lärare i religionskunskap kan använda sig av uppsatsen i sitt arbete på ett sätt som uppfyller Skolverkets mål. / There are probably many people who imagine that religiously motivated ethics are static and immobile. That is probably an especially common thought when Catholic ethics are mentioned. Most people imagine that Catholic ethics is formed from above, by the Pope and the college of bishops, and that Church members have to comply with it without a shred of influence. Is this true? This paper (in swedish) examines the relationship between religious motivated ideals and pastoral problems, aiming to find out how theory and practice interact in the formation of Catholic ethics. The theoretical starting point for this paper is four models presented by Niclas Lindström that describe four ways that theory and practice interact. The material being investigated is the Catholic Church's recent post-synodal exhortation Amoris Laetitia, in english "The joy of love". By examining the ideals, problems and proposed actions mentioned in the exhortation, and by comparing the study to previous research regarding doctrinal development within the Catholic Church, a conclusion is made: Catholic ethics is developed and clarified slowly. The bishops are finalizing teachings based on theological ideals, in matters that their members have put on the agenda based on their pastoral problems. Finally, suggestions are presented regarding how school teachers that teach religious studies can make use of the paper in his or her work, in a way that meets the Swedish National Agency goals.