Thesis (MSc(Med)(Pharmacy))-- University of Limpopo, 2012. / i THE ROLE OF COUNSELLING, MONITORING OF SERUM CARBAMAZEPINE CONCENTRATION, AND OF COMPLIANCE IN EPILEPSY CONTROL Non-compliance with the patient’s prescribed medication regimen has been identified in several publications as a major factor responsible for insufficient seizure control. Non-compliance is also held by some workers in this field to be closely interlinked with inadequate serum anti-epileptic drug concentration. The early identification of non-compliance may therefore play an important role in epilepsy therapy. A study was undertaken at Kalafong Hospital to explore the efficacy of monitoring serum carbamazepine concentration in order to detect compliance or otherwise. Intrinsic in such study was exploration of the role played by counselling in the promotion of compliance. Samples of blood were drawn from 78 outpatient volunteers at intervals as close to 28 days as possible, and the serum carbamazepine concentration of these samples was then determined by means of the TDx FLx System (ABBOTT). Items such as conscientious attendance at the Kalafong epilepsy clinics (“visits”), serum carbamazepine concentration, patient’s age, gender and weight, concomitant drug interactions, occurrence of epileptic seizures and dosage of Tegretol®CR were examined to ascertain whether they could be correlated with compliance and used as indicators thereof. It was, however, constantly borne in mind that these are not the only elements of compliance; other factors such as difficult fundamental behavioural changes, such as avoiding stress, may also play a part. Conscientious attendance at Kalafong epilepsy clinics (“visits”) was found to be a usable (albeit not strong) indicator of compliance. Serum carbamazepine concentration was used as another, with, however, reservations arising from the relationship between the patient’s actual compliance on the one hand, and whether v the daily dosage was sub-therapeutic or excessive on the other. The statistical agreement between visits and these concentration values was, however, very poor (8.2%). Using visits as an indicator, 66.7% of the participants were assessed as compliant. Using ‘compliant concentration’, only 25.6% were assessed as compliant. The data acquired during the study was, unfortunately, too variable to warrant anything more than descriptive statistical treatment. To a large extent this was because the participants were out-patients, not in-patients over whom strict therapeutic control could be exercised. Age, gender and patient’s weight were not significantly linked to compliance. The correlation between expected and measured serum carbamazepine concentrations was not statistically significant (p = 0.062). The Kalafong data in respect of seizures indicate that the relationship between seizures and compliance is not a simple one and that the occurrence or otherwise of break-through seizures should not be used as an indicator of compliance, as has indeed been done by other research workers. Drug interaction was as expected in 20 of the 26 patients concerned, this agreement being statistically significant (p = 0.0074). Improved compliance was the outcome expected from counselling but it was not possible to quantify the enhancement of compliance achieved, if any. Conventional verbal counselling, particularly when not done in the patient’s mother tongue and supported by interventions such as visual counselling material, may not be adequate.

München, Techn. Universiẗat, Diss., 2007.

<p>Test Driven Development (TDD) är en utvecklingsteknik där testning ses som en</p><p>naturlig del i utvecklingsprocessen och där tillvägagångssättet hjälper utvecklaren att</p><p>sektionera upp programkoden till mindre och mer hanterbara delar. På så sätt ger</p><p>TDD utvecklare ett stöd under programmeringsfasen så att de får fram ren och</p><p>flexibel kod som är enkel att ändra och felsöka. TDD som teknik underlättar även</p><p>möjligheterna att utveckla koden inom den tidsram som finns i och med att</p><p>betungande testfaser, som i traditionella metodiker och tekniker kan bli</p><p>tidsavgörande, istället integreras som en naturlig del i utvecklingsprocessen. Syftet</p><p>med denna uppsats är att belysa de fördelar som finns med att använda TDD vid</p><p>utveckling av nya applikationer. Vi ska ge utvecklarna som är involverade i</p><p>programmeringsfasen argument till varför TDD bör tillämpas vid utveckling av</p><p>applikationer och hur TDD kan vara ett hjälpmedel för att uppnå en bättre</p><p>kodstruktur/design för applikationen. Vi gjorde undersökningen genom att ta fram</p><p>teori inom området och utföra intervjuer baserade på den framtagna teorin. Efter att</p><p>intervjuerna hade utförts, analyserades det material som framkommit. Slutligen</p><p>presenteras ett antal viktiga argument kring varför de tillvägagångssätt som beskrivs</p><p>inom TDD kan utgöra effektiviseringar under utvecklingsprocessen. Ett av</p><p>argumenten är att användandet av omfaktorering ger utvecklaren möjlighet att städa</p><p>upp och rensa sin kod, vilket minskar risken för onödig komplexitet i koden och gör</p><p>den mer lättförståelig. Andra utvecklare kan enkelt sätta sig in i koden och</p><p>vidareutveckla den, vilket medför värdefull transparens. Omfaktorering gör med</p><p>andra ord koden enklare och tydligare att läsa, både för den som har utvecklat koden</p><p>och för dem runtomkring.</p>

Graduation date: 1997

Thesis (Ph. D.)--University of Hong Kong, 2006. / Title proper from title frame. Also available in printed format.

Let's see if we can move this puppy into the ETD collection in SMARTech.

This interactive flash tutorial will demonstrate how to log into WebCT at the University of Manitoba and take a multiple choice quiz.

No description available.

There is a great need for new analgesics. The current problem in treatment of severe pain is that side effects limit the effectiveness of therapy. Glycine receptors are important in modulation of nociception, suggesting a novel class of analgesics. Previous studies in rats show that intrathecal administration of glycine agonists and amino acids structurally similar to glycine have antinociceptive effects. The effects of isovaline, a unique, non-proteogenic glycine-like aminoacid, have not been studied. Isovaline is absorbed from the gut and transported across the blood-brain-barrier. We examined the hypothesis that isovaline produces antinociception in mice. Administration of strychnine, an antagonist at glycine receptors, into the cisterna magna or lumbar intrathecal space resulted in allodynia, localized to the somatotopic distribution of the trigeminal and lumbar nerves. These findings provided a basis for models of lumbar and trigeminal neuralgia. Racemic isovaline blocked strychnine induced allodynia in both models without apparent side effects. We next investigated the antinociceptive effects of glycine-like amino acids in formalin foot assay, a conventional rodent model of acute and chronic pain. Antinociceptive effects were demonstrated on intrathecal administration of glycine, beta-alanine, and isovaline. Intravenous isovaline produced significant antinociceptive effects in the formalin foot model. The toxicity of isovaline and related amino acids were determined. Exploratory behavior, gait, and responses to stimuli were used to assess sedation. The rotarod test was used to examine central nervous system (CNS) and neuromuscular toxicities of intravenous isovaline. Lumbar administration of glycine and beta-alanine caused scratching and/or lower body weakness. Isovaline at 7-times intrathecal ED50 produced lower body weakness in some animals. None of the amino acids produced sedation comparable to morphine. At 6-times ED50, beta-alanine produced weakness. Both glycine (ED50) and beta-alanine (3x ED50) but not isovaline produced local nerve irritation. Intracisternal injection of glycine did not reverse allodynia and resulted in death. Neither R nor S enantiomers of isovaline impaired performance on the rotarod test. Isovaline has significant antinociceptive properties. Given the absence of apparent CNS or motor toxicity, isovaline has potential as a clinical analgesic.

Test Driven Development (TDD) är en utvecklingsteknik där testning ses som en naturlig del i utvecklingsprocessen och där tillvägagångssättet hjälper utvecklaren att sektionera upp programkoden till mindre och mer hanterbara delar. På så sätt ger TDD utvecklare ett stöd under programmeringsfasen så att de får fram ren och flexibel kod som är enkel att ändra och felsöka. TDD som teknik underlättar även möjligheterna att utveckla koden inom den tidsram som finns i och med att betungande testfaser, som i traditionella metodiker och tekniker kan bli tidsavgörande, istället integreras som en naturlig del i utvecklingsprocessen. Syftet med denna uppsats är att belysa de fördelar som finns med att använda TDD vid utveckling av nya applikationer. Vi ska ge utvecklarna som är involverade i programmeringsfasen argument till varför TDD bör tillämpas vid utveckling av applikationer och hur TDD kan vara ett hjälpmedel för att uppnå en bättre kodstruktur/design för applikationen. Vi gjorde undersökningen genom att ta fram teori inom området och utföra intervjuer baserade på den framtagna teorin. Efter att intervjuerna hade utförts, analyserades det material som framkommit. Slutligen presenteras ett antal viktiga argument kring varför de tillvägagångssätt som beskrivs inom TDD kan utgöra effektiviseringar under utvecklingsprocessen. Ett av argumenten är att användandet av omfaktorering ger utvecklaren möjlighet att städa upp och rensa sin kod, vilket minskar risken för onödig komplexitet i koden och gör den mer lättförståelig. Andra utvecklare kan enkelt sätta sig in i koden och vidareutveckla den, vilket medför värdefull transparens. Omfaktorering gör med andra ord koden enklare och tydligare att läsa, både för den som har utvecklat koden och för dem runtomkring.