Background. The goal of our master's thesis is to reduce the effectiveness of fuzzers using coverage accounting. The method we chose to carry out our goal is based on how the coverage accounting in TortoiseFuzz rates code paths to find memory corruption bugs. It simply looks for functions that tend to cause vulnerabilities and considers more to be better. Our approach is to insert extra function calls to these memory functions inside fake code paths generated by anti-fuzzing. Objectives. Our thesis researches the current anti-fuzzing techniques to figure out which tool to extend with our counter to coverage accounting. We conduct an experiment where we run several fuzzers on different benchmark programs to evaluate our tool. Methods. The foundation for the anti-fuzzing tool will be obtained by conducting a literature review, to evaluate current anti-fuzzing techniques, and how coverage accounting prioritizes code paths. Afterward, an experiment will be conducted to evaluate the created tool. To evaluate fuzzers the FuzzBench platform will be used, a homogeneous test environment that allows future research to easier compare to old research using a standard platform. Benchmarks representative of real-world applications will be chosen from within this platform. Each benchmark will be executed in three versions, the original, one protected by a prior anti-fuzzing tool, and one protected by our new anti-fuzzing tool. Results. This experiment showed that our anti-fuzzing tool successfully lowered the number of unique found bugs by TortoiseFuzz, even when the benchmark is protected by a prior developed anti-fuzzing tool. Conclusions. We can conclude, based on our results, that our tool shows promise against a fuzzer using coverage accounting. Further study will push fuzzers to become even better to overcome new anti-fuzzing methods. / Bakgrund. Målet med vår masteruppsats är att försöka reducera effektiviteten hos fuzzers som använder sig av täckningsrapportering (coverage accounting). Metoden vi använde för att genomföra vårt mål baserades på hur täckningsrapportering i TortoiseFuzz betygsätter kodvägar för att hitta minneskorruptionsbuggar. Den letar helt enkelt efter funktioner som tenderar att orsaka sårbarheter och anser att fler är bättre. Vår idé var att föra in extra funktionsanrop till dessa minnesfunktioner inuti de fejkade kodgrenarna som blivit genererade av anti-fuzzningen. Syfte. Vår uppsats undersöker nuvarande anti-fuzzningstekniker för att evaluera vilket verktyg som vår kontring mot täckningsrapportering ska baseras på. Vi utför ett experiment där vi kör flera fuzzers på olika riktmärkesprogram för att utvärdera vårt verktyg. Metod. Den teoretiska grunden för anti-fuzzningsverktyget erhålls genom genomförandet av en litteraturstudie, med syfte att evaluera befintliga tekniker inom anti-fuzzning, och erhålla förståelse över hur täckningsrapportering prioriterar kodgrenar. Därefter kommer ett experiment att genomföras för att evaluera det framtagna verktyget. För att sedan evaluera vårt verktyg mot TortoiseFuzz kommer FuzzBench att användas, en homogen testmiljö utformad för att evaluera och jämföra fuzzers mot varandra. Den är utformad för att underlätta för vidare forskning, där reproduktion av ett experiment är enkelt, och resultat från tidigare forskning går att enkelt slå samman. Riktmärkesprogrammen som är representativa av verkliga program kommer väljas i denna plattform. Varje riktmärkesprogram kommer bli kopierad i tre versioner, originalet, ett som är skyddat av ett tidigare anti-fuzzningsverktyg, och ett skyddat av vårt nya anti-fuzzningsverktyg. Resultat. Detta experiment visade att vårt anti-fuzzningsverktyg framgångsrikt sänkte antalet unika funna buggar av TortoiseFuzz, även när riktmärkesprogrammen skyddades av ett tidigare anti-fuzzningsverktyg. Slutsatser. Vi drar slutsatsen, baserat på våra resultat, att vårt verktyg ser lovande ut mot en fuzzer som använder täckningsrapportering. Vidare studier kommer trycka på utvecklingen av fuzzers att bli ännu bättre för att överkomma nya anti-fuzzing-metoder.

With the advancements made in the field of data science, smart IoT devices are be-coming increasingly common. Consequently, this creates an increased number of targets for hackers to potentially exploit. This is a study about ethically hacking a robot vacuum, the Roborock S7, and evaluating the security of the target system. The DREAD and Stride threat models are used in order to find potential exploits. These exploits are then tested on the vacuum. Four tests were done on the system: scan-ning, denial-of-service attack, man-in-the-middle sniffing and man-in-the-middle tampering. The study found that the vacuum is relatively secure against web threats with weaknesses found surrounding its handling of its own network and lack of re-sistance to denial-of-service attacks on the DHCP protocol. / Med de framsteg som sker inom datavetenskap och teknologi blir IoT-enheter allt vanligare i hemmen. Detta medför en ökad mängd enheter med potentiella sårbar-heter som hackare kan utnyttja. Denna rapport handlar om att etiskt hacka en ro-botdammsugare av modell Roborock S7 och utvärdera dess säkerhet mot internet-hot. DREAD och STRIDE används som hotmodeller för att hitta sårbarheter. Sår-barheterna testas sedan på dammsugaren. Fyra tester utfördes på system: scanning, denial-of-service-attack, man-in-the-middle-avlyssning och man-in-the-middle-av-lyssning med manipulering. Rapporten hittade att dammsugaren är resonabelt säker mot internethot men med svagheter i hur enheten hanterar sitt egna nätverk samt ett bristande motstånd mot en denial-of-service-attack genom DHCP-protokollet.