Uppsatsen bygger på en studie av hur texttyp och genre förklaras i läroböcker inom gymnasieskolan. Syftet är att kritiskt granska hur begreppen förklaras i läroböcker för Svenska A och B. Som utgångspunkt för studien görs även en granskning av hur vetenskaplig text förklarar dessa begrepp. Det sker genom en kritisk närläsning av ett texturval från både det språkvetenskapliga och det litteraturvetenskapliga fältet. Granskningen utgår från distinktion, komplexitet och samband. Studien, som är diskursanalytisk i sin ansats, är således tvådelad där text inom olika kontexter behandlas. Metoden för studien av lärobokstexterna är en textsekvensanalys inspirerad av J-M Adam och Per Ledin, men med eget tillskott av den problematiserande sekvensen. Den avgörande frågan är om de vetenskapliga förklaringarna med deras problematik återspeglas, om än via text-traduktion, i lärobokstexternas förklaringar. Vidare diskuteras läroboksförfattarnas ansvar inom den diskursiva praktiken, eftersom eleverna är starkt beroende av producenterna. Resultatet av min undersökning visar att ansatser till problematisering finns, men även brist på ansats. I en av de undersökta läroböckerna återspeglas, genom text-traduktion, vetenskapliga förklaringar med tillhörande problem. I den texten diskuteras och tydliggörs även begreppens samband. I studier av texttyp och genre är det väsentligt att utgå både från de språkvetenskapliga och de litteraturvetenskapliga fältens texter för att iaktta de teoretiska problem som diskuteras i samband med fiktiva och ickefiktiva texter.