Syftet med studien är att visa hur domstolar resonerar kring våld samt beslutar i domar gällande vårdnad, boende och umgänge när det förekommer uppgifter om våld. När föräldrar inte kan enas i vårdnadsrelaterade frågor kan de vända sig till domstolen och statistik visar att antalet tvistemål har fördubblats det senaste decenniet. Under de senaste årtiondena har större reformer genomförts i Föräldrabalkens (1949:381) 6 kapitel, vilket är det kapitel domstolen ska utgå ifrån när den dömer i ett vårdnadsmål. Många av förändringarna har syftat till att öka möjligheten till gemensam vårdnad, växelvist boende och umgängesrätt. Det går inte att objektivt fastställa vad som är barnets bästa och därför blir domstolens bedömning avgörande i varje enskilt fall. Domstolen ska särskilt titta på; barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar, risken för att barnet far illa, barnets egen vilja och kontinuitetsprincipen. När domstolen ska besluta i vårdnadsmål innehållande uppgifter om våld måste dessa alltid prövas och en riskbedömning göras. Om domstolen finner en risk för att barnet kommer att fara illa så bör detta väga tungt i helhetsbedömningen. Om en förälder tidigare utsatt eller utsätter barnet eller annan familjemedlem för våld och andra kränkningar är det som princip bäst att den föräldern inte får ha vårdnad om barnet. Våld mot barn kan vara allt ifrån nypningar och förolämpningar till grova sexuella övergrepp och tortyr. Många barn upplever våld mot andra familjemedlemmar. Uppsatsens huvudsakliga empiri består av 27 hovrättsdomar i vårdnadsrelaterade mål avkunnade mellan november 2018 och mars 2019, vilka alla innehåller uppgifter om våld. Under studien har jag använt mig av flera metoder. En rättsvetenskaplig metod har använts i arbetet med att redovisa gällande rätt kring vårdnad om barn samt våld mot barn. Med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys granskade jag de uppgifter om våld som förekommer i domarna samt våldets omfattning. Med denna metod granskades även det domstolen fastställt genom dom. För att kunna gå in mer på djupet och granska hur domstolen resonerar kring uppgifterna om våld kompletterades den kvantitativa studien med en diskursanalys. Resultatet visar att domstolen ofta förminskar det uppgivna våldet, när domstolen beskriver våldet används ord som ”samarbetssvårigheter” och ”högljudda konflikter” och en våldsutsatt förälders, mammans i denna studie, samt barnets utsaga ifrågasätts ofta. I 19 av 27 domar (70 procent) tilldelas våldsutövaren, pappan i denna studie, vårdnad och/eller umgänge och detta visar på att domstolen i hög grad anser att en våldsutövande förälder är en lämplig umgängesförälder. Domstolen har en betydande roll i avgörandet om vad som är ”verkligt” samt besitter stor makt att besluta över barnets framtida uppväxt. Domstolen betonar vikten av en god och nära relation till båda föräldrar men den ”goda” relationen kan enligt min mening inte uppnås när barnet utsätts för direkt eller indirekt våld. / The purpose of the study is to show how courts reasons about violence and determines in judgments concerning custody, housing and child contact when there is information about violence. When parents are incapable of deciding on custody-related issues, they are to turn to the court. Whereby, statistics show that civil cases in custody-related issues have doubled in the past decade. In the past few decades however, major reforms have been implemented in chapter 6 of the Children and Parents Code (1949:381) in which the court will derive its rulings on, when deciding the fate of any custody-related case. Many of the changes have been aimed at increasing the possibility of joint custody, alternating housing and contact with the parent with whom the child does not live. It is not possible to objectively decide on what is in the best interest of a child thus, a court’s verdict will be decisive in any such civil case. The court must take certain aspects into account, such as; the child’s needs of close relation to both parents, the risk of the child getting abused, the child’s own will and the continuity principle. When the court draws a ruling in custody cases containing information about violence, this infomation must always be thoroughly examined, and a risk assessment has to be made. If the court finds a risk of future harm of the child, this should weigh-in heavily in the overall assesment. If a parent uses violence or has previously subjected the child or other family member to violence and other violations, it is basically best that that parent may not have custody of the child. Violence towards children can be anything from pinching and insults to gross sexual abuse and torture. Many children experiencing domestic violence. The thesis´s main empirical object consists of 27 rulings in custody-related cases annonuced between November 2018 and March 2019, all of which contain information about violence. In writing the thesis, several methods have been used. A method of jurisprudence have been used to navigate the work of reporting on what the current law says about child custody and violence against children. With the help of a quantitative content analysis method, I examined the information about violence that appears in the judgments and the extent of that violence. This method also examined what the court determined by judgment. To be able to examine courts rulings more in depth and examine how courts reasons with the given information about violence the quantitative study was supplemented with a discourse analysis. The findings show that courts often diminish alleged violence. The court describes violence with words, such as “unpleasantness” and “loud conflicts” and the statement of a parent who´is subjected to violence, the mother in this study, and a child’s statement are often questioned. In 19 out of the 27 rulings (70 %), the violent parent, the father in this study, is assigned custody and/or contact with the child which shows that the court to a larger extent considers a violent parent as a suitable parent. The court has a crucial role in deciding what is real and possesses great power to decide on the child's future upbringing. The court emphasizes on the importance of a good and close relationship with both parents, in my opinion however, the ”good” relationship cannot be achieved when the child is subjected to direct or indirect violence.