<p>Mobilitet genom att köra egen bil ger en ökad livskvalitet. Förekomsten av stroke ökar och för att kunna tillfredställa individens behov av aktivitet och självständighet i transporter finns ett ökat behov av körkortsbedömningar. Restsymtomen efter en stroke kan variera. Därför krävs olika typer av bedömningar. Arbetsterapeuter som är vana att arbeta klientcentrerat och bedöma skilda färdigheter har mycket att tillföra i körkortsfrågor. Syftet med studien var att sammanställa beskrivningar av bedömningsinstrument för körförmåga efter stroke i vetenskaplig litteratur, utifrån författarnas frågeställningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Femton vetenskapligt granskade artiklar samt en master of science uppsats ingick i studien. Resultat visade en stor mängd bedömningsinstrument, varav majoriteten testade egenskaper på taktisk nivå enligt Michons hierarkiska modell. Ytterst få av instrumenten kunde kopplas till de av författarna efterfrågade kvalitetsaspekterna. Arbetsterapeuternas utgångspunkter var i de allra flesta fall att bedöma färdighet snarare än insikt i frågan om bilkörning. I diskussionen tar författarna upp att arbetsterapeuter är väl lämpade för den här typen av bedömningar trots att tillfälle sällan ges, detta baserat utifrån litteraturgenomgången. Vidare ger författarna förslag på fortsatt forskning i form av utvecklandet av ett nytt bedömningsinstrument som ska baseras på ett arbetsprov för bilkörning som alternativ till uppkörning.</p> / <p>Mobility through driving a car leads to enhanced quality of life. The prevalence of stroke is increasing, and to satisfy the individual’s need for activity and independence in transportation, an increased need of assessments of the ability to drive is apparent. Residual symptoms of stroke vary. There is therefore a need of different kinds of assessments. Occupational Therapists familiar with client-centred assessments and used to assessing various skills can contribute to issues concerning the acquisition of driving licences. The aim of the study was to gather descriptions of tools for assessing the ability to drive after stroke in scientific literature, based on the authors´ questions. A systematic review was the method used. Fifteen scientifically reviewed articles and a Master of Science report were included in the study. The main outcome was that a great number of assessment tools were found, of which the majority tested skills on the tactical level according to the hierarchic model of Michon. Very few of the tools could be related to the requested quality aspects. The occupational therapists´ starting point in most cases was to assess skill rather than insight into the question of car-driving. The authors believe that occupational therapists are well suited for that kind of assessment, based on the results of this study. The authors suggest further research in developing a new assessment tool based on a practical test for car driving as an alternative to the driving test.</p>

Mobilitet genom att köra egen bil ger en ökad livskvalitet. Förekomsten av stroke ökar och för att kunna tillfredställa individens behov av aktivitet och självständighet i transporter finns ett ökat behov av körkortsbedömningar. Restsymtomen efter en stroke kan variera. Därför krävs olika typer av bedömningar. Arbetsterapeuter som är vana att arbeta klientcentrerat och bedöma skilda färdigheter har mycket att tillföra i körkortsfrågor. Syftet med studien var att sammanställa beskrivningar av bedömningsinstrument för körförmåga efter stroke i vetenskaplig litteratur, utifrån författarnas frågeställningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Femton vetenskapligt granskade artiklar samt en master of science uppsats ingick i studien. Resultat visade en stor mängd bedömningsinstrument, varav majoriteten testade egenskaper på taktisk nivå enligt Michons hierarkiska modell. Ytterst få av instrumenten kunde kopplas till de av författarna efterfrågade kvalitetsaspekterna. Arbetsterapeuternas utgångspunkter var i de allra flesta fall att bedöma färdighet snarare än insikt i frågan om bilkörning. I diskussionen tar författarna upp att arbetsterapeuter är väl lämpade för den här typen av bedömningar trots att tillfälle sällan ges, detta baserat utifrån litteraturgenomgången. Vidare ger författarna förslag på fortsatt forskning i form av utvecklandet av ett nytt bedömningsinstrument som ska baseras på ett arbetsprov för bilkörning som alternativ till uppkörning. / Mobility through driving a car leads to enhanced quality of life. The prevalence of stroke is increasing, and to satisfy the individual’s need for activity and independence in transportation, an increased need of assessments of the ability to drive is apparent. Residual symptoms of stroke vary. There is therefore a need of different kinds of assessments. Occupational Therapists familiar with client-centred assessments and used to assessing various skills can contribute to issues concerning the acquisition of driving licences. The aim of the study was to gather descriptions of tools for assessing the ability to drive after stroke in scientific literature, based on the authors´ questions. A systematic review was the method used. Fifteen scientifically reviewed articles and a Master of Science report were included in the study. The main outcome was that a great number of assessment tools were found, of which the majority tested skills on the tactical level according to the hierarchic model of Michon. Very few of the tools could be related to the requested quality aspects. The occupational therapists´ starting point in most cases was to assess skill rather than insight into the question of car-driving. The authors believe that occupational therapists are well suited for that kind of assessment, based on the results of this study. The authors suggest further research in developing a new assessment tool based on a practical test for car driving as an alternative to the driving test.