Thesis (Ph. D.)--Ohio State University, 2006. / Full text release at OhioLINK's ETD Center delayed at author's request

During the first half of the XVIIIth century in Russia, deep social and cultural changes led to a chaotic linguistic situation. The Russian scholar Michail Lomonosov played a key role in the grammatical and lexical organization of the Russian literary language around the middle of the century. His contributions are reviewed and their importance analyzed in the present thesis. / Chapter One provides an analysis of the linguistic situation during the first half of the XVIIIth century. The role and the functions of different linguistic elements are examined, including West European lexical borrowings, the native Russian, the Church Slavonic, and their mutual interactions. / Chapters two and three analyze M. Lomonosov's role in the standardization of Russian grammar and vocabulary by examining his two major philological works: the "Rossiaeiskaeiia Grammatika" and the article "Predislovie o polbze knig tserkovnikh v rossiiskom yazike." / Although Lomonosov's merit is widely acknowledged among scholars, the importance of his stylistic theory has been challenged lately. In Chapter Four, Lomonosov's linguistic contributions to the development of the modern Russian literary language are weighed and assessed against these critical arguments.

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 1997. / Vita. Includes bibliographical references (leaves [164]-173).

Thesis (Ph. D.)--Uppsala universitet, 2000. / Includes bibliographical references (p. 254-266).

No description available.

<p>Nybörjaren i ryska eller litauiska stöter strax på en svårighet, som han eller hon oftast inte mött tidigare: den rörliga betoningen. Om man som jag studerat båda språken frågar man sig så småningom om överensstämmelserna i deras betoningsmönster – som så många andra av likheterna – beror på ett gemensamt ursprung. Kan det rent av vara möjligt att utifrån betoningen hos en viss ordform i det ena språket förutse betoningen hos en viss ordform i det andra språket?</p><p>Jag har därför försökt sammanställa de ljudlagar som förändrat betoningsmönstren från baltoslaviskan och fram till våra dagars ryska och litauiska. Jag har dock begränsat mig till substantiven, inte minst därför att det är denna ordklass där den studerande möter de största svårigheterna. Jag har dessutom avstått från att beskriva utvecklingen före baltoslaviskan, och inte heller tar jag upp enstaka avvikande former. Dessutom har dualen lämnats därhän, eftersom dessa former är helt utdöda i dagens ryska och obsoleta i litauiskan, varvid den modernspråkliga komparativa effekten går förlorad. Uppsatsen gäller accentförhållandena, och förändringarna i ordens böjning – som är uppenbara när man betraktar de många exemplen – berörs inte heller.</p><p>Först kommer en beskrivning av ”start och mål”, d.v.s. substantivbetoningen i de båda moderna språken. Avsikten är att den som endast studerat det ena språket ska få en inblick i förhållandena i det andra. Därefter följer en redogörelse för accentförhållandena i baltoslaviskan, och sedan – parallellt så lång det är möjligt – de ljudlagar som lett fram till dagens förhållanden. Avslutningsvis försöker jag att med ett antal exempel visa hur man kan följa ett ord från ryskan till litauiskan eller vice versa för att pröva överensstämmelsernas pålitlighet.</p>

This study examines attitudes towards anglicisms in Russian expressed in print media articles. Accelerated linguistic borrowing from English, a particularly visible aspect of the momentous language changes after the breakdown of the Soviet Union, has engendered a range of reactions. Print media articles spanning two decades and several central outlets are analysed to show how arguments for or against use of anglicisms are constructed, what language ideologies these arguments serve, and whether mediated language attitudes changed during the post-Soviet era. A summary of the history of Russian linguistic borrowing and language attitudes from the Middle Ages to the present day shows that periods of national consolidation provoked demands for the restriction of borrowing. Then, a survey of theories on language ideologies demonstrates that they function through the construction of commonsense argumentation in metadiscourse (talk about talk). This argumentation draws on accepted common knowledge in the Russian linguistic culture. Using critical discourse analytic tools, namely analysis of metaphor scenarios and of argumentation, I examine argumentative strategies in the mediated language debates. Particularly, the critical analysis reveals what strategies render dominant standpoints on anglicisms self-evident and logical to the audience. The results show that the media reaction to anglicisms dramatises language change in discourses of threat, justified by assumed commonsense rational knowledge. Whilst there are few reactions in the 1990s, debates on language intensified in the 2000s after Putin’s policies of state reinforcement came into effect, peaking around times of official language policy measures. Anglicisms and their users are subordinated, cast out as the Other, not belonging to the in-group of sensible speakers. This threat is defused via ridicule and claiming of the moral high ground. This commonsense argumentation ultimately supports notions of Russian as a static, sacred component of Russian nation building, and of speakers as passive. Close textual analysis shows that even articles claiming to support language change and the use of anglicisms use argumentation strategies of negativisation. Overall, a consensus on the character and role of the Russian language exists between all perspectives, emphasising the importance of rules and assigning speakers a passive role throughout.

<p>[inget abstract finns]</p>

<p>[inget abstract finns]</p>

No description available.