Under upplysningstiden tog den systematiska undervisningen av dövstumma fart. Detta väckte uppmärksamhet och många av deras lärare i både Frankrike och Tyskland blev kända och hyllade för sina prestationer. Dessutom blev den dövstumme ett alltmer vanligt inslag i filosofisk och pedagogisk debatt. Man ställde sig frågor vad de dövstumma kunde lära sig, vilka kunskaper de besatt utan utbildning och man debatterade flitigt vilken undervisningsmetod som var den bästa.    Dessutom dök de dövstumma upp i mer utpräglat filosofiskt tänkande. Denna figur utan talspråk blev till ett dynamiskt inslag och en utmaning i den samtida debatten och europeiska tankeutbytet. I och med att de dövstummas inre liv inte var tillgängligt och möjligt att undersöka kom en mängd föreställningar att projiceras på dem och de användes som medel i filosofiska debatter av epistemologiskt, antropologiskt och psykologiskt slag.   Den här undersökningen vill med hjälp av samtida tyskt tidskriftsmaterial och tre filosofiska texter titta närmare på hur man förstod de dövstummas väsen och i vilken mån den dövstumme var ett sant mänskligt väsen. Till tre figurer (det vilda barnet och skogsmänniskan) fogas den dövstumme som en tredje gestalt, vars närvaro ställde trängande frågor om människans väsen. Vem var den dövstumme och vad var det som gjorde att många av samtidens tänkare ställde sig tveksamma till om den dövstumme var en verklig människa? Vad skulle tillkomma för att han skulle räknas som en sådan?   De dövstumma kom att kopplas samman med vildhet, djuriskhet och beskrivas som ofullbordade människor vars realiserande ålåg dövstumlärarna. Men trots detta tänkte man sig att de kunde bli verkliga människor i och med att de omfattades av föreställningen om en för människan typisk perfectibilité. I undersökingen argumenteras det för att några central aspekter av att göra människor av de dövstumma bestod i att ge dem språk och därmed ett förnuft, att skapa ordning i deras inre och att skapa ett jag. Conrad Amman (1669–1724), Abbé L'Epée (1712-1789), Samuel Heinicke (1727-1790), K. P. Moritz (1756-1793)

Thesis (Ph. D.)--University of Texas at Austin, 1999. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 378-412). Available also in a digital version from Dissertation Abstracts.

I present a critical analysis and comparison of the early modern critiques of Christianity and of the institutional strategies for achieving religious toleration through an examination of the thought of Rawls Hobbes, Locke, and Tocqueville. I argue that the contemporary dialogue over religion is limited by its uncritical acceptance of the American experience with the constitutional regime of religious freedom, which takes its bearings from the scheme of religious disestablishment that Locke articulated in the Letter Concerning Toleration. The aim of my dissertation is to correct this distortion of the history and theory of liberalism, to restore the original theological and practical flexibility of liberal politics, and to articulate competing constitutional arrangements for theocratic reform and transition that are not exhausted by “neutrality.” Instead of presenting a monolithic argument in favor of disestablishment, the early modern liberal thinkers favored a combination of different institutional and educational strategies, tailored to national and local conditions, for reforming the Church and for advancing popular enlightenment. I turn to Hobbes and Hume to recover this case for religious establishment, and contrast and compare their arguments to those of Locke and Smith. In revealing the peculiar strengths and weakness of both church establishment and free exercise, early modern rationalists presented a set of flexible institutional and practical guidelines that could inform political statesmanship in its pursuit of the agenda of popular religious reform. Through an analysis of Tocqueville’s Democracy in America and the Old Regime, I show that the uncritical focus on Locke’s regime of disestablishment captures only one side of the complex and multifaceted historical experience of liberalism with religion in Europe and America, and does not do justice to the rich theoretical and political debate that shaped liberalism. Not just Hobbes and Hume, but even Locke himself, in his early Two Tracts and even in the Letter, presented strong practical arguments for and theoretical justifications of limited but real state religious establishments as institutional engines of theological reform. The recovery of this debate is meant to contribute to the capacity of liberal theory to engage in a critical dialogue with non-liberal religion, and to its capacity to articulate competing constitutional and institutional structures that , while unfamiliar to us, may be more suited for theocratic transitions in non-Western and non-Christian societies than the regime of neutrality. / text

No description available.

No description available.

No description available.

Thesis (Ph. D.)--University of Hawaii at Manoa, 1994. / Includes bibliographical references (leaves 320-323). / Microfiche. / xxi, 323 leaves, bound 29 cm

Thesis (Ph.D.)--University of Tulsa, 1995. / Includes bibliographical references (leaves 308-317).

Thesis (Ph. D.)--University of Chicago.

Thesis (Ph. D.)--University of Missouri-Columbia, 1998. / Typescript. Vita. Includes bibliographical references (leaves 136-162). Also available on the Internet.