Research has paid little attention to clients’ experience of the psychological assessment process, particularly in regard to the experiences of children and their parents. Advocates of collaborative assessment have long espoused the therapeutic benefits of providing feedback that can help clients better understand themselves and improve their lives (Finn & Tonsager, 1992; Fischer, 1970, 1985/1994). Finn, Tharinger, and colleagues (2007; 2009) have extended a semi-structured form of collaborative assessment, Therapeutic Assessment (TA), with children. One important aspect of their method, drawn from Fischer’s (1985/1994) example, is the creation of individualized fables that incorporate assessment findings into a child-friendly format. The fables are then shared with the child and parents as assessment feedback. This study evaluated whether receiving this type of individualized, developmentally appropriate feedback would affect how children and their parents report experiencing the assessment process. The assessment process, with the exception of child feedback, was standard for the setting. Participants were 32 children who underwent a neuropsychological evaluation at a private outpatient clinic, along with their parents. Multivariate and univariate statistics were used to test differences between two groups: an experimental group that received individualized fables as child-focused feedback and a control group. Children in the experimental group reported a greater sense of learning about themselves, a more positive relationship with their assessor, a greater sense of collaboration with the assessment process, and a sense that their parents learned more about them because of the assessment than did children in the control group. Parents in the experimental group reported a more positive relationship between their child and the assessor, a greater sense of collaboration with the assessment process, and higher satisfaction with clinic services compared to the control group. Limitations to the study, implications for assessment practice with children, and future directions for research are discussed. / text

Tidigare amerikanska studier av utredningsmetoden ”Therapeutic Assessment with Children and Families” (TA-C) visar att föräldrar så väl som barn upplever förbättringar av barnets psykiatriska symptom, samt av familjens globala funktionsförmåga och emotionella relaterande under utredningsprocessen. TA-C leder också till en ökad tillfredsställelse med den behandling som sedan erbjudits. Metod: En randomiserad kontrollerad pilotstudie inkluderande totalt 12 barn mellan 7-10 år och deras familjer genomfördes på en BUP mottagning inom Stockholms läns landsting. Barnen/ familjerna randomiserades till TA-C respektive traditionell utredning (TU). Den totala behandlingstiden utvärderades i de båda grupperna. Föräldra- skattning med ”Strengths and Difficulties Questionnaire” (SDQ), ”Outcome Rating Scale” (ORS) och ”Session Rating Scale (SRS). Dessutom barnskattning med Child Outcome Rating Scale (CORS) och Child Session Rating Scale (CSRS) samt kliniker bedömde global funktionsnivå med Children´s Global Assessment Scale (C-GAS) före och efter utredning. Resultat: Utredningstiden för TA-C gruppen var 68 dagar med i medeltal 11 sessioner och för TU gruppen 60 dagar med i medeltal 7,5 sessioner. Livstillfredsställelsen mätt med självskattningsformulären ORS och CORS var signifikant högre hos både föräldrarna och barnen vid genomförd TA-C jämfört med TU. Däremot uppvisade inte grupperna signifikanta skillnader i global funktionsnivå (CGAS), psykiatriska symtom (SDQ) eller i den självskattade alliansen mellan terapeut och föräldrar mätt med Session Rating Scale (SRS) eller mellan terapeut och barn mätt med Children Session Rating Scale (CSRS). Konklusion: I denna randomiserade kontrollerade pilotstudie av utredningsmetoden TA-C jämfört med TU framkom att TA-C gav ökad livstillfredsställelse hos både barnet och föräldrarna men inte förbättrad funktionsförmåga, psykisk symptomreduktion eller terapeutisk allians jämfört med TU. TA-C kan bidra till att skapa unika individ- och familjeanpassade åtgärdsförslag som bidrar till ökad livstillfredsställelse i vardagen vad gäller individuella och relationella aspekter hos både barnen och föräldrarna. Vi bedömer därför att TA-C har potential att fungera som ett värdefullt komplement till TU inom BUP.