Bakgrund: Sexualiteten följer en person genom hela livet. Andelen äldre personer ökar i befolkningen då medellivslängden ökar. Allt fler äldre personer är sexuellt aktiva och många önskar att de kunde vara mer sexuellt aktiva. Att undersöka äldre personers sexuella aktivitet och tillfredsställelse med sexuallivet i samband med livstillfredställelse skulle kunna generera kunskap för sjuksköterskan i arbetet att bedriva en god omvårdnad. En ökad kunskap om äldre personers sexualitet skulle kunna användas i utvecklingsarbetet till att förbättra omvårdnaden för äldre personer i relation till deras sexualitet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sexuell aktivitet och tillfredsställelse med sexualliv relaterat till kön, ålder och partnerskap samt undersöka sambandet mellan sexuell aktivitet, tillfredställelse med sexualliv och livstillfredställelse hos äldre personer. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie. Baserad på inhämtad data från Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Deskriptiv och analyserande statistik har använts för att kunna se samband och förekomster. 1119 personer är med i studien i åldrarna 60 år till 90 år och uppåt. 43,8 % är män och 56,2 % är kvinnor av de som deltog. Resultat: Sexuell aktivitet (p=<0,001) och tillfredsställelse med sexuallivet (p=<0,01) påverkar livstillfredsställelsen. Fler män är sexuellt aktiva (57,8%) medan fler kvinnor är tillfredsställda med sitt sexualliv (85,0%) (p=<0,001). De som har en partner är mer sexuellt aktiva (63,8%) (p=<0,001). Den sexuella aktiviteten minskar succesivt med åren (p=0,001).   Slutsats: Studien visar att det finns ett samband mellan sexuell aktivitet, tillfredsställelse med sexuallivet och livstillfredsställelsen. Detta visar att sexualiteten är viktigt del av livet även för äldre personer. Denna kunskap kan ha en betydelse för att sjuksköterskan ska kunna förbättra omvårdnaden till äldre personer i förhållande till deras sexualitet. Det är viktigt att inom sjukvården bejaka äldre personers sexualitet och inte förkasta den.

Denna studie ämnar undersöka eventuella samband mellan alkoholkonsumtion och livstillfredställelse samt sambandet mellan att vara närstående till en person med alkoholproblematik och livstillfredställelse. Det undersöks även om dessa samband skiljer sig mellan könen man och kvinna. Studiens hypoteser utgår från tre olika teorier om livstillfredställelse som på olika sätt förklarar vad som påverkar livskvaliteten. Studiens hypoteser utgår även från normaliseringsteorin, avvikelseteorin samt tidigare forskning om alkoholkonsumtionens effekter. Datamaterialet som ligger till grund för studiens analyser är den nationella SOM-undersökningen år 2016. Urvalet bestod av boende i Sverige år 2016 i åldrarna 16 till 85 år. Analyserna genomfördes med logistisk regressionsanalys och samtliga analyser kontrollerades för ålder. Resultaten visar ett positivt samband mellan högre alkoholkonsumtion och livstillfredställelse. Detta samband påverkas inte av kön. Resultaten visar ett negativt samband mellan att ha en närstående med alkoholproblem och livstillfredställelse. Detta samband påverkas inte heller av kön.

Inom positiv psykologi menar man att genom att bygga på positiva grunder kan sjukdomstillstånd förebyggas och ett ökat välbefinnande uppnås. Ett problem är dock att människor inte engagerar sig i dessa aktiviteter på grund av stress och tidsbrist. Avsikten med denna undersökning var att studera om man istället kan förändra utformningen av det vi redan behöver göra. Syftet med denna studie var sålunda att studera om olika instruktioner kan skapa en mer eller mindre omedveten påverkan på uppmärksamhetsfokus och därmed skapa olika emotioner som i längden leder till ökat välbefinnande. Experimentet utfördes på 112 psykologistudenter. Grupperna fick olika instruktioner innan de tittade på en bildserie av glada och neutrala ansikten med därefter följande självskattningsenkät. Resultatet påvisade ingen signifikant effekt men visade en generell positiv korrelation mellan ålder och positiv affekt. Framtida forskning bör undersöka frågeställningen ur ett longitudinellt perspektiv och med en större undersökningsgrupp.

Syftet med uppsatsen är att få en förståelse för hur studenter upplever och reflekterar kring lycka i förhållande till den kontext som studentlivet innebär. Frågeställningarna för uppsatsen är: Hur reflekterar studenter kring livstillfredsställelsen i relation till studentlivet? Hur reflekterar studenter kring deras subjektiva välbefinnande i relation till studentlivet?, Vad kan ha betydelse för studenternas lycka under studietiden. Lycka i uppsatsen har definierats utifrån två begrepp. Ett känslomässigt begrepp i form av subjektivt välbefinnande, och ett kognitivt begrepp i form av livstillfredställelse. Det genomfördes sex reflexiva intervjuer med studenter från olika utbildningsprogram på Umeå Universitet. Uppsatsen har en kvalitativ ansats, där analysen genomfördes enligt Graneheims och Lundmans innehållsanalys. Ur analysen framkom tre centrala teman som grundar sig på studenternas uppfattningar kring vad som har betydelse för deras lycka under studietiden. Dessa teman var personlig utveckling, trygghet och hälsa med tillhörande kategorier och underkategorier. Uppsatsen påvisar att studenter upplever en stor personlig utveckling under sina studieår, exempelvis beskrivs den i form av en mognad, att studenterna upplever att de blivit mer tillfreds med sig själva. Trygghet kommer till uttryck i form av ekonomiska förutsättningar som exempelvis CSN. Svenska studenter har minst lärarledd tid i Europa och därav ställs ett stort ansvar på studenterna att de ska disponera sin tid på ett värdefullt sätt. Sociala relationer beskrivs av studenterna som en trygghetsfaktor i form av det stöd det ger studenterna under stressfulla perioder. Under temat hälsa påvisas att studenter utsätts för olika krav som skapar en påtaglig stress i deras vardag. Studenterna betonar att den mest påtagliga stressen kommer från de inre krav som de ställer på sig själva under sin studietid

Studierelaterad stress innebär stresspåfrestningar relaterade till akademiska studier. Dessa kan påverka studenters studieresultat, hälsa och i värsta fall leda till förödande konsekvenser för individer. På grund av avsaknaden av forskning kring fenomenet i Sverige undersökte föreliggande studie sambandet mellan de oberoende variablerna självförmåga, livstillfredsställelse samt socialt stöd och den beroende variabeln studierelaterad stress. Studiens tre hypoteser var att höga nivåer av varje oberoende variabel skulle generera låg studierelaterad stress. Deltagarna i studien var 129 högskole- och universitetsstudenter i Stockholms region (tidigare Stockholms län) som studerade på minst halvtid. Könsfördelningen var 115 kvinnor och 14 män i åldrarna 18–59 år. Respondenterna fick besvara frågor i en digital enkät där de fyra variablerna mättes via de väletablerade skalorna “New General Self-Efficacy Scale”, “Satisfaction with Life Scale”, “The Multidimensional Scale of Perceived Social Support” samt “Perceptions of Academic Stress”. Det utfördes därefter en korrelationsanalys samt en multipel regression där också bakgrundsvariabeln kön lades till eftersom kön korrelerade signifikant med den beroende variabeln. Variablerna kunde tillsammans förklara 21,3 procent av variansen i studierelaterad stress hos högskole- och universitetsstudenterna. Av de undersökta variablerna var självförmåga den variabel som starkast bidrog till regressionens resultat. De tre oberoende huvudvariablerna och bakgrundsvariabeln kön minskade tillsammans den studierelaterade stressen. Enskilt visade dock inte socialt stöd samma samband till studierelaterad stress och gick därför inte i linje med den förväntade hypotesen. Sammanfattningsvis belyser studien hur olika parametrar av välmående samverkar och förklarar variationen i studenters studierelaterade stress.

Tidigare amerikanska studier av utredningsmetoden ”Therapeutic Assessment with Children and Families” (TA-C) visar att föräldrar så väl som barn upplever förbättringar av barnets psykiatriska symptom, samt av familjens globala funktionsförmåga och emotionella relaterande under utredningsprocessen. TA-C leder också till en ökad tillfredsställelse med den behandling som sedan erbjudits. Metod: En randomiserad kontrollerad pilotstudie inkluderande totalt 12 barn mellan 7-10 år och deras familjer genomfördes på en BUP mottagning inom Stockholms läns landsting. Barnen/ familjerna randomiserades till TA-C respektive traditionell utredning (TU). Den totala behandlingstiden utvärderades i de båda grupperna. Föräldra- skattning med ”Strengths and Difficulties Questionnaire” (SDQ), ”Outcome Rating Scale” (ORS) och ”Session Rating Scale (SRS). Dessutom barnskattning med Child Outcome Rating Scale (CORS) och Child Session Rating Scale (CSRS) samt kliniker bedömde global funktionsnivå med Children´s Global Assessment Scale (C-GAS) före och efter utredning. Resultat: Utredningstiden för TA-C gruppen var 68 dagar med i medeltal 11 sessioner och för TU gruppen 60 dagar med i medeltal 7,5 sessioner. Livstillfredsställelsen mätt med självskattningsformulären ORS och CORS var signifikant högre hos både föräldrarna och barnen vid genomförd TA-C jämfört med TU. Däremot uppvisade inte grupperna signifikanta skillnader i global funktionsnivå (CGAS), psykiatriska symtom (SDQ) eller i den självskattade alliansen mellan terapeut och föräldrar mätt med Session Rating Scale (SRS) eller mellan terapeut och barn mätt med Children Session Rating Scale (CSRS). Konklusion: I denna randomiserade kontrollerade pilotstudie av utredningsmetoden TA-C jämfört med TU framkom att TA-C gav ökad livstillfredsställelse hos både barnet och föräldrarna men inte förbättrad funktionsförmåga, psykisk symptomreduktion eller terapeutisk allians jämfört med TU. TA-C kan bidra till att skapa unika individ- och familjeanpassade åtgärdsförslag som bidrar till ökad livstillfredsställelse i vardagen vad gäller individuella och relationella aspekter hos både barnen och föräldrarna. Vi bedömer därför att TA-C har potential att fungera som ett värdefullt komplement till TU inom BUP.

Denna studie syftar till att undersöka vad lycka är och betyder för barn, enligt hypotesen att lyckan tenderar vara en central del i livet, där barns föreställningar kan tänkas ligga närmre psykologernas uppfattningar om lycka än filosofernas, då dessa de senares uppfattningar är mer komplicerade och mångdimensionella. Ansatsen är att jämföra barns uttalanden med forskningsrön kring lycka. Studien har sin utgångspunkt i ett filosofiskt frågeställande förhållningssätt, med den positiva psykologin som ram. Undersökningen presenteras i form av en deskriptiv studie av 121 barns reflektioner kring lycka. Den är huvudsakligen disponerad kring tre centrala delar: Vad lycka är, vilka förutsättningarna är för att bli och vara lycklig samt vad som medverkar till individens lycka. Studiens resultat visar till stor del på ett bekräftande av tidigare forskning. Barnens tankar om lycka är tätt sammanhängande med livsbejakande positiva känslor. Resultaten visar på vikten av det oumbärliga i nära relationer samt individens behov av aktivitet. Ytterligare visar resultaten på att människans inre upplevelser samt den egna inställningen inverkar på individens upplevelse kring lycka mer än vad påverkan från de omgivande yttre omständigheterna gör. Barnen uttrycker också i motsvarighet till flertalet vetenskapliga studiers utfall, att lyckans betydelse är så högt värderad att den i övervägande antal fall ses vara skäl till att leva. I studien redovisas också relativt nya resultat inom neurobiologisk forskning samt inom den positiva psykologins fält avseende lycka. Dessa visar på den tämligen entydiga slutsatsen att den mänskliga lyckonivån skapas och är påverkbar genom individens egna ageranden samt inre påverkan av de mentala processerna, hela livet. Studiens resultat visar att barnens uppfattningar inte befinner sig nära psykologernas resonemang, vilket inledningsvis var studiens antagande, utan snarare överensstämmer dessa med filosofernas tankegångar.