Diss. Lund. phil.

Denna c-uppsats undersöker filosofen och författaren Thomas Thorilds (1759–1808) egna författarideal och hur han förhöll sig till härmande. Våra litteraturhistoriska läroböcker attribuerar romantiken för att vara den första epok där idealet om den originella författaren uppkommer. Detta i samband med Europas första upphovsrättsliga lagstiftningar. Thorild introducerades ett nytt originellt författarideal i Sverige, denna uppsats är ett nytt perspektiv på den svensk romantiken förhållande till härmandet utifrån Thorild. Undersökningen utgörs av en historiserande metod med perspektiv på Thorilds egna synsätt och värderingar. Mitt källmaterial bygger på Thorilds egna dikter och verk som En Critik Öfver Critiker (1791) samt Om Efterhärmning (1792). Det teoretiska perspektiv jag utgår ifrån är tidigare forskare såsom Martin Fredrikssons och hans avhandling, där han anayserar konstruktionen av författaren i laglig bemärkelse. Sedan Martha Woodmansee vars forskning ifrågasätter bilden av att ”de sköna konsterna som något evig och densamma genom historien. Vår moderna syn bottnar i romantiska ideal, men de formas alltid efter sin samtid. Sist ut är I Michel Foucault som diskuterat individualiseringen av författaren och när författarjaget blir synonymt med bokens liv. Denna undersökning är högst relevant då studier av den svenska romantikens ideal och förhållande till originalitet inte har studerats utifrån Thomas Thorild i samband med hans författarideal. Thorild är han som attribueras som den som introducerade det romantiska författaridealet till Sverige och därför det självklara valet för undersökningen.