The study of early Greek sacrificial rituals is an under-researched field, as previous scholarship has focused in Late Archaic and Classical Greece to understand and reconstruct Greek sacrifice. This thesis is an attempt to complement our knowledge of early Greek sacrificial practices, which are defined here as thysia, holocaust and moirocaust, focusing in the 8th and 7th century Peloponnese. To achieve this goal, all available archaeological and zooarchaeological evidence from the sanctuaries at Olympia, Isthmia, Nikoleika, Mt. Lykaion and Asea, is incorporated. It is argued that the reconstructed sacrificial norm of thysia is not reflected in the early Peloponnesian evidence and a re-evaluation of Greek sacrifice, at least for the Late Geometric–Early Archaic period, is suggested. The second aspect this thesis is to explore social competition in the given chronological and geographical framework through Greek sacrificial rituals. A new theory based on the notion of visibility is applied, according to which the sacrificer aims to promote themself and earn social capital through direct and indirect visibility achieved from the regular performance of sacrificial rites. It is suggested that the level of visibility in sacrifice is dependent on four parameters: sacrificial ritual and meals, sacrificial investment, sacrificial installation and the status of the sanctuary. / Tidig grekisk offerritual är ett understuderat område, då forskare framför allt fokuserat på det senarkaiska och klassiska Grekland för att förstå och rekonstruera grekisk offerpraktik. Denna uppsats är ett försök att utöka vår kunskap om tidiga grekiska offer, som här definieras som thysia, holokauster och moirokauster, med fokus på 700- och 600-talen på Peloponnesos. För att uppfylla detta syfte studeras all tillgängligt arkeologiskt och animalosteologiskt material från helgedomarna i Olympia, Isthmia, Nikoleika, Lykaionberget och Asea. Uppsatsen hävdar att den antagna normen för djuroffer i form av thysia inte återspeglas i det tidiga materialet från Peloponnesos och att det därför bör det ske en omvärdering av grekiskt offerbruk, åtminstone vad gäller den sengeometriska och tidigarkaiska perioden. Vidare utforskar uppsatsen hur social konkurrens uttrycktes genom offerritual inom samma period och geografiska område. Här appliceras en ny teori baserad på visibilitet. Enligt denna strävar den som offrar att framhäva sig själv och förvärva socialt kapital genom den direkta eller indirekta visibilitet som erhålls från att regelbundet genomföra offerritualer. Fyra parametrar avgör visibilitetens genomslagskraft: ritualen och de efterföljande måltiderna, investeringen i själva offret, installationer för offrets praktiska genomförande och helgedomens status.