Communication is vital for humans, and a delay in a child’s communication is not only negative for the individual, but for everyone surrounding them. In Swedish healthcare, communication delays are not always identified during the first important years of a child’s life and that needs to change. Research has shown that early intervention has a greater effect on improving children’s communication. The aim of this study is to investigate the effect of the ComeAlong Toddler parental course on children’s initiation and response to joint attention, compared to a follow up telephone consultation with a speech and language pathologist. In total, the parents of 38 children with communication delays were enrolled in the study and randomised into two groups. The children were all under 2,5 years old. Data has been collected pre- and post-intervention through an assessment carried out by a speech and language pathologist. These assessments were video recorded and coded for joint attention initiated by the child or adult and measured in seconds as well as the number of times the dyad was in joint attention. The result shows statistical significance in adult initiated joint attention when comparing the two groups. The median shows an increase in joint attention in both groups, with a larger increase in the ComeAlong Toddler group. / Att kunna kommunicera med sin omgivning är ett grundläggande behov hos människan. En störning i kommunikationsutvecklingen är inte bara negativt för individen utan också för alla i personens omgivning. Svårigheter i kommunikation uppmärksammas inte alltid under småbarnsåren. Detta är något som bör förändras, då tidigare forskning har visat att intervention i ett tidigt skede har en bättre effekt på kommunikationsutvecklingen. Syftet med denna uppsats är att jämföra KOMiTID-föräldrautbildning med ett uppföljande rådgivningssamtal via telefon gällande gemensam uppmärksamhet mellan barn och vuxen. I studien ingår 38 barn med kommunikationssvårigheter som randomiserats till två grupper. Samtliga barn var yngre än 2,5 år då studien inleddes. Barnens kommunikation bedömdes av logoped vid två tillfällen, före och efter intervention, med cirka sex månaders mellanrum. Dessa bedömningar har filmats och kodats gällande barn- och vuxeninitierad gemensam uppmärksamhet, mätt i sekunder och antal tillfällen. Resultatet visar en statistisk signifikant skillnad mellan grupperna vid andra bedömningstillfället gällande vuxeninitierad gemensam uppmärksamhet. Medianvärdena visar en ökning i gemensam uppmärksamhet hos båda grupperna. Ökningen är störst hos barnen vars vårdnadshavare deltagit i interventionen KOMiTID.