Enligt psykoanalytisk teori kan ett avslut jämföras med en förlust. Givet att den psykoterapeutiska relationen kan betraktas som en anknytningsrelation kan avslutet i en psykoterapi och separationen från psykoterapeuten framkalla reaktioner som försvårar klienternas möjlighet att sörja förlusten och att lämna psykoterapeuten på ett tryggt sätt. Syftet med denna studie var att identifiera vad som kännetecknar avslutningsarbetet i psykoterapier med vuxna klienter som har en otrygg anknytningsstil. Intervjuer genomfördes med sju psykodynamiska psykoterapeuter. Öppna frågor ställdes om hur psykoterapeuterna gick tillväga när de avslutade psykoterapier med klienter som hade en hög grad av anknytningsångest eller en hög grad av anknytningsrelaterat undvikande. Med hjälp av tematisk analys identifierades nio teman som beskrev psykoterapeutiska tillvägagångssätt och avslutningsarbetets tänkbara terapeutiska syften. Resultatet bekräftade hypoteser som har framförts av andra forskare och kliniker då det visade att avslutet kunde iscensätta en defensiv relationell dynamik där klienterna antingen förminskade eller förstärkte sitt behov av psykoterapeuten. Psykoterapeuterna uppmärksammade icke-verbal kommunikation, såsom psykologiska försvar och överföringsreaktioner, i syfte att skänka klienterna en erfarenhet där de fick bearbeta en separation och medvetandegöra sitt relationella fungerande. Enligt objektrelationsteori och anknytningsteori kan de relationella processerna mellan klient-psykoterapeut förstås som iscensättningar av klienternas inre representationer av själv/andra. Känslorna bortom klienternas iscensättningar kan behöva medvetandegöras i den mån det är möjligt och tolererbart. Detta för att klient och psykoterapeut ska kunna ta farväl av varandra på ett uppriktigt och genuint sätt, men också för att underlätta internaliseringen av psykoterapeuten som ett gott inre objekt.

No description available.

Denna studie undersöker om illegitima arbetsuppgifter har ett samband med undersökningsdeltagarnas upplevda arbetsprestation, arbetstrivsel och stressbesvär. För att samla data utformades en enkät med 31 frågor som 79 personer deltog i genom ett bekvämlighetsurval via sociala medier.  Deltagarnas ålder varierade mellan 20 och 58 år och deras anställningstid på nuvarande arbete varierade mellan 4 veckor och 29 år. På den insamlade datan utfördes en korrelationsanalys och en regressionsanalys för att analysera sambanden mellan variablerna. Resultatet var att höga värden på illegitima arbetsuppgifter korrelerade med lägre värden på upplevd arbetsprestation och arbetstrivsel, samt högre värden på upplevda stressbesvär. Slutsatsen av studien är att illegitima arbetsuppgifter kan utgöra ett hot på individuell nivå så väl som organisatorisk nivå, ifall de blir alltför utspridda inom en arbetsplats. Studien ger implikationer att illegitima arbetsuppgifter har en negativ korrelation med individers arbetsprestation, arbetstrivsel och den stress de upplever.

No description available.

No description available.

Upplevelser av orättvisor på arbetsplatser har kopplats till olika typer av psykisk och fysisk ohälsa. Organisatorisk (o)rättvisa har inom tidigare forskning även visats ha en effekt på medarbetarnas kontraproduktiva jobbeteenden (CWB) och benägenhet att byta arbete eller lämna arbetsplatser (turnover intention). Denna studie undersöker huruvida optikbutikanställdas upplevelser av allmän organisatorisk (o)rättvisa på arbetsplatsen relaterar till CWB och turnover intention samt huruvida arbetsrelaterad ohälsa medierar dessa hypotetiska samband. En digital enkätundersökning genomfördes i två större optikskedjor i Sverige med 180 deltagare varav 80% var kvinnor, 18,5% var män och 1,5% angav annat kön, genomsnittsåldern var 38 år. Data analyserades med hierarkisk multipel regressionsanalys och strukturell ekvationsmodellering (SEM). Resultatet visar att allmän organisatorisk orättvisa var starkt positivt korrelerat med CWB och turnover intention. Allmän organisatorisk orättvisa predicerade också arbetsrelaterad ohälsa vilken i sin tur påverkar CWB och turnover intention. Sambandet mellan (o)rättvisa och CWB samt (o)rättvisa och turnover intention medieras delvis av arbetsrelaterad ohälsa. Studien indikerar att när medarbetare upplever orättvisa på jobbet, ökar CWB och avsikt att lämna arbetsplatser.

Studiens syfte var att beskriva HVB-placerade flickors erfarenheter av samtalsbehandling. Studien genomfördes utifrån en fenomenologisk, kvalitativ metod. Åtta flickor intervjuades. Resultatbearbetningen utmynnade i tre teman: Ständigt föränderlig vuxenkontext, Svårigheter att få rätt hjälp och Samtalsbehandlarens förhållningssätt.  Studien visade att vuxenkontexten kring dessa flickor återkommande hade bytts ut. Flickorna upplevde att vårdpersonal alltför mycket lyssnade till mer eller mindre tillfälliga vuxna i barnens liv. Barnen gav uttryck för att de kände sig åsidosatta, att de hade svårt att göra sin röst hörd och att de hade svårt att få ”rätt” hjälp för psykisk ohälsa.  Alla flickor hade erfarenhet av samtalsbehandling och de var samstämmiga i bilden av att behandlare ställde för många frågor och gick för fort fram i processen. Flickorna önskade mer tid och utrymme för att hinna beskriva sin problematik, lära känna behandlaren och skapa tillit. Därtill fanns en önskan om att samtalsbehandlare gav akt på egna reaktioner och var lyhörda för barnets, för att undvika missförstånd.  En slutsats som kan dras utifrån resultaten i studien är att samtalsbehandlare behöver beakta barnets behov genom att göra barnet delaktig i behandlingsprocessen och återkommande lyfta frågor om behandlingsmål, arbetssätt och arbetsrelation, då dessa barn har erfarenheter av att inte bli lyssnade på.

Existentiella och livsåskådningsfrågor har haft en undanskymd roll inom det psykoterapeutiska området, särskilt när de innehar religiösa förtecken. Föreliggande studie undersöker hur verksamma psykodynamiska psykoterapeuter förhåller sig till existentiella, menings- samt livsåskådningsfrågor i sitt kliniska arbete samt hur förberedda de känner sig inför att arbeta med dessa teman från sin utbildning, handledning och yrkeserfarenhet. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts och sedan analyserats med två tematiska ana- lyser. Den ena visar att psykoterapeuternas intention är att existentiella, livsåskådnings- och meningsfrågor ska få utrymme i psykoterapier, men att de riskerar att undvikas på grund av osäkerhet både med hänsyn till psykoterapeutisk hållning samt kunskaper i ämnet. Den andra analysen visar att psykoterapeuternas kompetens skiljer sig åt i existentiella, livsåskådnings- samt meningsfrågor utifrån utbildning och handledning, men att den psykoterapeutiska hållningen är avgörande för att bemöta alla typer av frågor i en psykoterapi. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån behovet att öka psykoterapeuters kompetens om samt psykoterapeutiska hållning i frågor om existens, mening och livsåskådning i psykodynamisk psykoterapi.

Standardiserade skattningsinstrument utgör en viktig del i att möta det ökande vårdbehovet relaterat till ångestsyndrom bland barn. Child Anxiety Severity Scale (CASS-C/P) är ett nyutvecklat skattningsinstrument för barn (CASS-C) och föräldrar (CASS-P) som inkluderar symtomfrekvens, svårighetsgrad, och funktionspåverkan av barnets ångest. Syftet med denna studie var att utvärdera CASS-C/P med avseende på intern konsistens, endimensionalitet, mätinvarians, konvergent validitet jämfört med ett annat mått på ångest (RCADS-25), samt överensstämmelse mellan barns och föräldrars skattningar. Deltagare i studien var elever (n=259) och deras föräldrar (n=256) på tre skolor i Stockholmsregionen. Resultaten visade godtagbar intern konsistens, endimensionalitet, acceptabel konvergent validitet jämfört med RCADS-25, och signifikant korrelation mellan CASS-C och CASS-P. Vidare tycktes inte skattningarna med CASS-P påverkas av föräldrars utbildning eller barns ålder, däremot varierade skattningarna beroende på föräldrars och barns kön. Skattningarna med CASS-C varierade både beroende på barnens kön och ålder. Sammanfattningsvis visar denna studie att CASS-C/P kan vara ett användbart skattningsinstrument för att mäta ångest hos barn, men behov av vidare utvärdering av instrumentet finns.

Syftet med denna uppsats är att undersöka det digitala själavårdsarbete som Svenska kyrkan i Uppsala pastorat har utfört innan, under och efter coronapandemin, vilken plågade världen framför allt under perioden mars 2020 till mars 2022. Undersökningen har fokuserat dels på hur kyrkan har utvecklats i det digitala själavårdsarbetet för att anpassa sig till pandemins och postpandemins utmaningar, dels på hur människors psykiska ohälsa har påverkats under denna svåra tid. Som teoretisk utgångspunkt till uppsatsen har jag valt Berit Okkenhaugs själavårdsteori med hennes tre huvudspår: kerygmatiskt orienterad själavård, konfidentcentrerad själavård och kyrkligt orienterad tros- och livsvägledning, som hon presenterar i sin bok, Själavård – en grundbok, (Okkenhaug, 2004). Undersökningen har gjorts i form av en kvalitativ forskningsmetod, genom djupintervjuer med sex präster i Uppsala pastorat. Fem av intervjuerna genomfördes via den digitala plattformen Zoom, och en i samband med ett fysiskt möte ansikte mot ansikte. Genom dessa intervjuer har det framkommit att graden av digitalisering vid bemötandet av människor varierade stort mellan olika präster vid pandemins utbrott. Under de senaste åren har dock de flesta av de intervjuade prästerna insett behovet av att ha en digital plattform som komplement till det fysiska mötet. Den psykiska ohälsan har förändrats på olika sätt under och efter pandemin jämfört med tidigare. Den vanligaste kommentaren var att man märkte att människor for illa av den isolering och ensamhet som drabbade konfidenter till följd av sociala restriktioner och rädsla för smitta.