<p>Syftet med denna uppsats är att försöka belysa de enskilda relationernas betydelse för de gruppdynamiska processerna, och detta i första hand utifrån en socialpsykologisk ansats. För att kunna få möjlighet att undersöka detta fenomen, har jag valt att arbeta med så kallade ”tillfälliga grupper”. Dessa består av personer utan allt för stor inbördes relation samt vilka endast hade fått information om att de skulle deltaga i gruppintervjuer där det skulle diskuteras kring olika etiska dilemman. Vad jag som intervjuledare inte avslöjade var att jag endast ville iaktta det relationella spelet som uppstår i enlighet med de gruppdynamiska processerna. Jag anser med andra ord att den rådande diskursen kring gruppdynamiska processer är starkt förankrad med psykologiska begrepp och teorier. De inriktningar som i främsta hand är relaterat till de gruppdynamiska processerna är grupp- och organisationspsykologi. Här anser jag att socialpsykologin starkt kan bidra med en mer nyanserad och uppdaterad syn på de gängse teoribildningarna. </p><p>Min undersökning är baserad på två gruppintervjuer (tillfälliga grupper) med sammanlagt nio personer. Jag har utgått från en kvalitativ ansats som är hermeneutiskt inspirerad samt diskursanalytiskt analyserad. Detta leder till att resultatet bör läsas som nära knutet till intervjurespondenternas utsagor. Deras diskussioner utifrån de etiska dilemmana speglar ett gruppdynamiskt förhållande utifrån mina två tillfälliga intervjugrupper. I min teori koncentrerar jag mig på två teoretiker, nämligen Charles S. Peirce och Norbert Elias. Dessa använder jag mig sedan under min analys för att belysa mitt resultat utifrån en socialpsykologisk ansats. </p><p>Uppsatsen visar på att den relationella processen mellan människor lyser igenom även i tillfälliga grupper som till råga på allt diskuterar kring något ”allvarliga” frågor. I min analys använder jag mig av både Peirce och Elias för att visa på att den relationella process som uppstår i grupperna resulterar i en allmän förståelse som bygger på en ”abduktionsprocess”, denna process kallar jag för ”gruppabduktion”. </p><p>Min huvudsakliga slutsats blir att det relationella samspelet mellan deltagarna i de tillfälliga grupperna tillsammans bildar en så kallad ”gruppabduktion”, vilken bidrar till en ökad förståelse för både de enskilda individerna som för gruppen som helhet. Detta hänger samman med Elias resonemang om att en grupp inte är något annat än en samling enskilda individer. Det som händer i relationen mellan gruppdeltagarna är att deras gemensamma gruppdynamik bidrar till en abduktionsprocess vilken i sin tur skapar en utvidgad förståelse, både för dem själva som för gruppen som helhet.</p>

Syftet med denna uppsats är att försöka belysa de enskilda relationernas betydelse för de gruppdynamiska processerna, och detta i första hand utifrån en socialpsykologisk ansats. För att kunna få möjlighet att undersöka detta fenomen, har jag valt att arbeta med så kallade ”tillfälliga grupper”. Dessa består av personer utan allt för stor inbördes relation samt vilka endast hade fått information om att de skulle deltaga i gruppintervjuer där det skulle diskuteras kring olika etiska dilemman. Vad jag som intervjuledare inte avslöjade var att jag endast ville iaktta det relationella spelet som uppstår i enlighet med de gruppdynamiska processerna. Jag anser med andra ord att den rådande diskursen kring gruppdynamiska processer är starkt förankrad med psykologiska begrepp och teorier. De inriktningar som i främsta hand är relaterat till de gruppdynamiska processerna är grupp- och organisationspsykologi. Här anser jag att socialpsykologin starkt kan bidra med en mer nyanserad och uppdaterad syn på de gängse teoribildningarna. Min undersökning är baserad på två gruppintervjuer (tillfälliga grupper) med sammanlagt nio personer. Jag har utgått från en kvalitativ ansats som är hermeneutiskt inspirerad samt diskursanalytiskt analyserad. Detta leder till att resultatet bör läsas som nära knutet till intervjurespondenternas utsagor. Deras diskussioner utifrån de etiska dilemmana speglar ett gruppdynamiskt förhållande utifrån mina två tillfälliga intervjugrupper. I min teori koncentrerar jag mig på två teoretiker, nämligen Charles S. Peirce och Norbert Elias. Dessa använder jag mig sedan under min analys för att belysa mitt resultat utifrån en socialpsykologisk ansats. Uppsatsen visar på att den relationella processen mellan människor lyser igenom även i tillfälliga grupper som till råga på allt diskuterar kring något ”allvarliga” frågor. I min analys använder jag mig av både Peirce och Elias för att visa på att den relationella process som uppstår i grupperna resulterar i en allmän förståelse som bygger på en ”abduktionsprocess”, denna process kallar jag för ”gruppabduktion”. Min huvudsakliga slutsats blir att det relationella samspelet mellan deltagarna i de tillfälliga grupperna tillsammans bildar en så kallad ”gruppabduktion”, vilken bidrar till en ökad förståelse för både de enskilda individerna som för gruppen som helhet. Detta hänger samman med Elias resonemang om att en grupp inte är något annat än en samling enskilda individer. Det som händer i relationen mellan gruppdeltagarna är att deras gemensamma gruppdynamik bidrar till en abduktionsprocess vilken i sin tur skapar en utvidgad förståelse, både för dem själva som för gruppen som helhet.

Akutsjukvården i Sverige är en samhällsviktig verksamhet i vardag, kris och i händelse av krig. Den operativa ledningen på akutmottagningar sköts av en sjuksköterska med ledningsansvar, vars uppdrag är att leda och fördela arbetet under ett skift. På akutmottagningar i Sverige arbetar såväl tillsvidareanställd ordinarie personal med olika erfarenhetsnivå, liksom bemanningsanställd personal under förhållanden som kan definieras som påfrestande. Syftet med denna studie har varit att bidra med förståelse av ledarskap i akutsjukvårdens kontext genom att undersöka upplevelser av ledarskap av tillfälliga grupper under påfrestande förhållanden i rollen som ledningssjuksköterska. Med en kvalitativ ansats genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med ledningssjuksköterskor från olika akutmottagningar i Region Stockholm. Resultatet analyserades genom en tematisk analys där en i Sverige etablerad ledarskapsmodell användes. Analysen genererade fyra teman som beskriver rollen och sammanhanget ledningssjuksköterskor verkar i, vad som kännetecknar påfrestande förhållanden i akutsjukvården och vilka omgivnings- och ledarfaktorer som påverkar ledarskapet hos ledningssjuksköterskor. Ett resultat av studien är en empirisk tillämpning av generell ledarskapsteori i akutsjukvårdens kontext. Studiens viktigaste bidrag är att ledningssjuksköterskor anpassar sitt ledarskap efter graden av påfrestning och personalgruppens kompetens, erfarenhet och behov av stöd. Resultatet indikerar också att kännedom om personalgruppens kompetens kan vara av särskilt betydelse under påfrestande förhållanden med tidsbrist, osäkerhet och psykiska påfrestningar som följd. / Emergency healthcare in Sweden holds a vital societal function in ordinary circumstances, crisis situations, and in the event of war. The operational management within emergency departments is lead by a nurse in charge, tasked with the responsibility of leading and allocating work during a shift. Within Swedish emergency departments there is a mix of permanently employed regular staff with varying levels of experience and temporary staff working under conditions that can be defined as demanding. The aim of this study has been to contribute to an understanding of leadership within the context of emergency healthcare by examining experiences of leadership of temporary groups during demanding conditions in the role of a charge nurse. A qualitative study involved conducting six semi-structured interviews with charge nurses from various emergency departments in the Stockholm Region. The results were analyzed using a thematic analysis utilizing a well-established leadership model in Sweden. This analysis generated four themes describing the role and context in which chargenurses operate, what characterizes demanding conditions in emergency healthcare, and which environmental and leadership factors affect the leadership of charge nurses. An outcome of the study involves the empirical application of general leadership theory. The primary contribution of this study is that charge nurses adapt their leadership based on levels of adversity and the competence, experience and support needs of the staff group. The results also suggest that awareness of the staff group’s competence can be particularly significant under demanding conditions, including time constraints, uncertainty and stress.