År 2005 införde IASB nya redovisningsprinciper som innebar att tillgångar skall värderas till verkligt värde. Syftet med de nya principerna var att de skulle öka redovisningens kvalitativa egenskaper och skapa finansiella rapporter som var relevanta, jämförbara, begripliga och tillförlitligt framställda. Värdering till verkligt värde baseras på marknadspriser från en aktiv marknad för lika eller likartade tillgångsslag. Saknas en aktiv marknad för tillgångsslaget föreslår IASB att företaget ska basera tillgångsvärdet på en bedömning av framtida kassaflöden som tillgången förväntas generera. Att bedöma framtida kassaflöden är en komplicerad process som innebär att en mängd antaganden och bedömningar måste göras. En bransch där det finns en avsaknad på relevanta marknadspriser på en aktiv marknad är skogsbranschen. Skogsföretag måste därför värdera sina tillgångar genom standarden IAS 41 och därmed uppskatta framtida kassaflöden.I denna uppsats har vi valt att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka hur användandet av IAS 41 har sett ut utifrån de kvalitativa redovisningsegenskaperna. Syftet är att öka insikten om användandet av IAS 41 utifrån de kvalitativa redovisningsegenskaperna. Studien baseras på en fallstudie av Sveaskog där tre nyckelpersoner i värderingsprocessen har intervjuats, tillsammans med en dokumentstudie baserad på årsredovisningar. Även en revisor och två externa skogsvärderare har intervjuats. Studien finner stöd för att IAS 41 har bidragit till en ökad relevans och jämförbarhet i den finansiella rapporteringen. Det har inte observerats någon märkbar påverkan på begripligheten medan den tillförlitliga framställningen är den kvalitativa redovisningsegenskap som har blivit lidande i och med införandet av IAS 41.