Denna studie undersökte aktiv prokrastinering och tillfredsställelse med studieprocess. Prokrastinering kan definieras som ett uppskjutande av arbetsuppgifter med negativa konsekvenser som följd. Till skillnad från traditionell prokrastinering är aktiv prokrastinering adaptiv till sin natur och förknippad med fördelaktiga personliga egenskaper och konsekvenser, vilket lett till att kritiker inte anser att det kan kallas för prokrastinering. Syftet med studien var att undersöka aktiva prokrastinerares tillfredsställelse med sin studieprocess i syfte att nyansera bilden av aktiv prokrastinering samt att utröna huruvida aktiv prokrastinering går att definiera som en form av prokrastinering. Data samlades in genom självskattningsformulär som delades ut till studenter på Linnéuniversitetet. Grupperna aktiva, passiva och ickeprokrastinerare jämfördes på variabeln tillfredsställelse med studieprocess och korrelationer gjordes. Signifikanta skillnader mellan alla grupper hittades, där ickeprokrastinerare var mest tillfredsställda, och passiva prokrastinerare minst tillfredsställda. Resultatet indikerar att aktiva prokrastinerare upplever negativa aspekter av sitt beteende, trots dess adaptiva natur. Självskattningsformuläret för aktiv prokrastinering utvärderas och implikationer av studien diskuteras. / This study examined active procrastination in relation to satisfaction with the studying process. Procrastination can be defined as a delay of tasks that lead to negative consequences for the individual. In contrast to traditional procrastination, active procrastination is adaptive in nature and associated with positive characteristics and consequences, which has spawned criticism that active procrastination cannot properly be defined as procrastination. The purpose of this study was to examine active procrastinator’s satisfaction with their studying process in order to nuance the view of active procrastination as well as determining whether active procrastination can be defined as a form of procrastination. Data was collected through self-report questionnaires distributed to students at Linnaeus University. The groups active, passive and non-procrastinators were compared on the variable satisfaction with the studying process, and correlations were made. All groups were statistically different, with non-procrastinators being the most satisfied and passive procrastinators the least satisfied. The results indicate that active procrastinators experience negative aspects of their behaviour, despite its adaptive nature. The measure of active procrastination is evaluated and implications of the present study are discussed.