När finanskrisen drabbade världen 2008 – 2009 intervenerade många länder på kapitalmarknaderna. Syftet var att rädda inhemska banker och finansiella institutioner från att försättas i konkurs. Länderna ville minska riskerna för att det skulle leda till spridningseffekter inom det övriga finansiella systemet. Många länder förde dessutom en väldigt expansiv finanspolitik i syfte att rädda inhemska arbetstillfällen. Resultatet blev att många länders budgetunderskott och statsskulder började växa lavinartat och eurokrisen var ett faktum. Eurokrisen var ett resultat av att alla EMU:s medlemsländer hade brutit mot reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten. EU:s lösning på problemet är att införa finanspakten och ESM vars uppgift är att säkerställa att den ekonomiska stabiliteten upprätthålls i unionen och då främst inom euroområdet.   Uppsatsens syfte är att diskutera om eurokrisen är en faktor som leder till att centralstyrningen inom EU ökar. Frågan som ställs är om den överenskomna finanspakten kommer att innebära att ländernas möjligheter att bestämma över sin egen finanspolitik minskar.   Analysen och diskussionen i uppsatsen kommer fram till att ländernas möjligheter att självständigt bestämma över sin finanspolitik kommer att minska. EU kommer definitivt att få mer makt på det finansiella området. Hur mycket makt som flyttas över från de nationella länderna till EU:s institutioner är däremot i nuläget svårare att bedöma. Slutsatsen är också att eurokrisen tydligt har visat bristerna inom eurosystemet. Det kommer i framtiden att bli nödvändigt att implementera någon form av transfereringssystem eller stabiliseringsmekanism. Syftet är att omfördela ekonomiska resurser om länder drabbas av asymmetriska chocker. Hur ett sådant system ska se ut är däremot svårare att bedöma. ESM kan tolkas som ett första steg i riktningen mot en sådan lösning. Euroobligationer kan också vara en möjlighet när det gäller att stabilisera ekonomin inom euroområdet. Euroobligationer kan även innebära att euron blir en internationellt gångbar reservvaluta jämförbar med den amerikanska dollarn.

<p>Under det senaste decenniet har det skett en märkbar förändring vad gäller bedrivandet av den ekonomiska politiken i Europa. Den kanske mest synliga förändringen är EMU och introduktionen av den gemensamma valutan i tolv av unionens medlemsländer. En annan skillnad är införandet av de allmänna ekonomiska riktlinjerna som syftar åt harmonisering av bedrivandet av finanspolitik på nationell nivå. En tredje skillnad är introduktionen av stabilitets- och tillväxtpakten, som tillkommit som komplement för EMU i syfte att motverka ett beteende bland medlemsländerna som skulle försvåra ECB: s arbete för prisstabilitet. Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera om och i så fall hur stabilitets- och tillväxtpakten har påverkat Tysklands möjligheter till stabilisering av ekonomin genom den nationella finanspolitiken. Avgränsningar som gjorts i uppsatsen är bland annat att fokus kommer att ligga på Tyskland, samt att den undersökta tidsperioden kommer vara mellan år 1998 och vintern 2003. Uppsatsen utgör en typ av fallstudie och den metod som nyttjats i arbetet är av kvalitativ karaktär. Förutom skriftliga källor har intervjuer med tyska ledamöter av EU-parlamentet varit en väsentlig del av det material som ligger till grund för uppsatsen.</p>

Under det senaste decenniet har det skett en märkbar förändring vad gäller bedrivandet av den ekonomiska politiken i Europa. Den kanske mest synliga förändringen är EMU och introduktionen av den gemensamma valutan i tolv av unionens medlemsländer. En annan skillnad är införandet av de allmänna ekonomiska riktlinjerna som syftar åt harmonisering av bedrivandet av finanspolitik på nationell nivå. En tredje skillnad är introduktionen av stabilitets- och tillväxtpakten, som tillkommit som komplement för EMU i syfte att motverka ett beteende bland medlemsländerna som skulle försvåra ECB: s arbete för prisstabilitet. Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera om och i så fall hur stabilitets- och tillväxtpakten har påverkat Tysklands möjligheter till stabilisering av ekonomin genom den nationella finanspolitiken. Avgränsningar som gjorts i uppsatsen är bland annat att fokus kommer att ligga på Tyskland, samt att den undersökta tidsperioden kommer vara mellan år 1998 och vintern 2003. Uppsatsen utgör en typ av fallstudie och den metod som nyttjats i arbetet är av kvalitativ karaktär. Förutom skriftliga källor har intervjuer med tyska ledamöter av EU-parlamentet varit en väsentlig del av det material som ligger till grund för uppsatsen.