<p>Denna uppsats är uppdelad i två delstudier där syftet med delstudie ett var att utarbeta ett tinnitusspecifikt självskattningsformulär för acceptans, samt undersöka dess psykometriska egenskaper, normer och faktorstruktur. Syftet med delstudie två var att bland tinnituspatienter undersöka det prediktiva värdet av acceptans avseende senare tinnitusbesvär och livskvalitet, när man kontrollerar för depression och ångest. Detta då acceptans i en rad studier visat sig vara relaterat till ett antal mått på livskvalitet, psykopatologi, stress, smärta, jobbprestation och negativ affektivitet (Hayes, Luoma et al., 2006).</p><p>Delstudie två var en longitudinell korrelationsstudie med ett tidsintervall på 7 månader. Deltagarna i studierna var tinnituspatienter från Öronmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping och uppgick i delstudie ett till 77 personer och i delstudie två till 47.</p><p>Resultaten i delstudie ett visar att ett tinnitusspecifikt acceptansmått kunde utarbetas med adekvat frekvensdistribution samt god intern konsistens och test-retest reliabilitet. Detta acceptansmått har två faktorer där den första är activity engagement och den andra är tinnitus willingness.</p><p>Resultaten i delstudie två visar att såväl specifik som generell acceptans har ett starkt signifikant samband med senare tinnitusbesvär och ett måttligt signifikant samband med senare livskvalitet. Vid partiell korrelationsanalys och multipla regressioner visar det sig dock att utfallsvariablernas baslinjevärden är de mått som bäst predicerar utfallet vid uppföljningen. Slutsatsen blir att acceptans prediktiva förklaringsvärde avseende tinnitusbesvär och livskvalitet försvinner när baslinjevärden på dessa utfallsvariabler tas med i beräkningen.</p>

Denna uppsats är uppdelad i två delstudier där syftet med delstudie ett var att utarbeta ett tinnitusspecifikt självskattningsformulär för acceptans, samt undersöka dess psykometriska egenskaper, normer och faktorstruktur. Syftet med delstudie två var att bland tinnituspatienter undersöka det prediktiva värdet av acceptans avseende senare tinnitusbesvär och livskvalitet, när man kontrollerar för depression och ångest. Detta då acceptans i en rad studier visat sig vara relaterat till ett antal mått på livskvalitet, psykopatologi, stress, smärta, jobbprestation och negativ affektivitet (Hayes, Luoma et al., 2006). Delstudie två var en longitudinell korrelationsstudie med ett tidsintervall på 7 månader. Deltagarna i studierna var tinnituspatienter från Öronmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping och uppgick i delstudie ett till 77 personer och i delstudie två till 47. Resultaten i delstudie ett visar att ett tinnitusspecifikt acceptansmått kunde utarbetas med adekvat frekvensdistribution samt god intern konsistens och test-retest reliabilitet. Detta acceptansmått har två faktorer där den första är activity engagement och den andra är tinnitus willingness. Resultaten i delstudie två visar att såväl specifik som generell acceptans har ett starkt signifikant samband med senare tinnitusbesvär och ett måttligt signifikant samband med senare livskvalitet. Vid partiell korrelationsanalys och multipla regressioner visar det sig dock att utfallsvariablernas baslinjevärden är de mått som bäst predicerar utfallet vid uppföljningen. Slutsatsen blir att acceptans prediktiva förklaringsvärde avseende tinnitusbesvär och livskvalitet försvinner när baslinjevärden på dessa utfallsvariabler tas med i beräkningen.

Syftet med denna enkätstudie var att jämföra två olika förklaringsmodeller för tinnitusbesvär; fear avoidance och acceptans. Förutom att undersöka sambanden till tinnitusbesvär, testades även modellerna mot utfallsmåtten tinnitusvigilans och livskvalitet. Då nivå av depression och ångest är kända prediktorer för tinnitusbesvär, användes de som kontrollvariabler. Även processerna mindfulness och värderad riktning testades. Deltagare i studien var 362 patienter med tinnitus som någon gång mellan åren 2004-2011 varit i kontakt med Öronkliniken Hörselvården vid universitetssjukhuset i Linköping. Hierarkiska regressionsanalyser visade att både acceptans och fear avoidance förklarade unika bidrag till utfallsmåtten tinnitusbesvär och tinnitusvigilans. Värderad riktning förklarade unik varians i utfallsmåttet livskvalitet. Utifrån multipla mediationsanalyser visade det sig att både acceptans och fear avoidance medierade sambandet mellan ljudnivån av tinnitus och tinnitusbesvär samt sambandet mellan ljudnivån av tinnitus och tinnitusvigilans. Ingen av mediatorerna bidrog med signifikant mer förklaringsvärde än den andra. Slutsatsen är att acceptans och fear avoidance är två viktiga och kompletterande modeller för att förklara graden av tinnitusbesvär och tinnitusvigilans. Resultatet från denna studie kan ha implikationer för utvecklingen av mer effektiva behandlingar för tinnitus.

Tinnitus is a highly prevalent health condition creating moderate or severe interference on mood, sleep and daily functioning for a group of those affected. The aims of this thesis were 1) to explore the role of acceptance and psychological flexibility in understanding tinnitus interference both experimentally and with a longitudinal design 2) to evaluate the immediate and long-term outcomes of an acceptance based behaviour therapy (Acceptance and Commitment Therapy; ACT) in the treatment of people with tinnitus and, 3) to investigate the relationship between treatment outcome and processes assumed to be the active ingredients of treatment (acceptance and cognitive defusion). Study I (n=47) was an experiment comparing the impact of acceptance to that of thought suppression or a neutral instruction on the ability to maintain attention on an imagery task. Results indicated that participants could benefit from an acceptance strategy when performing the task. Study II (n=47) was a longitudinal trial studying the mediating role of acceptance on the relationship between tinnitus interference at baseline and tinnitus interference, anxiety, life quality, and depression at a seven-month follow-up. Full mediation was found for life quality and depression, and partial mediation for tinnitus interference. Study IV (n=64) was a randomised controlled trial evaluating the immediate and long-term effects of ACT in comparison to those of Tinnitus Retraining Therapy (TRT) and to a wait list control. Results showed that ACT had large immediate effects on tinnitus interference in comparison to wait list, and medium long-term effects in comparison to TRT. Results were also seen on secondary outcome. Self-reported tinnitus acceptance significantly mediated the immediate outcome of ACT. Study III (n=24) was a process study where the video recorded sessions of ACT from study IV were observed and rated with regard to client behaviour. Results showed that in-session acceptance and defusion behaviours rated early in therapy were predictors of sustained positive treatment effects of ACT. These associations continued to be substantial even when controlling for the prior improvement in outcome. This whereas prior symptom change could not predict process variables rated late in therapy. Participants in all trials were chronic tinnitus patients, mainly from different departments of audiology. These findings implicate that 1) acceptance and psychological flexibility may contribute to the understanding of tinnitus interference 2) ACT can reduce tinnitus interference in a group of normal hearing tinnitus patients and 3) acceptance and cognitive defusion are important processes in ACT, related to outcome. / Tinnitus är ett mycket vanligt hälsoproblem där en grupp av de drabbade upplever påtagliga besvär såsom påverkan på sömn, välbefinnande och funktionsnivå. Denna avhandlings syften var att 1) utforska den roll acceptans och psykologisk flexibilitet har för förståelsen av tinnitusbesvär såväl experimentellt som med en longitudinell design 2) utvärdera de omedelbara och långsiktiga effekterna av en acceptansinriktad beteendeterapi (Acceptance and Commitment Therapy; ACT) vid behandling av personer med tinnitus samt 3) undersöka relationen mellan behandlingsutfall och processer som antas utgöra behandlingens aktiva komponenter (acceptans och kognitiv defusion). Studie I (n=47) var ett experiment där man jämförde förmågan att bibehålla uppmärksamheten på en mental bild vid tre olika betingelser: acceptans, tankesuppression eller en neutral betingelse. Resultaten indikerade att deltagarna som slumpats till acceptans var hjälpta av denna strategi i genomförandet av uppgiften. Studie II (n=47) var en självrapportstudie med longitudinell design där det undersöktes om acceptans fungerade som en mediator i sambandet mellan tinnitusbesvär i baslinjen och livskvalitet, depression, ångest och tinnitusbesvär vid en uppföljning efter sju månader. För variablerna livskvalitet och depression visade resultaten en fullständig mediation och för tinnitusbesvär en partiell mediation. Studie IV (n=64) var en randomiserad kontrollerad prövning av de omedelbara och långsiktiga effekterna av ACT i jämförelse med Tinnitus Retraining Therapy (TRT) och en väntelistekontrollgrupp. Resultaten visade att ACT hade en stor omedelbar effekt på tinnitusbesvär i jämförelse med väntelistan och en medelstor effekt i jämförelse med TRT. Även sekundära utfallsmått visade på effekter. Utfallet i ACT medierades av självrapporterad acceptans av tinnitus. Studie III (n=24) studerade processer i ACT-behandlingen genom observation och skattning av klientbeteenden under de videoinspelade sessionerna. Resultaten visade att klienternas acceptans- och defusionbeteende under sessioner tidigt i terapin predicerade det långsiktiga utfallet i behandlingen. Dessa samband kvarstod även när man kontrollerade för symtomförbättring fram till den skattade sessionen. Detta medan tidigare symtomförbättring inte predicerade klientbeteende senare i behandling. Deltagare i samtliga studier var patienter med kronisk tinnitus, huvudsakligen rekryterade från reguljär hörselvård. Resultaten från dessa studier indikerar att 1) acceptans och psykologisk flexibilitet kan bidra till förståelsen av tinnitusbesvär 2) ACT kan minska tinnitusbesvär hos en grupp normalhörande patienter 3) acceptans och kognitiv defusion är viktiga processer i ACT vilka är relaterade till behandlingutfallet.