Pensionsområdet upplevs av många som svårt och jobbigt att sätta sig in i. Framtida pension består av de olika delarna allmän pension, tjänstepension och privat pension och det ser olika ut för alla beroende bland annat på arbetsplats och intjänande. Studiens fokus är tjänstepension och den grupp som har möjlighet att välja en alternativ pensionslösning. Studien är undersökande till sin natur och syftar till att utforska och beskriva medarbetares och experters syn på mötet mellan en medarbetare och en försäkringsförmedlare. Mötet ämnar ses som en potentiell arena för kunskapsutveckling kring tjänstepension och tjänstepensionsbeslut. Studien syftar också till att svara på frågan om vilka möjligheter och hinder, vad gäller lärande och kunskapsutveckling, pensionsmötet upplevs innebära. Utgångspunkt för den teoretiska referensramen är det sociokulturella perspektivet på lärande och några centrala begrepp inom teorin som upplevs särskilt aktuella för studien. Tidigare forskning och litteratur som ansetts relevanta är bland annat litteratur om pensionsmötet och det pensionsval mötet mynnar ut i. Då uppsatsen handlar om själva pensionsmötet belyses dessutom forskning som fokuserar på institutionella samtal samt liknande sociala sammanhang som mötet mellan pensionsrådgivare och medarbetare, så som möten mellan banktjänsteman och konsument. Forskningsstrategin som använts i studien är kvalitativ, och empirisk data har samlats genom intervjuer med medarbetare och experter inom området. Resultatet visar att arbetstagaren i många fall hindras få en neutral arena för kunskapsutveckling vad gäller beslut om pension. Hindren kan vara egna fördomar, krångligt upplägg eller rådgivarens roll. Arbetsgivarens roll lyfts också som viktig för framtida lärande i den här typen av möten.