No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka turtagningsstrukturer i två tolkmedierade domstolsförhör, det vill säga förhör som sker via tolk. Frågor som ställs är: När i förhöret tar respektive lämnar tolken turen? Förekommer några hinder i den tolkmedierade turtagningen, och vari ligger i så fall dessa hinder? Vilka likheter och skillnader finns i de båda förhörens turtagningsstrukturer? I studien tillämpas samtalsanalytiska begrep efter Norrby (2004). Analysen fokuserar på turbyten, pauser och så kallade brott mot samtalets trafikljus. Teoretiskt utgår studien från tidigare forskning om turtagning i tolkmedierade samtal (t.ex. Wadensjö 2018) och ett etnometodologiskt synsätt på samtal, som betonar vikten av att undersöka samtalsstrukturer i autentiska samtal. Materialet består av två autentiska, ljudinspelade domstolsförhör om brottmål. Utdrag ur förhören har självständigt transkriberats och näranalyserats.   Analysresultatet visar att tolkarna vanligen tar respektive lämnar turen vid   talarbyten, vid långa pauser och vid olika brott mot samtalets trafikregler (jfr Norrby 2004). Hinder som uppstår i båda förhören är långa pauser och överlappande tal. Det finns både likheter och skillnader mellan de båda förhörens turtagningsstrukturer. En likhet består i att båda förhören har en tydlig rollfördelning. I båda förhören är det experterna som ställer frågor och målsägande och tilltalade parter som förväntas svara (jfr Norrbys 2004:39). De skillnader som märks är att det ena förhöret (F1) innehåller en längre paus, som beror på att en av parterna börjar gråta. I det andra förhöret (F2) inträffar färre störningar.