<p>I denna uppsats har det studerats hur kyla påverkar Robot 70 skyttens prestanda. För att göra detta har en hypotesprövande metod använts. Hypotesen lyder: ”En robotskytts finmotorik påverkas av kyla så till den grad att träff inte är sannolik.”</p><p>Hypotesen används till hjälp att svara på följande frågeställningar:</p><p>Frågeställning 1:</p><p>I vilken utsträckning påverkas robot 70-skyttens finriktningsförmåga av kyla?</p><p>Frågeställning 2:</p><p>Hur kan luftvärnsregementet förbättra nyttjandet av Robot 70 gruppens utrustning för att minska kylans påverkan på robotskyttens prestanda?</p><p>Ett experiment har använts för att verifiera eller falsifiera hypotesen. Sju personer från Luftvärnsregementet har skjutit simulerade avfyringar inom- och utomhus, vid olika temperaturer. Resultatet från robotarna avfyrade inomhus vid 20°C hade en ungefärlig träffsannolikhet för direktträff på 94 %. Avfyringarna i segmentet med lägst uppmätta tumtemperaturer hade enligt mina mätningar en betydligt lägre träffsannolikhet för direktträff.</p><p>Vad som verkar sänka temperaturen robotskyttens tumme mest, är värmeledning från robotsystemets styrspak. Slutsatsen är att detta verkar beror på att styrspaken är tillverkad av aluminium. Genom att isolera styrspaken kan det undvikas att skyttens tumme kyls ned och därmed minskar dennes träffsannolikhet.</p> / <p>In this essay it has been studied how cold environment can affect the gunner of the RBS 70.</p><p>In this study, the method of testing a hypothesis has been used. Hypothesis: “The Gunner is affected by cold to such an extent that a hit is not probable”</p><p>The hypothesis is used in helping to answer the following two questions:</p><p><strong>1.      </strong>To what level is the RBS 70 Gunner affected by cold?</p><p><strong>2.      </strong>How can the Swedish AD Regiment improve its use of equipment in order to   reduce the effects of cold weather, on the RBS 70 gunners’ ability to aim?</p><p> A test was performed to verify or falsify the hypothesis. Seven people from the Swedish AD Regiment fired simulated missiles both indoors and outdoors, in different temperatures. The results show that the missiles fired indoors at 20°C had an approximated direct hit-ratio of 94 percent. The firings where the thumb temperatures were the lowest had a lot lower direct hit ratio.</p><p>The greatest issue lowering the gunners thumb temperature was the temperature of the joystick of the sight. The conclusions are that the joystick, which is made of aluminium, must be isolated to avoid cooling the gunners’ thumb. Otherwise it will be harder to hit the target at a low temperature.</p>

I denna uppsats har det studerats hur kyla påverkar Robot 70 skyttens prestanda. För att göra detta har en hypotesprövande metod använts. Hypotesen lyder: ”En robotskytts finmotorik påverkas av kyla så till den grad att träff inte är sannolik.” Hypotesen används till hjälp att svara på följande frågeställningar: Frågeställning 1: I vilken utsträckning påverkas robot 70-skyttens finriktningsförmåga av kyla? Frågeställning 2: Hur kan luftvärnsregementet förbättra nyttjandet av Robot 70 gruppens utrustning för att minska kylans påverkan på robotskyttens prestanda? Ett experiment har använts för att verifiera eller falsifiera hypotesen. Sju personer från Luftvärnsregementet har skjutit simulerade avfyringar inom- och utomhus, vid olika temperaturer. Resultatet från robotarna avfyrade inomhus vid 20°C hade en ungefärlig träffsannolikhet för direktträff på 94 %. Avfyringarna i segmentet med lägst uppmätta tumtemperaturer hade enligt mina mätningar en betydligt lägre träffsannolikhet för direktträff. Vad som verkar sänka temperaturen robotskyttens tumme mest, är värmeledning från robotsystemets styrspak. Slutsatsen är att detta verkar beror på att styrspaken är tillverkad av aluminium. Genom att isolera styrspaken kan det undvikas att skyttens tumme kyls ned och därmed minskar dennes träffsannolikhet. / In this essay it has been studied how cold environment can affect the gunner of the RBS 70. In this study, the method of testing a hypothesis has been used. Hypothesis: “The Gunner is affected by cold to such an extent that a hit is not probable” The hypothesis is used in helping to answer the following two questions: 1.      To what level is the RBS 70 Gunner affected by cold? 2.      How can the Swedish AD Regiment improve its use of equipment in order to   reduce the effects of cold weather, on the RBS 70 gunners’ ability to aim?  A test was performed to verify or falsify the hypothesis. Seven people from the Swedish AD Regiment fired simulated missiles both indoors and outdoors, in different temperatures. The results show that the missiles fired indoors at 20°C had an approximated direct hit-ratio of 94 percent. The firings where the thumb temperatures were the lowest had a lot lower direct hit ratio. The greatest issue lowering the gunners thumb temperature was the temperature of the joystick of the sight. The conclusions are that the joystick, which is made of aluminium, must be isolated to avoid cooling the gunners’ thumb. Otherwise it will be harder to hit the target at a low temperature.

This paper examines the technical and human factors that affect the time a gunner detects, identifies and destroy a target. The paper submits suggestions on technical and educational measures that can be rectified to save time in a combat process. Many battles between combat vehicles take place in swiftly situations, duel fighting. The combat distance is derived from simulated battles from all over Sweden and is set to as short distance as 300 m. The gunner can, under good weather conditions, identify a 2.3 m high target at a distance of 1520 m, but under difficult conditions like in fog, it may be hard to identify at the given distance of 300 m. This, together with, the hit probability of hitting the target due to system scattering and selection of aim point at the target, makes it difficult to determine the effect of the given fire. There is a risk that the gunner will overcompensate that with firing to many rounds at the target, which in turn leads to time losses. The purpose of the paper is to study the Kill chain process to build up knowledge of the processes, in order to understand where it is possible to optimize. This optimization should then reduce the time from detection until the target is destroyed. The results of the analysis show that the proven experience contained in the Armed Forces manuals and regulations is well balanced but lacks references so that traceability is inadequate. The result also shows that if rules of firing are followed, the opponent will be destroyed with sufficient effect. However, it depends on where the target is hit. In the front, it will be difficult to observe the effect, but a hit in the side of the target the effect will be fairly easy to observe as it leads to fire in a high number of extent. The gunner may have to fire up to eight rounds to be sure to destroy a combat vehicle depending on the distance to the target and where the round hit the target. With this result, it is recommended that a further examination be carried out on which algorithms can support image enhancing electro optics.  Fusion of sensors plus fire and control systems ought to be examined to find solutions that enable predictive automatically sets of fire to speed up the kill chain. / Denna uppsats undersöker tekniska och mänskliga faktorer som påverkar tiden för en skytt att upptäcka, identifiera och nedkämpa ett mål på markarenan. Uppsatsen lägger fram förslag på vilka åtgärder ur tekniskt- och utbildningshänseende som kan åtgärdas för att spara tid vid ett bekämpningsförlopp. Många strider mellan stridsfordon sker på korta håll i snabba situationer, duellstrider. Stridsavståndet är framtaget från simulerade strider från hela Sverige och är i medeltal så kort som 300 m. Skytten kan med siktets sensor under goda väderleksförhållanden identifiera ett 2,3 m högt mål på 1520 m men kan under svårare förhållanden som i dimma få problem att identifiera motsvarande mål på stridsavstånd under 300 m. Detta tillsammans med sannolikheten att träffa målet på grund av systemspridning och val av riktpunkt gör att verkan kan vara svår att utvärdera och därmed finns risk att skytten fortsätter och bekämpar med risk för överbekämpning av målet som i sin tur leder till tidsförluster och minskad förmåga hos chefer att agera. Syftet med uppsatsen är att studera bekämpningsförloppet för att bygga upp kunskap inom området, för att kunna förstå var det går att optimera. Denna optimering skall sedan leda till att minska tiden från upptäckt till att målet är nedkämpat. Resultatet av undersökningen visar att den beprövade erfarenheten som återfinns i Försvarsmaktens handböcker och reglementen är väl avvägd men saknar referenser så att spårbarheten är bristfällig. Resultatet visar också att om skjutregler följs så kommer motståndaren att kunna nedkämpas med tillräcklig verkan. Dock så är det beroende på var i målet träffen tar. I front kommer det vara svårt att observera verkan medans träffar i sida leder till brand i stor utsträckning. Skytten kan vara tvungen att skjuta upp till åtta skott för att nedkämpa ett stridsfordon beroende på skjutavstånd och riktpunkt i målet. Med detta resultat så rekommenderas att det sker en fortsatt undersökning om vilka algoritmer som kan stödja en bildförbättrande optronik. Fusion av sensorer och eldledningssystemet bör undersökas för att hitta lösningar som gör det möjligt att prediktera eldmoment automatiskt för att snabba upp bekämpningskedjan.