The palaeoenvironment from which early tetrapods emerged is crucial to comprehend in order to understand the mechanisms that drove and allowed the terrestrialization of vertebrates; one of the most important evolutionary ‘events’ in the history of animals. Nevertheless, much of the terrestrialization is shrouded in obscurity, inter alia, due to scarcity of early tetrapods in the fossil record. Each new discovery of anything linked to vertebrate terrestrialization is therefore of great importance. Here, I present new detailed analyses of the palaeoenvironmental conditions at the time of formation of the earliest (early Middle Devonian) tetrapod trackways found in the Zachełmie Quarry in the Holy Cross Mountains of southern Poland. The trackways are found in three horizons in a clay-rich dolomitic succession represented by the Lower Complex of the Wojciechowice Formation. This Lower Complex is composed of short shallowing upward sequences that often terminate with desiccation cracks and/or paleosols. Vertically fluctuating δ18O values in the complex suggest multiple episodes of closed hydrological systems. A model of ephemeral to perennial lakes in a terrestrial setting is therefore proposed. Such environment is in concordance with evidence of scarce bioturbation and a flourish of microbial communities that, in contrast to a normal marine setting, most likely represent an ecologically stressed ecosystem. Furthermore: non-marine rare earth element (REE) signals, desiccation events, fossils of green algae (charophytes), paleosol development, low energy cyclic deposits and general lack of marine taxa in the body and trace fossil records in this complex firmly establishes the interpretation of palustrine carbonates formed in a lacustrine-like setting. However, in the lower part of the complex, some highly fractioned marine fossils occur. These are suggested to have been transported during wash-up events which temporally places the setting in marine proximity. Seasons of monsoonal rainfall resulted in erosion and influx of detrital grains which is evidenced by fine planar lamination (of seasonal cyclicity) in most of the sediments and occasional occurrence of blackened clasts (and rain-drop imprints). Thus, none of the pre-existing palaeoenvironmental hypotheses of tetrapod emergence are in full concordance with the data from the Zachełmie Quarry. Instead, a new palaeoenvironment is proposed for the earliest tetrapods: schizohaline ephermal to perennial lakes with periodic desiccation. This infers that already in the early Middle Devonian, tetrapods had conquered the terrestrial realm and were perhaps already capable of terrestrial locomotion over quite substantial distances. / Däggdjur, reptiler, fåglar och amfibier utgör tillsammans en besläktad djurgrupp som kallas för tetrapoder (fyrfotingar). Deras gemensamma förfader härstammade från de lobfenade fiskarna men skiljde sig från dem genom att inneha utvecklade ben med tår istället för de ”köttiga” fenor som de lobfeniga fiskarna karaktäriseras av. Denna evolutionära nyhet tillät, tillsammans med en rad andra egenskaper (lungor, skydd för uttorkning av dermis etc.), att vertebrater helt och hållet kunde koloni-sera land. I och med att vår egen existens är en direkt följd av denna evolutionära händelse är detta ett hett forskningsämne inom evolutionsbiologin. Ändå är mycket fortfarande höljt i dunkel beträffande hur koloniseringen av land gick till och vad det var som drev denna utveckling eftersom övergången skedde under en, i geologisk mått, snabb tidsrymd. Dock har de sista årtiondena resulterat i flertalet nya fossilfynd av primitiva tetrapoder. Ett fynd som är speciellt spektakulärt eftersom det är den hittills äldsta efterlämningen av tetrapoder, är fotspår som uppenbart är gjorda av ett djur som hade ben och tår istället för fenor. Detta förvånade hela det vetenskapliga samfundet eftersom det innebar att vi (tetrapoderna) utvecklades tidigare än vad som var dittills trott och att vertebrat-koloniseringen av land förmodligen skedde flertalet miljoner år tidigare. Vad som också skiljer ett spårfossil från andra fossil är att de är spår av djuren från när och där de levde till skillnad från bara deras skelettdelar som oftast transporterats från där de dog och bara preserveras i speciella miljöer. Detta har jag utnyttjat i detta arbete för att försöka avgöra i vilken miljö de är avsatta i. Jag har analyserat de sedimentära bergarterna i stenbrottet i södra Polen med skärningen som innehåller de lagren i vilka fotspåren finns. Analyser av sällsynta jordartsmetaller från de tre lager där fotspår är tydliga, antyder en speciell avsättningsmiljö som inte liknar en typisk havsmiljö. I den undre delen av lagerföljden där de spårbärande lagren påträffats finns återkristalliserade saltkristaller, torkningssprickor och fossila jordar som indikerar korta respektive långvariga perioder av uttorkning. Andra fossil som i en normal marin miljö borde bevaras i en dolomitisk kalksten lyser med sin frånvaro och istället påfinns massiv koloni-sering av cyanobakterier. Detta brukar ske i speciella miljöer som avviker från vanlig marin komposi-tion, så som äldre sötvattensmiljöer eller laguner med hög salthalt, som därmed är ”svårbebodd” för djur som annars livnär sig på de fotosyntiserande bakterierna. Implikationen av mitt arbete är att tetrapoderna redan i tidig mellan Devon (ca 390 miljoner år sedan) inte bara hade utvecklat ben utan också att de kunde använda dem över landsträckor för att ta sig till, och mellan, kontinentala vatten. Detta är ännu en viktig pusselbit i pusslet som ämnar rekonstruera tetrapodernas (och vår egen) uppkomst.

Au Jurassique supérieur, la plateforme carbonatée jurassienne séparait le bassin de Paris du Bassin delphino-helvétique. Pauvres en fossiles biostratigraphiques, les dépôts du passage Oxfordien- Kimméridgien sont partiellement datés. L'organisation et la hiérarchie communes des séquences de dépôt observées dans le Jura franco-suisse et en Lorraine permettent d'établir des corrélations régionales haute résolution et montrent l'implication des cycles d'excentricité et de précession dans la formation des séquences. Les corrélations permettent de réviser le cadre bio-lithostratigraphique du Jura français et de contraindre l'évolution de la géométrie de la plateforme et de ses paléoenvironnements. Réalisées sur des huîtres et Trichites issus de niveaux de passage Oxfordien-Kimméridgien du Jura et de Normandie, des analyses isotopiques montrent une évolution climatique commune à tout le pourtour du bassin de Paris, intimement liée à la dynamique sédimentaire de la plateforme jurassienne. L'étude des entités coralliennes de l'Oxfordien terminal montre que leurs compositions et leurs morphologies sont fonction de leur position sur la plateforme et de l'évolution du niveau marin relatif. A la fin de la zone à Bimammatum, l'enregistrement de pistes de dinosaures dans les dépôts de la plateforme exprime une phase d'émersion. La position de celle-ci dans le cadre séquentiel montre que l'enregistrement des empreintes est lié à un contexte paléogéographique, paléoenvironnmental et séquentiel exceptionnel, favorisant le développement, puis l'induration et le recouvrement de laminites microbiennes et la migration des dinosaures sur la plateforme / The Upper Jurassic Jura platform separated the Paris basin and the delphino-helvetic basin. The scarcity of biostratigraphic fossils of the Oxfordian-Kimmeridgian platform deposits prevent from establishing accurate dating. The common organization and hieacrchy of depositional sequences observed in French and Swiss Jura and in Lorraine allow to establish high-resolution regional correlations, and show the involvement of eccentricity and precession cycles in the formation of sequences. Correlations allow revising the French Jura bio-lithostratigraphic framework and highlight the evolutions of platform geometry and palaeoenvironments. Isotopic analysis based on oyster and Trichites specimens, sampled in several beds from the Upper Oxfordian-Lower Kimmeridgian, in Jura and Normandie, show a similar climatic evolution, all around the Paris basin. This evolution seems closely linked to the Jura platform sedimentary dynamics. The study of the Upper Oxfordian reef entities shows that their compositions and morphologies depend on their position along the platform and the evolution of relative sea level. In the end of the Bimammatum zone, the record of dinosaur trackways, in the platform deposits, expresses an emersion phase. Its position in the sequential framework shows that the track record was abled by an exceptional palaeogeographic, palaeoenvironmental and sequential context that favored on the one hand the development, induration and covering of microbial laminites and on the other hand the migration of dinosaurs across the platform