Under den stora byggboomen på 1960- och 1970-talet byggdes det åtskilliga lägenheter i Sverige. Detta var ett riksdagsbeslut och syftade till att lösa den tidens akuta bostadsbrist. Projektet kom att kallas för miljonprogrammet och att innebar att en miljon lägenheter skulle byggas under en tio års period; under åren 1965-1975 byggdes 880 000 lägenheter. Många av dessa lägenheter står idag inför ett omfattande renoveringsbehov.   Den problematik som finns då en fastighetsägare ställs inför ett eventuellt stambyte kan vara svår att förstå då det innebär att många och svåra beslut måste fattas både innan och under byggskedet. Styrelsen i en bostadsrättförening besitter inte alltid den kunskap som krävs utan de blir oftast tvungna att ta hjälp av konsulter och projektledare som är med och driver igenom den långa processen.   Den traditionella stamrenoveringsmetoden innebär att gamla stammar och våtrum rivs ut och ett nytt badrum och nya ledningar installeras. Denna metod innebär olägenheter för de boende och i vissa fall är det kanske inte möjligt att bo kvar. Därför kan det vara lockande att satsa på andra metoder som inte tar så lång tid att genomföra. Nackdelarna med detta är att fastighetsägaren måste vara medveten om vilka risker det kan medföra. Förståelsen för att ett väl genomarbetat beslutsunderlag behövs innan beslut fattas är mycket viktig.    På senare tid har en ny metod tagits fram som innebär att man gjuter nya ledningar av plast inuti de gamla avloppsstammarna, så kallad relining. Detta betyder att stammarna kan sitta kvar i befintligt läge och rivningsarbetena minimeras därmed. Produktionstiden i varje lägenhet blir även betydligt kortare. Det som är viktigt att tänka på är dock att tätskikt och vattenledningar byts inte ut. Om våtrummen inte är renoverade sedan tidigare innebär det att den tekniska livslängden för övriga installationer och material med all säkerhet har passerats eller kommer att passeras inom ett antal år.   Under 2000-talet har det framkommit ytterligare en metod som har kommit att bli ett alternativ till det traditionella stambytet: den så kallade rum-i-rum-metoden. Med denna lösning behöver badrummen inte rivas ur, ett nytt rum byggs istället inuti det gamla och en luftspalt lämnas mellan de befintliga ytorna och de nya. Den eventuella fukt som finns har på så vis möjlighet att torka ur. Problematiken är dock att badrummen blir mindre och att det än så länge är en ganska obeprövad metod.   Vi anser att det är otroligt viktigt att man tillför projektet rätt sorts kunskap och erfarenhet, oftast i form av konsulter då dessa besitter specialkunskaper inom sitt område. Det är att rekommendera att även lägga tid och resurser på att utreda de olika systemens status i en byggnad för att kunna få en helhetsbild och fatta rätt och väl underbyggda beslut. Under projekteringen, upphandlingen och produktionsskedet bör föreningen ta hjälp för att vara säker på att de får rätt kvalitet, tekniska lösningar och ekonomi i projektet. Det underlag som framkommer efter utredningen ska ligga till grund för val av metod och ska noga övervägas. Vilken av de olika metoderna som bör väljas beror på förutsättningarna i byggnaden, men oftast är de ”traditionella” metoderna att föredra. Olika metoder kan också kombineras för att uppnå ett optimalt reslutat.